Tvångsvård kulmen på tio års kamp för sonen

LUND. Sommaren 2007 blir Thomas en av de yngsta i Sverige som tvångsvårdats inom psykiatrin.

Högen med journaler, utredningar och intyg kring Thomas är nästan en decimeter. Från socialtjänsten, från psykiatrin, från skolan, från polisen. Pappers­spåren efter en kille som haft en uppväxt tuffare än de flesta.

– Jag märkte det redan på dagis. Thomas fick utbrott, kunde inte sitta still, hamnade i bråk med andra barn, berättar Ann.

I januari är det tio år sedan föräldrarna för första gången kontaktade barnpsykiatrin. I en första kontakt skriver en socionom som träffat familjen att femårige Thomas ”är mycket aggressiv av sig och kommer ständigt i konflikt med andra jämnåriga på dagis”.

Beskrivningarna av Thomas återkommer i de många och omfattande kontakter som föräldrarna sedan dess haft med myndigheterna. Det gör också bilden av Thomas hemförhållanden – att Ann och Thomas bråkar och att hennes infekterade relation till Thomas pappa går ut över barnen.

– Hela tiden har de sökt förklaringen till min sons beteende i hans hemförhållanden. Att det var mitt fel, eller att det handlade om att han inte haft tillräcklig kontakt med sin pappa, berättar Ann.

Skolgången har aldrig fungerat. Thomas har svårt att koncentrera sig. Han blir allvarligt mobbad. Han kommer i bråk med andra elever. Under låg- och mellanstadiet utökas insatserna kring honom – från elevassistenter till skoldaghem. Lärarna vittnar om att det inte är något fel på Thomas intelligens, men att han lätt blir aggressiv och inte klarar av att sitta mer än korta stunder med sina uppgifter.

Mobbningen blir grövre.

– De sa till honom ”vill du vara med oss måste du äta lera”. Och då har han ätit lera, säger Ann.

Under dessa år har familjen täta kontakter med socialförvaltningen i sin kommun. Ann, som är ensamstående med Thomas och hans två systrar, får sin föräldraförmåga utredd gång på gång.

Hemmiljön är anledningen till att Thomas mår dåligt, tycker skolan och socialförvaltningen i kommunen.

Någon riktig neuropsykiatrisk undersökning av Thomas görs inte. Att Thomas problem skulle kunna ha sin grund i till exempel Aspergers syndrom, adhd eller något annat neuropsykiatriskt funktionshinder nämns här och var bland papperen, men utreds inte vidare.

– Hela tiden har det handlat om att jag skulle gjort fel här hemma. Att han inte hade ätit frukost, att han hade glömt gymnastikkläder, att jag lämnade barnen ensamma för mycket, säger Ann.

Thomas pappa Peter är också han kritisk mot att ingen tog varningssignalerna på allvar, långt tidigare.

– Socialkontoret agerade inte i tid. Dessutom har personal bytts ut hela tiden. Det har inte funnits någon kontinuitet, säger Peter.

Under hela uppväxten, med vissa undantag, bor Thomas och hans nästan jämnåriga syster hos mamman, som delar vårdnaden med barnens far.

När Thomas är tio år söker Ann kontakt med psykiatrin för att få hjälp. Några samtal hålls men eftersom sonens beteende verkar ha blivit lite bättre avslutas även denna utredning utan att någon riktig diagnos ställs.

Lugnet varar dock inte så länge.

2005 ger sig Thomas på två yngre pojkar. Han slår dem med ett bälte och tar strypgrepp, vilket får socialförvaltningen att öppna ännu en utredning. Familjen får en kontaktperson, som hjälper till att köra Thomas till fadern vissa helger.

Våren 2007 kommer Thomas i puberteten. Han ska snart fylla tretton.

– Han blev mer aggressiv, började få mardrömmar, sa att han ville döda sig själv. Han sa att han hörde röster som sa åt honom att göra saker, berättar Ann.

I mars det året hänger Thomas upp en livrem i en krok, klättrar upp på en stol och sticker huvudet genom snaran, men avbryter självmordsförsöket. I slutet av maj rispar han sig i handlederna med en kniv.

Utmattad av bråk och slagsmål, och skrämd efter att Thomas vid ett tillfälle tagit strypgrepp på sin lillasyster, kör Ann den 28 maj till barn- och ungdomspsykiatrimottagningen och söker akut hjälp.

Han ligger inne i nästan två månader. Han får nästan dagliga utbrott. Flera gånger tvingas personalen kalla på vårdare från vuxenpsyk för att hålla fast honom. Läkarna försöker hantera hans ångest och aggressivitet med tunga mediciner.

En dag när Ann besöker Thomas säger hon att han inte längre får spela dataspel. Ett nytt utbrott tar vid och läkarna beslutar om tvångsvård. ”Grund för LPT är allvarlig psykisk störning på basen av traumatisering, depression och med uttalade suicidhot tidigare och en uttalad aggressivitet med våldsamhet”, skriver läkaren i hans vårdintyg.

Den 28 juni beslutar länsrätten fortsatt tvångsvård av Thomas.

En lång rad psykologtester genomförs. De visar på stark ångest, depression och ilska. Hans självkänsla är däremot i botten. Dessutom bekräftar testerna vad Ann länge misstänkt: att Thomas med största sannolikhet har adhd.

På hösten 2007 börjar Thomas på ett skolhem, långt från Skåne. Socialförvaltningen driver igenom att han ska omhändertas, eftersom miljön i hemmet och i hemstaden inte är bra för honom.

Sedan han började på skolhemmet har han varit hemma en handfull gånger på permission, senast på julafton. Ann säger att han verkar må bättre nu, men att han vill hem.

Hon oroar sig för honom – för att inte ska äta ordentligt, för inflytandet från de andra killarna, för att han ska bli mobbad, för att hans betyg sjunkit kraftigt.

Oron är inte obefogad: sommaren 2008 fick Thomas stryk av några andra elever och fick ligga på sjukhus ett par dagar. Utredningen lades dock ner eftersom de som misstänktes för misshandeln inte var straffmyndiga.

– Ovissheten är det som tar mest, säger hon. jag vet inte om och när Thomas ska få komma hem igen. Eller vad som krävs av mig för att det ska bli möjligt.

Thomas pappa är mer positiv till skolhemmet.

– Han behövde komma hem­ifrån, bort från mobbarna. Det var nödvändigt, eftersom det gått så långt och han farit så illa, säger Peter.

– Mitt råd till andra föräldrar är: Skaffa en privat barnpsykolog om ni behöver hjälp. Och stå på er, backa inte. Kräv hjälp och ge dig inte redan när barnen är små, säger Ann.

Thomas, Peter och Ann heter egentligen något annat.