"Det är på tiden, att man uppmärksammar den skånska dialekten och de ord som skåningar använder, för att beskriva delar i livet, händelser, känslor m m."
Så skrev en skånsk man den 16 januari på Facebookgruppen "Vi som gillar skåningar!".
Den mannen har fått sin önskan uppfylld nu.
Hela landet diskuterar skånsk dialekt, och gör mer eller mindre avancerade försök att härma skånska ord.
"Apejävel!" säger de.
Sedan försöker de med "blattajävlar".
De fraser som polisen använde i Rosengård "är omöjliga att tänka utan att göra det på dialekt", skrev Aftonbladets kulturchef Karin Magnusson i söndags. Hon beskrev poliserna i filmen som "en ny urban variant på rasse-skåningen att lägga till dem vi redan känner: de främlingsfobiska Vellingemoderaterna och de inkrökta bönderna i Sjöbo."
Vi kan tycka vad vi vill om det. Många pratar så här om Skåne nu.
Igår publicerade Svenska Dagbladet en skämtteckning av Jan och Maria Berglin som säger en del om hur snacket går norr om Osby. En av Berglins berömda näsgubbar frågar: "Vad har det blivit av Skåne?".
Samma fråga får jag ofta när jag är på besök i min barndoms landskap, Östergötland. Ibland till och med "Vad är det för fel på Skåne?". Det är rasism och främlingsfientlighet folk tänker på.
Det brukar sägas att en myt bara får fäste om det finns en jordmån för den. Om den bekräftar uppfattningar som redan finns, då kan den spira. Jag märker att mina uppsvenska vänner ofta har en enkelspårig bild av skåningen. Det är inte Nour El-Refai eller Zlatan Ibrahimovic de tänker på, om man säger så.
När jag flyttade till Skåne för snart tolv år sedan slogs jag av den vitala diskussionslusta som finns här. Det är liksom en högre nivå på det offentliga samtalet än i Östergötland. Vassare och ofta blixtrande intelligent. Folk tycks inte lika konflikträdda heller.
Motsättningarna ligger mer i öppen dager. Att Sverigedemokraterna valts in i kommunfullmäktige i 32 av 33 skånska kommuner är ett tecken på det. I Region Skåne slåss partiet för att hålla den skånska dialekten fri från "ovälkomna avarter i form av brytning på arabiska och serbokroatiska".
När jag promenerar i min hemstad Malmö ser jag ofta rasistiskt klotter och klistermärken. "Jävla judar, jävla judar!" skanderade en motdemonstrant vid söndagens pro-israeliska manifestation på Stortorget.
Visst finns det rasister i Skåne. Fler än i andra delar av landet? Den diskussionen tycker åtminstone inte jag är särskilt meningsfull. Men det finns en läxa att lära här, för den som blir arg över stämplingen av Skåne som ett rasistnäste.
Det är inte trevligt att bli dragen över den där enda kammen.
36% är glada
9% är likgiltiga