"Jag är jättebesviken"

MALMÖ. Eva Årestad Radner är besviken.

Under de senaste åren har miljontals kronor och en avsevärd mängd tid spenderats på att utbilda Skånepoliser i bemötande, mångfald, hatbrott och värdegrundsfrågor. Samarbeten med både Växjö universitet och Malmö högskola har etablerats och stor kraft har lagts på att rekrytera poliser med utländsk bakgrund.

Ändå är förtroendekrisen ett faktum:

De senaste veckorna har Sydsvenskan berättat om kravall­poliser som snackat om att misshandla ”blattajävlar”, om nedsättande förhållningssätt mot en psykiskt sjuk man, om polischefer som anklagas för att ha skrattat åt en transsexuell kvinna som tagit sitt eget liv och om att namn som Neger Niggersson använts på interna utbildningar.
– Jag är jättebesviken. Vi har ett stort problem som vi nu måste hantera. Det vi lagt ner de senaste åren har inte fått fäste.

Varför inte?
– Jag vet inte, kanske för att man hanterar de mjuka frågorna vid sidan om och har andra frågor i centrum.

Hur vill du beskriva läget inom Skånepolisen just nu?
– Detta har verkligen skakat organisationen. Ingen är oberörd. Vi har sagt till våra chefer att man ska ta sig tid att prata om det. Det är nolltolerans som gäller för främlingsfientlighet, homofobi och sexistiska uttalanden. Det ska alla chefer vara klara över.

Vad tänkte du när du fick höra om poliserna som under kravallerna i Rosengård använde ord som ape­jävel och som sa att de skulle ge en person så mycket stryk att han inte kan stå på benen?
– Det var förfärligt att höra. Sådana uttalanden chockar en. Man inser också att detta får konsekvenser, att det kommer att skada oss.

Polisernas uttalanden var bevismaterial i en rättegång vilket betyder att det hade passerat många i er organisation. Hur ser du på det?
– Det är märkligt. När vi får akten från åklagaren kommer vi att titta på detta arbetsrättsligt, vilket kan leda till varning, löneavdrag eller som sista åtgärd avskedande.

När vi intervjuade dig för några veckor sedan om att Neger Niggersson och Oskar Neger använts i en utbildning hade du aldrig hört talas om detta. Vad säger du idag?
– Jag kände inte igen situationen. Det låste sig lite där. Men när jag tog fram handlingarna kom jag ihåg att det var ett registerärende och att jag undertecknat ett papper om att få ett utdrag ur databasen för att se vem som lagt in namnen. Vi såg naturligtvis väldigt allvarligt på detta.

Hur reagerade du på händelsen då två poliser fick en psykiskt sjuk missbrukare på psyk­akuten att lämna en grattishälsning till en kollega?
– Det är väldigt olämpligt att uppträda på det sättet. Men vi är 3 200 anställda och det händer att det begås fel, trots allt. Och ärendet är hanterat.

Ja, på så sätt att åklagaren lade ner det eftersom det inte gick att bevisa brott. Därmed, säger er chefsjurist, kan det inte bli aktuellt med disciplinär påföljd. Hur ser du på det?
– Jag förstår att man tycker att det är konstigt, men det är juridiken som lägger hinder i vägen för andra åtgärder. Jag tycker faktiskt att man behöver titta över hela regelverket.

Du och andra chefer har beskrivit händelserna som isolerade företeelser utförda av enskilda poliser. Vad är din bild idag?
– Allting har ju inte inträffat samtidigt och jag tror inte att det finns någon utbredd rasism inom polisen. När jag pratar med folk i organisationen är det många som inte alls känner igen sig. Detta är inte så utbrett i min värld.

Skulle du inte bli förvånad ifall du pratade med poliser på fältet och de medgav att de använder nedsättande uttryck om invandrare?
– Jo, då skulle jag bli väldigt förvånad.

Har det hänt att någon berättat för dig att han eller hon använder ord som blatte?
– Nej, de berättar naturligtvis inte det för mig. Därför är det svårt att veta hur utbrett det är. Jag grundar min syn på att vi har många poliser med invandrarbakgrund och jag har svårt att tänka mig att man skulle uttala sig rasistiskt, ifall gruppen har den sammansättningen. Det vore kränkande. Vi har rekryterat närmare fyrtio stycken med utomnordisk bakgrund.

Poliser har berättat i Sydsvenskan om hur etnisk härkomst har betydelse för om en person blir kontrollerad och att det hårda klimat som polisen jobbar i skapar en ”vi och dom”-mentalitet. De säger att det är vanligt med uttryck som blatte inom polisen. Vad säger du om det?
– Det förekommer ju vid enstaka tillfällen men jag tror inte att det är allmänna uttryck.

Hur kommer det sig då att bara en av femtio närvarande poliser reagerade när Neger Niggersson användes på en utbildning?
– Det är oerhört konstigt att man inte rensat bort det tidigare. Jag förstår inte att man kan titta på det utan att reagera, det verkar avtrubbat.

Hur kan polischefer och poliser som jobbar på fältet ha så vitt skilda uppfattningar av verkligheten?
– Det är klart att när jag är där så kanske man inte är lika öppenhjärtig. Detta är en jättestor organisation och systemet måste fungera från chefer högt upp och hela vägen ner i organisationen. Någonstans där brister det.

Poliser vi talat med beskriver en tuff arbetsmiljö, men små möjligheter att få ventilera jobbiga situationer och frustrationer. Hur arbetar ni med det?
– Jag förstår problemet och det måste finnas möjligheter att avlastas i jobbet. I vårt samarbete med Malmö högskola har samtalsledare utbildats för att kunna föra sådana samtal.

Är du nöjd med hur ni agerat i de här sammanhangen?
– Vi kunde haft bättre verktyg.

Vad skulle det vara?
– Fler disciplinpåföljder än idag. I allvarliga fall vore det bra om man kunde bli av med sin polisrätt under en period.

Mitt i krisen åkte du på semester, hur tänkte du då?
– Det var en sedan länge planerad semester och jag stämde av med min chef [rikspolischefen]. Jag fanns tillgänglig hela tiden och stod i beredskap att åka hem. Och jag var med på mötet när rikspolischefen var i Malmö på möte, med hjälp av tekniken.