Professor vill ta bort faktorn "trovärdighet"

MALMÖ.

– Det finns inget samband mellan att ge ett trovärdigt intryck och att faktiskt tala sanning, säger han.

Statistik och domar från Migrationsdomstolen i Malmö pekar mot att de 22 domarna vid myndigheten har varierande bedömningsnivåer. Som Sydsvenskan kunde berätta i går är det stor skillnad mellan hur olika domare dömer. Medan en domare under förra året gav bifall i 17,3 procent av sina totalt 330 ärenden, gav en annan bara bifall i drygt 8 procent av sina 299 ärenden.

Professor Gregor Noll vid Lunds Universitet tror att nyckeln till skillnaden står att finna i avgörandet huruvida en person är trovärdig eller inte.

– Det är otillfredsställande att så många beslut avgörs på så pass subjektiva grunder, säger han.

Nu vill Noll öka insynen i hur migrationsdomstolen avgör om en person bedöms som icke trovärdig och därför nekas uppehållstillstånd i Sverige.

– Det är frustrerande de gånger rätten slår fast, i en formulering på en halv mening, att en sökande inte gett något trovärdigt intryck. Som läsare förstår man inte på vilket sätt den bedömningen har gjorts.

Ett första steg kunde enligt Gregor Noll vara att kräva att rätten mer utförligt resonerar om hur de kommit fram till att en person inte är trovärdig.

På så vis skulle man kunna göra jämförelser mellan olika fall och även bygga upp en fulltäckande praxis även inom trovärdighetsområdet, enligt Noll.

Migrationsverket är den första instansen i Sverige där den asylsökandes trovärdighet nagelfars. Och bevisbördan ligger alltid hos den asylsökande.

– Det är alla överens om, i enlighet med utlänningslagens förarbeten och UNHCR:s handbok för hur Genévekonventionen ska tolkas, säger Mikael Ribbenvik, rättschef vid Migrationsverket.

En första lögn om exempelvis en identitet kan väga tungt och få fortsatt bäring under resten av asylprocessen. Sedan några år tillbaka måste Sverige förhålla sig till EU:s så kallade skyddsgrundsdirektiv, som bland annat kräver ”att den sökandes allmäna trovärdighet är fastställd”. Dessutom finns det ett svenskt regeringsavgörande från 1991, som antyder att lögner kan ”smitta av sig”.

– Om man till exempel saknar pass eller andra id-handlingar, eller ljuger om sin identitet när man kommer till Sverige, och inte kan ge en tillfredställande ursäkt eller en trovärdig förklaring till varför – då ansåg regeringen att det minskar den sökandes trovärdighet även i andra avseenden, säger Ribbenvik.

Kerstin Hardgren, chefsrådman vid Migrationsdomstolen i Malmö, menar att hon som rådman inte fäster så stor vikt vid trovärdigheten i frågor som inte är centrala för en persons asylskäl.

– Här handlar det om vad de varit utsatta för som varit anledningen till varför de kommit till Sverige, säger hon.

– Det är en del av den helhetsbedömning som vi gör.

Men undantag finns:

– Det är klart, säger man att man är läkare för att få en mer gynnsam bedömning, men det visar sig att alla handlingar som ska styrka det är falska, då kan det få betydelse, säger Monica Felding, även hon chefsrådman vid migrationsdomstolen.

Att en person framstår som osäker i asylprocessen behöver inte betyda att han eller hon saknar skäl för att få stanna, påpekar Gregor Noll. Han kallar den azeriska familjens historia (i artikeln här intill) för en ”standardberättelse”.

– Folk förstör sitt eget fall genom att ljuga om en omständighet som inte ens är central för deras historia. Sedan säger domstolarna: ”Tyvärr, du började med att ljuga, varför ska vi tro på dig nu?”. De säger det inte rakt ut, men det är den attityden som kommer till uttryck.