Grabben ska kissa – förr eller senare

MALMÖ. Då slår polisens narkotikaspanare till.

– Killen blir misstänkt för dopningsbrott när han försöker smita från testet, förklarar Jan Hökfelt, dopningskontrollant från Skåneidrotten.

Det är så samarbetet med polisen fungerar.

Kontrollanten ber om ett dopningsprov. Vägrar den tillfrågade tar polisen över.

Det kan sluta på polishuset och kanske med husrannsakan i hemmet.

Testad blir den gripne under alla förhållanden.

I potten ligger ett straff för dopningsbrott och dessutom fyra års avstängning från all idrott.

En diskret lukt av svett följer med vinddraget i trappan upp från källaren på Friskis och Svettis gym vid Barkgatan i centrala Malmö. Upp till gatunivån når också ekot av de dova metalliska klanger som uppstår när starka män hanterar tunga vikter.

Där nere i styrkegymmet lever drömmen om att bli störst, bäst och vackrast som allra hetast.

Under vikterna och framför spegeln.

Det är den drömmen som inte sällan får sitt bränsle ur otillåtna substanser.

Tabletter, injektioner. Hormonpreparat.

Det skånska samarbetet mellan idrotten och polisen är unikt i Sverige.

Bakgrunden går i mörka toner. Enligt Jan Hökfelt är var femte kille som tränar på privat gym i Sverige dopad. Siffrorna är enligt en färsk undersökning i stigande.

På Friskis och Svettis i Malmö är bilden dock helt annorlunda och mycket ljusare. Men dopning förekommer med stor sannolikhet där också.

Kvällens aktion på gymmet sker efter viss förspaning från dopningsgruppens sida.

– Friskis och andra offentliga gym samarbetar föredömligt med oss. De vill ha rent, precis som krogarna vill ha bort narkotikan, säger Jan Hökfelt.

Ute på gatan i kvällsljuset förhandlar tre narkotika­spanare med den nyss gripne mannen.

Han är i tjugofemårsåldern, kanske något äldre.

Kroppsspråket är inledningsvis klart aggressivt. Mannen byter rastlöst fot, skakar loss nackmusklerna och tittar först ner och sedan upp i himlen.

Hela tiden diskuterar han intensivt med spanarna som står i ring runt honom.

Så småningom lugnar läget ner sig och mannen låter sig ledas tillbaka in till det rum som gymmet ställt till förfogande för dopningskontroll.

Han går med böjt huvud och kisar under lugg på omgivningen.

Uppenbarligen har han insett att proceduren kan göras den lätta vägen – frivilligt. Eller den hårda, med tvång.

Men testas ska han – ovillkorligen!

Utanför kontrollrummet avvaktar kontrollanten L-O Ståhl om situationen skulle spetsa till sig.

Han är pensionerad polis, var tyngdlyftare i ungdomen och är van vid hårda tag.

– Jag vill se en ren idrott, även bland motionärerna. Dopning är lika samhällsfarligt som knark, på sikt, säger han.

En skillnad ser han dock:

– Knarka kan man göra hemma i soffan. Den som vill få effekt av dopning måste gå till ett gym. Så vi vet åtminstone var vi ska leta!

Hur väljer ni ut vilka som ska testas på ett gym?

– Man går på erfarenhet och fingertoppskänsla. Ungefär som en tullare. Ofta leder känslan rätt. Men själv åker jag alltid fast i tullen. Så visst kan man ha fel också.

Vad är ett lyckat tillslag för er i dopningsgruppen?

– Att alla vi testar är rena. Plus att det sprids på andra gym att vi kommer. Som ringar på vattnet. Det är då effekten blir som störst.

Dopningsgruppen i Malmö gjorde flera tester på olika gym den kväll Sydsvenskan här rapporterar om. Huruvida någon av de testade visade sig vara dopad vet vi inte – svaren från dopinglaboratoriet vid Huddinge sjukhus dröjer ett antal veckor.