Regeringen svänger i bonusfrågan

Nu har även näringsminister Maud Olofsson (C) dragit en slutsats som är självklar för en stor del av Sveriges väljare:

När kommunerna skär i välfärden, när arbetslösheten rusar i höjden och metallarbetare sänker lönen för att få behålla jobben – då är det ingen bra idé att använda skattepengar till feta gratifikationer åt dem som redan uppbär mångmiljonlöner.

I går beslutade regeringen om nya riktlinjer för sina bolag. Av dem framgår att bonusarna ska bort inte bara i de svenska moderbolagen, utan också i utländska dotterbolag.

I praktiken betyder det Vattenfall, som varje år betalar ut tiotals miljoner i bonus, varav en stor del går till chefer i Tyskland, där bolaget har sin största marknad. Beslutet omfattar även holländska Nuon, som Vattenfall ska köpa. Vd:n Öystein Löseth tjänade förra året tio miljoner kronor, varav hälften i rörlig ersättning.

”Jag hoppas att vi kan locka med andra saker är resultatlöner och bonussystem”, sade Maud Olofsson.

Staten har i dag bonussystem i elva av sina drygt femtio bolag. De ska nu bort.

Regeringen vill inte bara påverka belöningarna i de statliga bolagen, utan i hela näringslivet. Därför får de statliga AP-fonderna, som är stora aktieägare i privata företag, direktiv att verka för att bonusarna slopas över hela linjen.

”Jag tror att det blir en upprensning”, sade Maud Olofsson.

Men det var inte länge sen som näringsministern inte alls ville rensa upp bland bonusarna.

Maud Olofsson var länge regeringens ivrigaste förespråkare för rörliga ersättningar i privata och offentliga företag. Så sent som i slutet av mars försvarade hon ihärdigt direktörer som kasserat in miljonbonusar, trots att deras företag gått med brakförlust.

Förra sommaren var i själva verket hela regeringen välvilligt inställd. I all tysthet införde alliansen generösare regler för statliga chefer. Bonusribban höjdes från två till fyra månadslöner.

Sen slog krisen till med dunder och brak och strax bröt bonus- och pensionsskandalerna ut. Först var det privata företag. Därefter flyttades fokus till det offentliga.

Folkets vrede steg över den ymniga manna som regnat över direktörer i AP-fonderna, Vattenfall och SBAB. För att inte tala om den frikostiga pensionen till AMF-chefen Christer Elmehagen.

Först att svänga blev finansminister Anders Borg (M), som redan i höstas började tala om ”giriga direktörer”.

Nu har inte bara Maud Olofsson kovänt, utan också finansmarknadsminister Mats Odell (KD). I går meddelade han att han ångrat att cheferna för Vin&Sprit fick flera miljoner kronor i bonus för att de stannade kvar några månader extra när företaget såldes ut för ett par år sen.

”I dag inser jag att det är fel med höga rörliga ersättningar”, sade Odell.

En och annan väljare undrar säkert om den nya bonuspolicyn gäller även i högkonjunktur – eller om regeringen tänker ändra sig igen när Sverige går mot bättre tider.