Resistenta bakterier likställs med klimathotet

Penicillin, den första antibiotikan, slog igenom under andra världskriget. Medicinen räddade mirakulöst miljontals människor från sjukdomar som man tidigare hade dött av: lunginflammation, hjärnhinneinflammation, svåra sårinfektioner, syfilis och andra.

Engelsmannen Alexander Fleming, som upptäckte penicillinet och fick Nobelpriset 1945, varnade redan då för faran av resistens hos bakterierna.

– När jag började som underläkare på sjukhus under 1970-talet fick vi inte ordinera antibiotika i injektionsform utan att fråga överläkarna, berättar Otto Cars.

– Det visar vilken respekt man då hade för dessa läkemedel.

Penicillinet följdes snart av andra liknande mediciner, som utvanns ur mikro-organismer för att bekämpa andra mikroorganismer. Gruppen kallas antibiotika (anti bios = mot liv). Nya antibiotika med nya egenskaper togs fram till 1968. Sedan fanns inte längre något ekonomiskt intresse av att fortsätta. Först på 2000-talet togs produktionen upp igen. Enligt Otto Cars räcker det inte.

– Vi saknar effektiva medel mot vissa bakterier och nu är det bråttom att ersätta gamla försvagade mediciner. Barn dör i onödan, även i Sverige.

Ett exempel är två nyfödda på Universitetssjukhuset Karolinska-Huddinge som förra året dog på grund av att det inte fanns verksamma mediciner mot ESBL, multiresistenta tarmbakterier.

Otto Cars är ordförande i Strama (Samverkan mot antibiotikaresistens), ett nätverk av experter som sedan 1995 arbetar för ansvarsfull användning av antibiotika.

Bakom hans sakliga och lugna framtoning skymtar frustration och trötthet över hur svårt det är att få gehör för varningarna. Människan har haft ett sagolikt vapen mot svåra sjukdomar och det är nu på väg att glida oss ur händerna, säger han. Vi slösar bort gåvan.

– De flesta tycks tro att antibiotika alltid kommer att finnas. De lever i ett globalt självbedrägeri, säger Otto Cars och drar sig till minnes ett uttalande från en amerikansk expert som 1968 sade: ”Det är dags att stänga läroboken om infektionssjukdomar.”

Varje år dör cirka 37 000 människor inom sluten vård i EU som en direkt följd av infektioner. Av dessa dödsfall är hälften orsakade av multiresistenta bakterier.

Hotet från motståndskraftiga bakterier handlar inte bara om att inte längre kunna bota infektionssjukdomar. De riskerar att omintetgöra hela den avancerade sjukvård som har byggts upp med cancerbehandling, vård av för tidigt födda barn, transplantationer och andra stora kirurgiska ingrepp. Patientsäkerheten är hotad.

Alla patienter som är försvagade av andra sjukdomar eller stora operationer blir lätt offer för infektioner.

Det medicinska budskapet är inte svårt att ta till sig. En liten mängd bakterier som står emot antibiotika finns alltid. Så länge tillräckligt många bakterier är känsliga för antibiotika spelar de ingen roll. Men när de känsliga slås ut breder de motståndskraftiga ut sig och tar över.

De känsliga bakterierna slås ut när vi slösar med antibiotika.

– I början kom förändringen smygande. Nu går den fort, säger Otto Cars.

Sverige är ett föregångsland för det förebyggande arbetet. Strama började som en frivilligorganisation men permanentades av staten 2006. Regeringen ser arbetet som ett prioriterat område och avser att lyfta frågan under sitt ordförandeskap i höst.

Nittio procent av antibiotikan skrivs ut i öppenvården. Det är där överanvändningen ger grogrund för bakterier vi inte vill ha. Läkare agerar snarare efter vad kunden önskar än efter vad som är klokast.

– Det borde inte vara tillåtet att skriva ut verkningslös antibiotika till öronbarn, säger Otto Cars i en ton som röjer hans upprördhet.

Han är lika besviken på landsting som inte håller efter sina läkare med kontroller. Stramas undersökningar visar att var tionde sjukhuspatient har infekterats medan de har varit inlagda.

Svenska sjukhus har de senaste åren haft flera stora utbrott av motståndskraftiga bakterier. Orsaken är överbeläggning och underbemanning. Riskerna ökar när patienter flyttas mellan olika avdelningar i jakt på lediga sängar. Det saknas enkelrum där smittsamma patienter kan isoleras.

– I längden blir det dyrare för landstingen att spara genom att dra ner på vårdplatser, kommenterar Otto Cars.

Om svenska läkare är svåra att nå står Strama och dess systerorganisationer inför en gigantisk internationell utmaning. I Europa går utvecklingen både framåt och bakåt. I England skriver läkarna ut recept som inte får tas ut förrän efter några dagar. Då har de flesta redan tillfrisknat av sig själva. I Grekland får läkarna bonuspengar från företagen om de säljer mycket läkemedel. I en del östeuropeiska länder säljs antibiotika receptfritt.

– EU borde enas om ett handlingsprogram med nollvision för dödsfall på grund av resistenta bakterier, liksom för trafikolyckor, säger Otto Cars.

WHO tog 2001 fram ett program där motståndskraftiga bakterier utpekades som ett globalt säkerhetsproblem. Organisationen antog på förslag från Sverige 2005 en resolution om att börja agera.

– Sedan har ingenting gjorts. WHO har inte ens tillsatt en arbetsgrupp, ännu mindre tagit initiativ till att samordna resurser.

Få studier har gjorts som beskriver hotet i reda siffror men de som finns förskräcker: Studier i fem asiatiska länder visar att ett barn dör varannan minut på grund av att antibiotika har förlorat sin kraft. 70 procent av blodförgiftningarna kan inte behandlas. På ett barnsjukhus i Tanzania är dödligheten högre (50 procent) för barn som fått multiresistenta tarmbakterier än för dem som fått malaria (20 procent). I Indien skickas patienter hem från privata sjukhus när de inte kan betala dyr men verksam antibiotika.

– Mot hiv/aids, tuberkulos och malaria har WHO program. Mot resistenta bakterier finns ingen strategi.

Du målar upp en pessimistisk bild. Är läget hopplöst?

– Nej, det är inte hopplöst. Jag tror på vanliga människors kraft att förändra. Den är stor. Om Indien, där det bor en miljard människor, lyckas förbjuda tobak i offentliga lokaler, då måste vi lyckas.

Vad behöver göras?

– På kort sikt måste vi få nya antibiotika. På lång sikt måste vi sluta slösa med antibiotika. Läkarna måste ta sitt ansvar.