Bobby Fischer hittade på Random Chess, en variant av schack där pjäserna på första respektive åttonde raden har en nästan slumpvis placering i utgångsställningen.
Det var ett försök att tvinga fram spel från första draget. Det vanliga är annars att amatören apar efter ett tiotal drag från någon spelöppningsbok. För att inte tala om proffsen, som kan följa väl förberedda varianter i tjugo–trettio drag in i partiet. Fischer ville köra alla spelöppningsböcker och datorstödda förberedelser till soptippen.
Random Chess har inte riktigt slagit rot. Möjligen hade situationen varit en annan om Fischer själv spelat. Men marknadsföring var aldrig Fischers grej. De sista femton åren spelade han varken schack eller Random Chess.
Fischer var inte den förste exvärldsmästare som ville revolutionera schackspelet. När den legendariske kubanen Jose Raul Capablanca förlorade VM-titeln 1927 försökte han introducera Capablanca Chess.
Han införde två nya pjäser, kanslern och ärkebiskopen. Den förre flyttade som springare plus torn, den senare som springare plus löpare.
För att ge de nya pjäserna plats föreslog Capablanca ett bräde som var 10x10 rutor i stället för det normala 8x8 rutor. Men schackspelarna var inte beredda att slänga sina gamla bräden med 8x8 rutor på brasan. Den kubanska revolutionen kom av sig.
I dag har stormästarna i regel förberett sig till strid med kilometerlånga spelöppningsvarianter, som tillkommit med hjälp av urstarka datoriserade analysprogram. I vissa stormästarverkstäder går datorerna dygnet runt. Följden blir att spelet emellanåt är lika förutsägbart som italiensk fotboll på 1960-talet. På elitnivå tycks god minneskapacitet ibland vara lika viktig som skicklighet och kreativitet.
Det fick förre juniorvärldsmästaren Yasser Seirawan att återuppväcka Capablancas gamla idéer. Men han anpassade dem till det traditionella schackbrädet. I Seirawan Chess (S-Chess) har kanslern blivit en elefant, ärkebiskopen en hök. Ämbetsmännen har förvandlats till luriga djur.
Det nya är att höken och elefanten står utanför brädet när partiet börjar. När en pjäs utvecklas från första respektive åttonde raden, kan man sätta in någon av de båda nykomlingarna.
Det tar alltså två drag att få med höken och elefanten i spelet. Det verkar förnuftigt att få med dem i ett tidigt skede och inte vänta tills de två sista pjäserna lämnar sina utgångsfält. Vid en rockad evakueras två fält, men då får man bara plocka in en av pjäserna på något av fälten.
Schackhistorikern Harold Murray har daterat schackspelets födelse till omkring
år 570 e.Kr. Det kan ha sitt ursprung i Indien och kom till Skandinavien för
omkring tusen år sedan.
Schackreglerna har moderniserats efter hand. Rockaden kom i mitten på
1500-talet. En passant-slaget etablerades först 1880.
Höken och elefanten introducerades 2007.
100% är glada
0% är likgiltiga