Flickor flyr för sina liv till Embla

Malmö/Skåne

Det skyddade boendet Embla har sex platser och har funnits i Malmö sedan december 2006.

– Att adressen blir känd är inte bra för oss. Vi är rätt försiktiga med vilka vi är. Vi transporterar oss och flickorna mellan polis, sjukvård och social­tjänst, förklarar Karin Söderquist, verksamhetsansvarig på boendet.

Flickorna kommer från alla stadsdelar i Malmö, och ibland, i mån av plats, från hela Sverige.

– När beslutet är taget att flickan ska komma hit, gör vi en riskbedömning. Vilka faror kan flickan råka ut för om hon stannar kvar hemma? Och sedan ritar vi en nätverkskarta för att se var man kan vara och inte – helt enkelt: var finns familjen och släkten?

I flera fall är Embla bara en akut mellanstation där den unga kvinnan kan få vila några dagar innan socialförvaltningen lyckas hitta en mer permanent lösning, i form av familjehem eller skyddat boende.

Men många flickor stannar länge på Embla. Förra året låg genomsnittstiden på 70 dagar. Då kan skolgången bli en svår nöt att knäcka.

– Det händer att vi skjutsar dem till skolor i andra städer. I andra fall räcker det att man pratar med skolan och förklarar att det rör sig om en begränsad tid av frånvaro. Det har också hänt att vi får material hit för självstudier, då träffar vi i personalen en lärare och får instruktioner.

Dagarna på Embla är strukturerade och följer ofta ett schema med måltider, utflykter och friskvård. Trots det kan tiden bli lång – och många flickor upplever nog att de känner sig ensamma, säger Karin Söderquist.

– De måste ju bryta med pojkvänner, vänner, allting. Och byta mobiltelefonnummer. Vi kan ju inte hindra någon från att gå ut, men om man är omhändertagen enligt LVU måste någon ur personalen följa med.

Förra året placerades tolv flickor under arton år på Embla. Sex av dem valde att flytta hem igen.

– En del flyttar hem, en del äldre väljer en egen lägenhet. Några kommer vidare till familjehem eller annat skyddat boende. Det ser verkligen väldigt olika ut, det finns inget typiskt fall, säger Karin Söderquist.

De som en gång varit i kontakt med Emblas personal fortsätter ofta att höra av sig.

– De brukar ringa eller mejla. De vet att de alltid är välkomna hit. Här är öppet dygnet om och telefonen är alltid på.