Pirat tar hjälp av vänsterman från Malmö

STRASBOURG. – Han ser inte särskilt mycket ut som en pirat, muttrar en brittisk journalist i EU-parlamentets pressrum, lätt besviken.

Nej han gör ju inte det, 49-årige Christian Engström, med sina prydliga seglarskor, sina säckiga jeans, sitt bälte som sitter snett. Snarare som den folkpartist och dataprogrammerare han var, innan han för tre år sedan blev piratpartist på heltid.

Piratutstyrsel eller ej – Piratpartiets intåg i EU-parlamentet i Strasbourg är en stor mediehändelse. Partiets parlamentariker Christian Engström intervjuas från morgon till kväll. Med trött röst varnar han oss kvällen före:

– Vi blir nog ett ganska stort entourage.

Det kan man säga. Frågan är om någon av de andra 735 parlamentarikerna är mer omsvärmad. CNN, tv-kanalen Arte, brittisk radio och ännu fler fylkas kring ”The Swedish Pirate” i duggregnet utanför EU-parlamentet.

– Mr Engstrom, titta hit! ropar en kameraman.

– Är ni inte klara snart? Nu är det vår tur, fräser CNN-killen irriterat.

Och Christian Engström ger sina svar, till reporter efter reporter. Ja, Piratpartiet är ett stolt enfrågeparti. Internetpolitik är ett nytt och viktigt politikområde. Ja, Piratpartiet tillhör den gröna gruppen i EU-parlamentet.
– Vi kommer att rösta med den gröna gruppen i frågor som vi inte tagit ställning till.

En bit från mediekaoset står en 46-årig vänsterpartist från Möllevången och ler. Erik Josefsson, i svart kostym och blå slips, är Christian Engströms närmaste medarbetare här i Strasbourg. Lite udda, med tanke på att Erik Josefsson konkurrerade med Christian Engström om rösterna i EU-valet – han stod som sextonde namn på Vänsterpartiets lista.
– Jag försöker ju övertala Erik att bli piratpartist, säger Christian Engström. Men det är inte så viktigt. Han är pirat, det vet jag.

– Om jag får fortsätta vara vänsterpartist är jag gärna det, säger Erik Josefsson.

Erik Josefsson är smått mytomspunnen bland internetaktivister. Han är egentligen musiker, en kontrabasist som gick ut musikhögskolan i Malmö 1997.

En axelskada stoppade musikerkarriären. Josefsson började som data­programmerare. När han förlorade jobbet i dotcom-bubblan började han intressera sig alltmer för nätpolitik och frågor som rör fri information.

Erik Josefsson (och Christian Engström) var med och bildade svenska FFII – Föreningen för en fri informationsinfrastruktur – en förening som startades för att hindra ett EU-direktiv om mjukvarupatent som lades fram 2002.

Han blev en sorts barfota­lobbyist, pendlade mellan Malmö, Bryssel och Strasbourg, bodde inneboende hos folk, uppvaktade politiker, samlade namnunderskrifter. Erik Josefssons magra finansiering kom från privata donationer och från små nordiska mjukvaruföretag.
– Jag gillar inte att kallas lobbyist. Jag är aktivist. Lobbyister tjänar 40 000 euro i månaden skattefritt. Jag har haft näst intill nollbudget, säger han.

Erik Josefsson och FFII:s påverkansarbete har vunnit flera segrar. Josefsson var en av de drivande i kampanjen som förra hösten lyckades baxa igenom Eva-Britt Svenssons (V) tillägg 166 till telekomdirektivet – det tillägg som skyddar fildelande internetanvändare från att stängas av från nätet utan rättslig prövning.

När Christian Engström kommit in i parlamentet och bad Erik Josefsson att bli rådgivare tvekade han inte.
– Jag trodde inte på enfrågepartier, på Piratpartiet, erkänner Erik Josefsson nu.

Han tittar mot Christian Engström, på väg förbi EU-parlamentets flaggstänger, någonstans i mitten av journalistgänget.
– Men jag hade ju fel.

Som vänsterpartist sticker han ut i den trojka som ska stödja Engström i Bryssel och Strasbourg. De andra två är Piratpartiets ledare Rick Falkvinge, med bakgrund i Moderata ungdomsförbundet, och Henrik Alexandersson, ordförande i nyliberala nätverket Frihetsfronten.

Är du Piratpartiets vänsteralibi?
– Det kan man kanske säga. Men för mig är Piratpartiet en gren av det stora nätverk som jobbar med integritetsfrågor på nätet. Formen är mindre viktig – det är resultaten som räknas. Om Reinfeldt river upp FRA, om S släpper sargen och tittar ordentligt på upphovsrätten – då behövs inte Piratpartiet längre.

Tv-bolagen är färdiga med Christian Engström. Han kommer pustande över EU-parlamentets ovala inner­gård. Lägger in en påse Tre Ankare under läppen. Tänder en cigarett. Snart måste han iväg igen. Det är dags för Piratpartiet att lägga sin första röst i parlamentet. En ny talman ska väljas – svenska Eva-Britt Svensson (V) står mot Polens förre premiärminister Jerzy Buzek.

Problemet är att Christian Engström inte vet hur han ska rösta. Piratpartiet har lovat att rösta som den gröna gruppen – men vilken kandidat föredrar de gröna egentligen? Buzek eller Svensson?
– Vi kanske ska gå och ta reda på det, Erik?

De får aldrig något besked före voteringen. Christian Engström röstar efter eget huvud.
– Det blev Eva-Britt, säger han senare på telefon.

– Det spelade ju ingen roll egentligen, de stora partigrupperna hade ju kommit överens om Buzek. Men det var en trevlig gest, tyckte jag. Vi pirater gillar ju Eva-Britt.