Partiledarämnet: "Vår politik är ny och frisk"

Josefin Brink
Ålder: 39 år.
Gör: Riksdagskvinna och journalist som allt oftare nämns som en blivande partiledare.

Under de borgerliga åren på 1990-talet var Josefin Brink arbetslös. Hon gick på socialbidrag, tog alu-jobb, stod utan egen lägenhet. Skulderna växte. Hon mådde skitdåligt.

Vänsterpartiet blev hennes räddning – privat och politiskt.

När hon var 34 år fick hon sitt första fasta jobb – på Vänsterpartiets kansli. Och som riksdagsledamot är hon övertygad om att Vänsterpartiet har bäst politik för dem som är i samma situation idag som hon själv var för femton år sedan.
– Jag var ung och arbetslös. Det färgar mitt engagemang och de frågor jag brinner för, säger hon.

Enligt Josefin Brink står Vänsterpartiet stabilt i jobbpolitiken. Både hon och partiet är för en stark offentlig sektor, full syssel-sättning, trygga anställningar samt billiga och tillgängliga hyresrätter.
– Vår politik är ny och frisk. Men tyvärr är det ingen jävel som vet det. Vi är jättedåliga på att komma ut.

Josefin Brink är politikern som hörs och syns. Hon pratar mycket och gärna. När vi träffas en stekhet sommardag lämnar hennes klänning armarna bara. Jag kan inte undgå att fråga om tatueringarna – en piratdrottning, en tjurskalle, en sjöman, en drake.
– Piratkvinnan täcker några flygande kor. Annars har jag tatueringarna för att de är snygga. De är inte symboler för någonting.

Josefin Brink säger att hennes liv inte varit ”någon spikrak karriärstege”. Under hennes mest struliga period jobbade hon en tid som strippa.
– Det tycker alla journalister är jättespännande. Men skriv i stället om alla gubbar i riksdagen som besökt de här klubbarna. Det är en annan sida av saken, säger hon skarpt.

Hon beskriver vardagen för unga som värre idag än på 1990-talet med en hopplös arbets- och bostadsmarknad. Det borde stärka partiet. Men inte. Josefin Brink anser att Vänsterpartiet låtit fel frågor överskugga jobbkrisen.
– Vi måste fokusera bättre. Vi måste vässa oss och koncentrera oss på några få frågor. Vi måste formulera vår politik med en slagkraft som når ut till folk.

Att Josefin Brink nämns som en framtida partiledare gör henne mer generad än smickrad. Hon påpekar att hon på nätet både ”hissas och dissas”:
– Jag beskylls för att vara en kommunisthora. Varje kvinna som sticker ut nyllet i offentligheten får finna sig i att på bloggar kallas både det ena och andra.

Hon tror på marxismen som en analysmodell av det kapitalistiska samhället. Hon tror på rödgrönt samarbete, men bara om V slår vakt om sin rättviseprofil. Hon vill ändra kurs i flera frågor, men kan bara ge ett exempel:

Hon tycker att Vänsterpartiet är fegt och fyrkantigt i feministiska frågor. Heders-våld hanteras som ett patriarkalt förtryck. Men det finns också en kulturell särprägel som partiet inte låtsar om. Kvinnovåld handlar om att män misshandlar kvinnor. Att kvinnor slår kvinnor håller partiet tyst om.

Hon anser att ett parti alltid bör ompröva sin politik. Därför bör Vänsterpartiet ”ompröva allt”. Men inte EU-motståndet:
– EU är ett högerprojekt. Makten ligger hos regeringarna, EG-domstolen och EU-kommissionen.

Likväl ser inte Josefin Brink sig själv som EU-motståndare:
– Alltså ... Jag är för internationellt samarbete. Men EU är demokratiskt tvivelaktigt och ensidigt företags- och marknadsinriktat. Samarbetet kretsar bara kring fri rörlighet för varor och pengar.