Suf Malmö

Klubben bildades 1994 och har nu 23 medlemmar. Sydsvenskan träffade tre medlemmar som talar för klubben, på villkor att de får vara anonyma.

Vad är Suf Malmö?

– Suf Malmö är en syndikalistisk ungdomsklubb som är en del av den syndikalistiska ungdomsfederationen i Sverige.

– Vi sysslar med många olika frågor beroende på medlemmarna, vad som berör oss. Det kan vara allt från kampen på en skola, på en arbetsplats, kvinnokamp, antifascism. Vi organiserar oss väldigt mycket utifrån vår egen vardag. Vi har sysslat med ockupationer, tidningen Direkt Aktion och kollektivtrafiksfrågor. Men även bildning, vi höll till exempel en klasskampshelg för några veckor sedan.

Hur skulle ni definiera "syndikalister" och varför är ni det?

– Syndikalism är inte ett åsiktspaket utan ett sätt att organisera sig. Syndikalismen bygger på självbestämmande, decentralism. De som fattar besluten idag berörs inte av dem. Vi vill att de som berörs av besluten ska vara de som fattar dem. Vi vill ha makt underifrån och upp istället för tvärtom.

– Syndikalismen är ett sätt att föra kampen. Sedan är vi en frihetlig socialistisk organisation.

Vilka aktioner har ni deltagit i det senaste året?

– Medlemmar i Suf Malmö har varit engagerade i Ockupationsfestivalen, och vi har själva ockuperat en lokal på Sofielund två gånger. Vid Stoppa matchen deltog vi med två banderoller. Vi har inte varit med och deltagit som organisation på de andra aktionerna. Men vissa medlemmar har valt att understödja andra kamper.

Vilka är de viktigaste frågorna som ni vill driva?

– För tillfället är det väl just bostadsfrågan, kollektivtrafiksfrågan. Att fungera som understöd åt facklig kamp.

Hur menar du då?

– Vi kan ställa upp som muskler till… alltså…

– Till exempel om man behöver hjälp med flygblad eller så vid en blockad. Då kan vi ställa upp och visa solidaritet.

– Många i Suf Malmö har drabbats av bostadspolitiken och priserna inom kollektivtrafiken. Det är de frågorna som vi berörs mest av och vill jobba med.

Hur jobbar ni med kollektivtrafikfrågan? Hur definierar ni problemet? Är det höga priser?

– Priser överhuvudtaget skulle jag säga.

– Vi arbetar just nu med att starta upp Planka Skåne.

– Vi vill underlätta för människor att använda kollektivtrafiken utan att behöva betala för den. Man ska inte behöva betala när man pendlar till jobbet. Om man har bostad utanför staden ska man inte behöva stå utanför på grund av ett pris. Vi vill underlätta genom att ge tips och kanske ha en stödkassa om man skulle åka fast.

Vad ska ni ha för tips?

– Vilket sätt som är lättast för att inte behöva betala. Bussiljetten räcker en hel timme. När man åkt klart kan man ge biljetten till någon annan som kan åka vidare på den. Det är inte olagligt. Det uppmanar vi folk att göra.

Ni pratar om en stödkassa. Det är alltså till dem som blivit tagna efter att ha fuskåkt?

– Ja det har man till exempel i Göteborg och Stockholm. Det kallas för p-kassa. De som åker gratis betalar en avgift per månad som är billigare än ett månadskort. Som en slags försäkring.

När kan det dra igång?

– Det kommer att märkas. Men jag tror inte att vi kommer att ha någon stor lansering.

Hur motiverar ni att man inte ska betala?

– Jag tror att man kan finansiera kollektivtrafiken på andra sätt, till exempel genom att betala det via skatten, eller via arbetsgivaren. Folk som tvingas pendla långa sträckor tvingas betala mycket pengar för ett månadskort. Det är fel att betala för sin arbetstid. Även skolungdomar, som inte kan träffa sina kompisar. Vi tycker att det är fel att man begränsas av ekonomin. Dessutom så uppmanar man till bättre miljötänkande om man tar kollektivtrafiken istället för att köra bilar.

Det här skulle ni kunna driva som en politisk fråga, alltså nolltaxa i kollektivtrafiken. I stället planerar ni att dra igång en aktion där man plankar. Varför den metoden?

– Det här kommer att påverka människors vardag direkt och väldig konkret genom att de sparar pengar. När man organiserar sig parlamentariskt tar det lång tid. Det ska skrivas långa motioner och utvärderingar och så ska politikerna diskutera. Det skulle ta väldigt, väldigt lång tid innan vi ens skulle ha en prövotid i Malmö kommun. På det här sättet så blir det något konkret på en gång.

Busschaufförer måste ha lön, bussar kostar pengar, någon måste fortfarande betala. Om ni och andra börja planka så innebär det bara att ni vältrar över kostnaden på skattebetalarna?

– Nej, vi skapar ett tryck. Ett tryck på dem som har makten att ändra systemet och till exempel skattefinansiera kollektivtrafiken. Eller införa avgifter från arbetsgivare. Eller hur man nu ska lägga upp det.

Ni smiter från betalningen. De som är laglydiga och betalar skatt får betala även för er?

– Det tycker jag inte. Det är i så fall arbetsköparna som smiter när de tvingar oss att betala för vårt eget arbete. I Ystad har man talat om att höja kostnaderna med 500 procent. Vi tycker att det är väldigt fel att ha så höga priser.

Det kan man tycka. Och man kan driva det politiskt. Men hur motiverar ni att strunta i att betala, fast det inte finns något beslut om nolltaxa?

– Om man kollar på allmän rösträtt så var inte heller det något som fanns innan man började kämpa för den. Progressiva samhällsprocesser är inget vi får eller får be om, det är något vi måste kämpa oss till. Annars hade vi inte haft allmän rösträtt eller kvinnorösträtt.

Är tanken att tvinga beslutsfattarna att ta ett annat beslut?

– Genom att göra det här bildar man en opinion. Man får med sig andra som inser att det funkar att planka och att det får genomslag i den ekonomiska vardagen. Att man får mycket mer pengar över. Då kommer man att ha en opinion, flera som ställer krav på nolltaxa i kollektivtrafiken. Så det handlar inte om att en liten grupp ska tvinga makthavarna att göra en grej.

Ni säger att ni vill driva bostadsfrågan. Vad är problemet, vad är "bostadsfrågan" för er?

– Det finns många problem. Men bland annat att det inte finns tillräckligt med hyresrätter. Folk har inte råd att bo. Studenter tvingas tälta utomhus. Men har man pengar kan man köpa en bostadsrätt i Turning Torso, liksom.

Turning Torso är hyresrätter.

– Men i Västra hamnen då.

– Det känns lite absurt att det i Lund står en massa tomma hus. Ändå tvingas studenter hyra tält för att ha någonstans att bo. Jag fattar inte riktigt vad kommunen tänker på när man låter folk bo i tält. Många avslutar sina studier för att det inte är hållbart att bo i tält samtidigt som man ska lägga ner heltid på studier.

Hur tänker ni att det ska fungera?

– Jag är av principen att samhället ska vara "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Så simpelt är det. Människor behöver någonstans att bo. Jag tycker att det är viktigare än att andra människor tjänar pengar.

– Det måste finnas billiga lägenheter så att alla har någonstans att bo, så man slipper flytta var tredje eller sjätte månad för att hitta en ny soffa. Eller att man inte kan få hjälp av socialen, utan tvingas förlita sig på vänner som har en soffa.

Hur ska de här bostäderna dyka upp?

– Jag vet att jagvillhabostad.nu i Stockholm samarbetade med ett byggföretag och byggde bostäder och undersökte hur vi bygger bostäder så billigt som möjligt. De byggde de billigaste bostäderna i hela Stockholm, med väldigt låg hyra. Jag tror att det går bara man fokuserar och har målet att bygga bostäder så billigt som möjligt. Istället för att koncentrera oss på typ golvvärme.

– Kommunen borde ta ansvar för det. Det är de som fått förtroendet just nu. Det är i deras händer våra liv ligger.

Hur vill ni driva den här frågan?

– Vi har valt att använda ockupationsmetoden då vi uppmärksammat att det står hus tomma som man kan använda.

– Genom att ockupera kan man också få mycket uppmärksamhet. Då kan man prata väldigt mycket om bostadspolitiken.

Berätta om er egen husockupation på Sofielund!

– Det är en frisörsalong som ägs av skandalbolaget Contentus. Vi ockuperade lokalen första gången i våras för att Contentus har haft lägenheter som har mögel och kackerlackor. De har skyllt problemen på de boende och ville ha en boskola för att lära dem att bo svenskt. Då ockuperade vi lokalen för att ha en boskola för Contentus. Vi pratade bostadspolitik och alla var välkomna. Under Möllevångsfestivalen ockuperade vi lokalen en gång till för att prata bostadspolitik och uppmärksamma problemen. Så att det finns en mötesplats för folk där man kan träffas och komma med idéer om hur man ser på framtiden.

Om jag fattar det rätt finns två syften med de här ockupationerna: dels den opinionsbildande biten, där man lyfter frågan om bostadspolitiken. Dels att ni behöver mötesplatser och bostäder.

– Ja

Om ni vill ha en lokal finns alternativet att starta en förening och söka bidrag från kommunen för att betala hyran. Hur ser ni på det alternativet, att få en lokal, där ni kan mötas och slippa att bli utslängda?

– Om man får bidrag så är det alltid speciella krav. Man måste alltid anpassa sig till kommunen och deras åsikter. Det vill inte vi göra.

– De kan ha krav i sina bidragsbestämmelser för vad man måste göra och passa in i deras mall över hur en förening ska se ut. Vi vill inte kompromissa om hur vår förening ska se ut eller hur vår kamp ska se ut, bara för att ha ett ställe att vara på. Då blir vi ständigt beroende av kommunen. Det är det som är problemet. Då är man beroende av pengarna hela tiden.

Har ni någonsin sett en lyckad ockupation, att man faktiskt har fått behålla huset så att folk har fått en bostad genom att ockupera?

– Alltså, det funkar inte med svensk lagstiftning. Men på Gotland har man ockuperat Göransgården. Man har haft den i säkert tre veckor nu. Och fastighetsägaren har inte polisanmält det, utan sagt att de är våra gäster. Och de förhandlar om hur de ska gå vidare. Förmodligen kan de bo kvar för brukskostnader. Det är ett väldigt stort framsteg. I Stockholm har de också haft en ockupation i tre veckor nu.

Så tre veckor är det bästa ni har att komma med?

– I Sverige, ja. Men det finns andra exempel, i Norge till exempel. Här i Sverige går man väldigt hårt åt ockupationer. Här gör man ockupationer främst i opinionsbildande syfte. För att lyfta frågan och kunna diskutera den med så många människor som möjligt.

Tycker ni att det politiska systemet är för långsamt, är det därför ni gör så här?

– Absolut, det är alldeles för långsamt. Det ska skrivas en massa motioner, det ska utvärderas, skickas till advokat, gå till politiker som ska ha en massa diskussioner, sedan ska det tas upp igen. Det blir inga förändringar. När kommer våra bostäder? Folk står hemlösa, det blir ingen förändring. Vi gör det direkt, på en gång.

– Plus att på varje nivå, ju längre upp frågan kommer så kommer den längre och längre bort från folket. Det man vill besluta modifieras för varje nivå. Och till slut är beslutet oigenkännligt.

– De som har betalt för att vara politiker i Stockholm eller Bryssel har egentligen ingen aning om min vardag som vårdbiträde i Malmö. De borde inte ha någonting att säga till om, för de har ingen insikt i min vardag. Jag anser att de som är på plats, som berörs av besluten är de som borde forma besluten. För de har störst insikt.

Om ni får bestämma – hur ser samhället ut om 20 år?

– Det är svårt att svara på… som organisation har vi inte någon utarbetad plan. Sufs syfte är inte att ta över samhället.

– Om vi tittar på de frågor vi koncentrerar oss på: att vi får använda de hus som finns tillgängliga. Att människor har makten, att arbetare på en arbetsplats har makten över sina arbeten. Att elever har mer att säga till om i skolan. Helt enkelt att folk har mer makt över sitt eget liv.

Har vi kvar samma parlamentariska demokrati?

– Nej. Om folk får mer att säga till om i sina egna liv så skulle det inte vara samma system.

Allmänna val?

– Jag skulle säga direkt demokrati istället. Val i sakfrågor istället för att välja vem som ska härska över oss. Men det ryms flera skilda åsikter inom Suf också. Det viktiga för oss är inte vilken –ism man säger sig tillhöra eller vilket samhälle man vill upprätta när man fått ner makten till folket. Det är upp till folket att bestämma.

Driver Suf att ni vill ha förändring genom revolution?

– Jo, vi är en revolutionär organisation. Men det är en definitionsfråga. En av våra paroller är ”social revolution”.

– Vi kan inte prata om vilken revolution vi vill ha som organisation. Vi tar ner det på en väldigt konkret nivå och snackar om vad vi kan göra i dag, istället för vad som kan hända i övermorgon.

Ni pratar om bostadsfrågan och kollektivtrafikfrågan. Där är ni väldigt kritiska till dagens politiker och det politiska systemet. Samtidigt säger ni att de som ska lösa problemen är politikerna: kommunerna ska se till att det byggs fler bostäder. Region Skåne ska fixa gratis kollektivtrafik.

– I dagens politiska system: ja. Men i ett annat politiskt system: nej. Vi lever i ett system där det är deras jobb att lösa sådana frågor. Just nu har vi inga andra att ställa krav till. Vårt arbete med att starta upp "Planka" är vårt försök att göra något konkret. Men just nu är det politiker som styr vår vardag, därför får vi vända oss till dem. Men i och med att det inte går så bra, att politikerna inte lyssnar på oss, ser vi ingen poäng med att ha det systemet vi har idag.

Husockupationer är olagliga. Ändå gör ni det och stödjer det. Hur resonerar ni kring det?

– Slaveri har varit lagligt också. Det har varit olagligt för slavar att fly. Vår kamp kan inte begränsas av de lagar som finns. Det samhälle som finns idag är väldigt orättvist, någonting vi starkt ogillar. För att kunna gå emot det samhället så behöver vi bryta mot de lagarna. Husockupationer är inget som skadar en enskild människa, så vi ser inget problem med det.

Var går gränsen för era utomparlamentariska aktioner? Hur resonerar ni kring vad ni är villiga att göra?

– Det beror på. Det är inget vi baserar på huruvida det är lagligt eller inte. Just nu bryter vi lagar genom att ockupera. Vi ser inget fel i det, vi kan inte begränsa oss genom att förhålla oss till de lagar som finns. Då skulle vi inte kunna föra vår kamp och göra någon skillnad konkret. Lagar är inte något evigt tillstånd. Lagar förändras hela tiden, i takt med att samhället förändras.

– Många av lagarna som finns har de styrande satt upp för att kontrollera oss och se till att vi inte kan föra vår kamp. Beskydda äganderätten, till exempel. Bara för att vi har en annan åsikt om hur samhället ska vara är vi plötsligt kriminella. Men vi säger: ”där står ett tomt hus, varför ska vi inte kunna bo där?”

Resonemanget att man kan trotsa de lagar man inte sympatiserar med legitimerar ju att era politiska motståndare gör likadant. Någon annan kan plocka upp de argumenten och trotsa helt andra lagar. Exempelvis säga att svarta inte har samma rättigheter och behandla folk rasistiskt.

– För oss är det absolut inte ett argument för att vi inte ska bryta mot lagar. Det är bara en annan kamp man får ta.

Ockupationerna i Lund har slutat med att polisen har gått in och avhyst folk. Hur ser ni på det?

– Det känns väldigt, väldigt tråkigt att politikerna skiter i att ha en dialog och istället skickar polisen. Att de skiter i att folk faktiskt är hemlösa och inte har någonstans att vara. Varför kan man inte lägga pengar på att starta en fritidsgård eller bygga bostäder istället för att satsa dem på att polisen ska åka dit?

– Politikerna har ansvaret för att det ser ut som det gör. Men istället för att åka dit själva och försvara besluten så skickar de polisen.

Hur ser ni på konfrontationen med polisen. Vilka metoder tycker ni är okej att ockupanter och aktivister använder mot polisen?

– Personligen tycker jag att självförsvar är helt okej. Man har rätt att freda sig själv. Så långt kan jag sträcka mig.

Vad menar du?

– Ofta går polisen in väldigt, väldigt hårt. Det känns väldigt synd när ockupationerna har varit fredliga, att de bemöts med våld från poliserna och indirekt politikerna. Under Ockupationsfestivalen använde man sig av konfrontativt icke-våld men bemöts av väldigt mycket våld från ordningsmakten. Vi använder inte våld, för vi tror inte att det är lösningen på bostadssituationen. Men politikerna använder våld mot oss.

Ni krävde att få vara anonyma för att ställa upp på en intervju. Kan ni förklara varför?

– Ganska ofta vill vi vara försiktiga med att gå ut offentligt med våra namn och våra ansikten. Dels på grund av ens personliga säkerhet, att inte behöva vara rädd för att bli gripen för något brott eller bli trakasserad eller attackerad av meningsmotståndare. Om ens chef ser en i tidningen får det konsekvenser. Eller så blir du inte anställd för att du är känd som någon som går på demonstrationer eller ockuperar hus. Man är beroende av att ha ett jobb att gå till, man kan kanske inte visa sitt ansikte i alla sammanhang.

Ni jobbar själva?

– Jag pluggar

– Jag jobbade tidigare som vårdbiträde. Men mitt vikariat gick ut för några veckor sedan.

– Jag är arbetslös.

Det senaste året har det varit väldigt många stora aktioner i Malmö och Lund. Varför har det varit så mycket?

– Min personliga åsikt är att det har att göra med finanskrisen. Folk börjar inse att det här systemet inte funkar. Då blir folk mer benägna att titta sig omkring och ställa frågor och börja agera.

– Det tändes en gnista vid Smultronstället. Ockupanterna i moskén uttalade sig att de blev inspirerade av ockupanterna i Lund. Så man ser att det sprider sig.

Vad har varit bra det här året?

– Ockupationsvågen tycker jag är en väldigt positiv grej. Det har spridit sig långt utanför Malmö och Lund. Och bostadsfrågan har kommit upp oerhört mycket. Så det känns skönt.

Av de aktionerna som har varit – är det någon som ni upplever som mindre lyckad?

– Inte av dem som vi har arrangerat. Och vi tänker inte kommentera andra organisationer. Det får de stå för.

Vad innebär det att ni startar Ockupantscenen Malmö?

– Det har funnits innan, i och med att vi har ockuperat. Men det är på gång att växa och bli större. Vi skapar en större samordning, det växer utanför Suf.

– Det handlar om att starta en hemsida. Alla ockupationer som skett i Malmö har inte vi haft någonting att göra med. Så det handlar om att förmedla information utåt. Jobba precis som Ockupantscenen har gjort i Lund.

I andra städer har autonoma aktivister gett sig på politiska meningsmotståndare med våld. Till exempel Revolutionära fronten i Stockholm, som misshandlade en sverigedemokrat och hans sambo. Hur ser ni på det?

– Inga av våra projekt eller frågor innefattar våld. Vad andra grupper gör får de stå för. Det är ingenting som vi har med att göra.

Hur kom ni fram till det ställningstagandet, att inte använda våld?

– Vi finner inte att det är produktivt. Om vi finner att vissa grejer inte är taktiska så gör vi inte det.

– Vi tror inte att man kan bekämpa bostadsbristen med våld eller sänka priserna i kollektivtrafiken med våld. Man jobbar helt enkelt på olika sätt.

Det låter som att ni ser det som ett taktiskt vägval att inte använda våld. Ni ser det inte som någon moralisk fråga.

– Det där är en sak som skiljer sig, beroende på vilken Suf-medlem du frågar. Men som grupp ser vi ingen orsak till att vi skulle använda våld.

Ni säger att ni inte vill använda våld. Men ni blir ändå lätt ihopklumpade med andra aktivister som gör det. I stora demonstrationer är det ett svart block som kastar sten på polisen. Hur ser ni på den bilden som förmedlas av den autonoma vänstern?

– Att kasta sten är en försvinnande liten del av vad den autonoma vänstern sysslar med. Och det är beklagligt att det får så mycket utrymme.

– Det är ironiskt att man klumpar ihop alla autonoma grupper till en rörelse. Det är som att säga ”vänstern” och klumpa ihop en kommunist i Vänsterpartiet med en socialliberal i Miljöpartiet. De har nog vitt skilda åsikter.

Om ni tycker att det är ett problem kunde ni säga att ni inte vill gå med i demonstrationer där det riskerar att vara folk som kastar sten, eller där det finns en militant grupp som är beredd att använda våld. Ni skulle kunna ta avstånd från dem.

– Om media klumpar ihop alla så är det media som gör fel. Vi ska inte behöva förändra vår kamp eller behöva förhålla oss till media.

Det handlar inte bara om "media". Det handlar om folk som ser en demonstration, ser att Suf Malmö går med en banderoll. I andra änden av tåget är det folk som kastar sten på polisen.

– Socialdemokraterna gick också med i ESF-demonstrationen. Och ingen klumpar ihop dem med stenkastare.

Det senaste årets aktioner har kostat samhället runt 60 miljoner kronor. Hur ser ni på den kostnaden?

– Det är beklagligt att man klumpar ihop alla insatser bara för att olika autonoma grupper har gjort det. De får faktiskt lära sig skilja på att det finns massor av olika grupper inom den autonoma rörelsen.

– Det är sorgligt att politikerna satsar alla de här pengarna på polisinsatser istället för att bygga fritidsgårdar och billiga bostäder. De slösar bara bort pengarna! Vi kostar inte samhället någonting. Det är politikerna som belastar samhället genom att inte lösa problemen, utan skicka polisen på dem istället.

De här demonstrationerna där det har blivit våldsamheter – ta protesterna mot Davis Cup, till exempel…

– Vi har inte varit med och arrangerat några våldsamheter. Bara för att Suf Malmö är en del av den autonoma miljön ska inte vi behöva försvara vad en massa andra människor gör. Frågan har inte med oss att göra.

Ni är irriterade över att ni blir ihopklumpade med en massa andra autonoma grupper, och att mycket fokus hamnar på att somliga i den autonoma rörelsen använder våld. Men ni kan gå ut och ta avstånd från de personerna, de grupperna, säga att ni inte vill ha med det att göra.

– Visserligen. Men ska socialdemokraterna behöva ta ansvar för moderaternas politik? Vi för hellre fram våra egna åsikter än att ta avstånd från andra. Sedan tror jag inte att det finns något konkret att vinna på att fördöma andra gruppers aktivitet. Den autonoma miljön har väldigt stor bredd. Bara för att man är med i en grupp i den autonoma miljön och jobbar med kollektivtrafikfrågor så betyder inte det automatiskt att man sysslar med djurrätt, bara för att de är en del av den autonoma miljön. Eller att man sysslar med antifascism eller facklig kamp.

Till sist: jag är nyfiken på hur ni styrde upp det här mötet.

– Vi kontaktade folk, kollade att man kunde ha lokal och tider som passade för att förenkla för alla. Samordning.

Det tyder på att det finns goda kontakter inom den autonoma miljön

– Ja, fast det är inte så svårt att gå ut på internet och hitta en mejladress.

– Sedan är det klart att man träffar på varandra. Man går i samma förstamajtåg, då är det klart att man träffar på varandra. Många stöder ockupationer, så det är klart man träffar varandra där. Folk kanske jobbar på samma jobb, går kanske i samma skola.

Förresten: ni är autonoma. Det brukar också betyda att var och en agerar för sig själv, att var och en tar ansvar för sina handlingar. Men när vi ville intervjua enskilda aktivister sa ni nej. Ni ställer inte upp på intervju som enskilda aktivister, utan bara som grupper.

– Autonomin gäller gruppen. Vi kämpar tillsammans. Det är mer intressant vad Suf Malmö sysslar med som ett kollektiv än att en enskild person ska sitta och säga sina åsikter.

– Vi ställer upp som grupp, som kollektiv. Vi talar för vår klubb.