Lunds labb utmanas av Malmös gator

Att framgång föder framgång är sant. Inte minst i forskarvärlden. Och även om korridorerna och labben som parkinsonforskarna disponerar är identiska med många andra är denna miljö på många sätt ett undantag.

Inte minst genom att forskningen här har resurser. Och inte bara detta år – utan i åtminstone ett ­decennium framöver.

– Här finns många ­oerhört skickliga och drivna människor. Med samma driv för att göra forskning i världsklass, säger Srikanth Ranganathan.

Att reda ut vem som gör vad är inte helt enkelt. I toppen finns ett par seniora och mycket framgångsrika forskare – framför allt professorerna Patrik Brundin och Anders Björklund.

Under finns uppemot ett hundratal forskare.

– Vi är femton post doc-forskare. Från tolv eller tretton länder, berättar ­Srikanth Ranganathan.

Att strukturen inte är helt enkel att reda ut är också en konsekvens av att parkinsonforskningen i Lund lyckats göra precis det som krävts för att komma i fråga för de stora, långsiktiga forskningsbidrag som fått allt större betydelse.

Det gäller inte minst förmågan att skapa tvärvetenskapliga projekt, där forskare från olika discipliner samarbetar i olika lag­uppställningar.

Ett kallas Bagadilico och knyter samman forskare som studerar de förändringar i hjärnans basala ganglier som orsakar parkinson och Huntingtons sjukdom.

Det senaste kallas Multi­park och är ett av de så kallade strategiska forskningsområden som regeringen valt.

Summorna är imponerande: 110 miljoner kronor över fem år.

Och resurserna kommer att ge effekt, tror Rohit Sachdeva, doktorand sedan ett år.

– Inte minst tror jag att företag kan lägga stora kliniska provningar av ­läkemedel, på patienter, till Lund när de vet att kontinuiteten och resurserna finns, säger Rohit Sachdeva.

Storleken ger också erfarenheter. Med forskningsledare som publicerats i de viktigaste tidskrifterna, finns kanalerna och kunskapen om hur man når ut och gör intryck internationellt.

Den internationalisering av forskningen som regeringen nu vill driva fram med ekonomiska styrmedel sitter alltså i väggarna.

– Det man behöver är två artiklar som huvudförfattare och någon som andra namn, säger Rohit Sachdeva.

– Och tidskrifterna ... ja, de bör väl ha en impact factor på runt tjugo, fortsätter Srikanth Ranganathan.

I Malmö började det med att ungdomarna i Rörelsen Gatans göst och ansikte (RGRA) berättade om sina liv. De skapade musik och ville sprida den på nya sätt.

Och så åkte de mycket buss.

Ur det kom idén, berättar Per-Anders Hillgren, filosofie doktor vid Malmö högskolas medieinstitut Medea.

– Tänk om man kan skicka ut musiklåtar till alla resenärer ombord på en buss med hjälp av bluetooth.

Ett pling i mobilen och varje resenär får frågan om de vill ladda ned en låt ­eller två.

– Vi kontaktade Veolia och gjorde så småningom ett experiment i en buss. Den gick på linje åtta, ut till Lindängen.

Experimentet blev lyckat. I dag arbetar två privata företag tillsammans med forskare och RGRA vidare med att utveckla en liten blåtandsmodul som lätt kan monteras överallt. Till exempel i en buss.

Pilotprojektet Malmö Living Lab handlade om att utveckla kultur med hjälp av ny teknik och medier, och genomfördes i nära samarbete med kulturföreningen Inkonst.

– Vi sökte upp Inkonst på grund av deras breda kontaktnät av personer med kunskaper och kompetenser som vi själva inte har, säger Per-Anders Hillgren.

Enligt honom finns framtidens innovationsmiljöer inte i isolerade laboratorier, utan ute i verkligheten, i de skarpa situationerna med andra människor.

I tider när statens pengar satsas på de etablerade forskningsuniversiteten tvingas högskolorna odla sin särart och hitta sätt att göra det universiteten inte gör.

För Malmö högskola har ett sätt blivit att satsa på så kallad brukardriven forskning. I Living Lab är ”brukarna” alla – kulturutövare, föreningar, privatpersoner, forskare, näringsliv.

Med hjälp av högskolans teknik och kunskap ska samarbetena leda till nya idéer, affärsmodeller och företagsformer.

Under hösten startade tre nya Living Labs på ­olika ställen i Malmö. Den här gången är KK-stiftelsen och EU med och finansierar med cirka 25 miljoner kronor under tre år.

– Om man ska utveckla nya tjänster och nya kreativa miljöer för innovation måste man ut från laboratorierna, säger Per-Anders Hillgren.

– Man måste få in gatans perspektiv.