Nu är det upp till bevis för Reinfeldt

BRYSSEL. Om det misslyckas försvagas EU:s ledarroll i klimatfrågan.

Fredrik Reinfeldt har i höst mött kritik för att han uttalat sig allt för dystert om chanserna för ett globalt klimatavtal vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn.

Men inför två dagar av EU-toppmöte här i Bryssel är det Reinfeldt som framstår som optimisten. Pessimismen står en hel rad av inflytelserika bedömare för.

Reinfeldt har avsatt 135 minuter för att lösa toppmötets knäckfråga: att få åtta motvilliga öststater att sala till EU:s mångmiljardnota för klimatåtgärder i tredje världen. Han räknar med att nå en uppgörelse utan att behöva ta till övertid.
– Jag hoppas att vi ska ha det hela klart redan på fredag eftermiddag, säger han.

EU:s klimatbidrag till tredje världen har skapat osämja bland EU:s finans- och miljöministrar. Enligt FN:s beräkningar måste u-länderna varje år få uppemot hundra miljarder euro i bidrag från världens rika länder. Minst en sjättedel av den summan ska komma från EU-länderna. Men Polen och sju andra EU-länder i öst vägrar betala.

Regeringscheferna möts idag i Palais Justus Lipsius, som mest av allt påminner om en tennisstadion. Palatset är tapetserat med den svenska EU-logotypen med en blågul tennisboll i centrum.

Antonio Missiroli, forskningschef på European Policy Centre i centrala Bryssel, är närmaste granne med toppmötet. Han är en av många EU-experter som ser pessimistiskt på framgångschanserna:
– Vi har nog alla haft för höga förväntningar, inte bara på Fredrik Reinfeldts ledarskap, utan också på möjligheterna till ett klimatavtal i Köpenhamn. Vi har inte beaktat de hinder som hela tiden funnits – och som förstärkts med finanskrisen, säger han.

Enligt Missiroli är det helt omöjligt för ett land som Polen att godta stora klimatbidrag till tredje världen samtidigt som landet underminerar sin egen ekonomi genom att göra sig oberoende av kol – som står för 90 procent av Polens energibehov.
– Väljarna i Östeuropa är inte mogna för sådana beslut. De vill se klimatåtgärder, men månar också om jobb, tillväxt och välstånd, säger Antonio Missiroli.

Denna pessimism motsägs av luttrade Brysselbyråkrater som påpekar att EU brukar nå framgång när EU måste nå framgång. Det skulle kosta för mycket i förlorad prestige att misslyckas med klimatfinansieringen.

Som en nödlösning skulle EU-toppmötet kunna enas om ett ramavtal för klimatfinansieringen. Det skulle­ kunna beskrivas som slutet på det dödläge som hotat de fortsatta klimatförhandlingarna.

EU-ländernas klimatbidrag ska bygga på varje enskild bidragsgivares utsläpp, bruttonationalprodukt och bruttonationalinkomst. Men tyskar och fransmän vill hålla de exakta beloppen hemliga. De kan bli viktiga förhandlingsbrickor i de samtal som återstår inför Köpenhamnsmötet.

Fredrik Reinfeldt har dock ett tryck på sig från FN-chefen Ban Ki-Moon och FN:s klimatsamordnare Yvo de Boer att nå verkliga resultat. De har under de senaste dagarna varnat för att klimatmötet i Köpenhamn antagligen bara kan leda till en politisk klimatuppgörelse, inte till ett juridiskt bindande klimatavtal.