Den fällda vakten: Du ska ner till hundarna i källaren

MALMÖ.Strax före nio samlas människor utanför rättssalarna. Det är en vanlig torsdagsmorgon på tingsrätten i Malmö. Säkerhetssalen har lånats ut till Hässleholms tingsrätt för ett större mål. I sal åtta ska ett skattebrott prövas, i sal tio handlar förmiddagen om rån, olaga hot, ett vapenbrott och en prövning av ett besöksförbud.

Sal tretton är bokad för en ovanlig förhandling. Brottsrubriceringen är visserligen vardagsmat i domstolen; olaga hot och misshandel. Det som gör förhandlingen ovanlig är den åtalade, en 53-årig polisanställd vaktkonstapel, på arresten i polishuset på Davidshall i Malmö.

Det fåtal anmälningar mot polisanställda som de senaste tre åren lett till åtal har nästan uteslutande handlat om händelser i privatlivet, som rattfylleri. Den här gången gäller rättegången brott i tjänsten.

När förhandlingen ska börja den här morgonen visar sig sal tretton vara för liten. Fem–sex män, flera av dem med rakade skallar och blottade tatueringar, vill lyssna. Det är vaktkonstapelns tidigare kollegor som kommit för att stötta. Chefen från polisens internutredningsgrupp är också på plats. Rättegången flyttas till sal nio. Det är där som åklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål anklagar vaktkonstapeln för att ha hotat en 19-årig intagen i arresten. Som straff för att ha varit stökig ska 19-åringen flyttas ner till hundarna i källaren. Hotet har gjort den unge mannen skräckslagen. Maktmissbruk, menar åklagaren.

Anklagelserna gäller också misshandel. I en hiss ner till källaren ska vaktkonstapeln med kraft ha satt ett knä i skrevet på 19-åringen, som sjunkit till golvet av smärta. Med i den lilla hissen fanns också en kollega, som inte sett, men hört en smäll och att den intagne skrek av smärta.

19-åringen är orolig i kroppen och har svårt att sitta still i rättssalen. Åklagarens frågor är han förberedd på, men när försvarsadvokaten går igång och ifrågasätter har han svårt att hänga med.
– Svimmade du av smärtan eller svimmade du bara nästan? För du har ju sagt olika saker i polisförhören, säger advokaten i sin strävan att få rättens ledamöter att tycka att den unge mannen inte alls är trovärdig.

Till slut brister det för 19-åringen.
– Jag kan inte lika bra svenska som du, kan du fatta det? Kolla så stor han är, jag är bara en och sextionio, säger han och pekar på den storväxte vaktkonstapeln. Kan du fatta hur ont det gör att få en smäll av han? Har du någon gång själv fått en hård smäll på kuken?

Vaktkonstapeln sitter tillsynes lugnt tillbakalutad vid sidan om sin advokat. Det är sjätte gången som han de senare åren anmälts för olaga tvång, misshandel och olaga hot.

Varje gång har ord stått mot ord.

Varje gång har han gått fri.

Vid ett av tillfällena anmäldes han för hot och misshandel av en psykiskt instabil man som medicinerade metadon och flera sorters ångestdämpande tabletter. Enligt anmälan bad den intagne om att få gå på toaletten, men fick trots upprepade försök vänta så länge att han till slut använde den spykartong som fanns i cellen. Vaktkonstapeln ska sedan ha tvingat mannen att städa efter sig genom att dra honom i håret och slå honom i ansiktet med knytnäven. Han sägs också ha hotat att fortsätta slå med orden: ”Nästa slag ska knäcka näsan på dig och du ska få sitta kvar.”

Åklagaren rubricerade det misstänkta brottet som olaga tvång. Internutredningsgruppen förhörde ett stort antal personer. Bland annat kollegor. En bild av vaktkonstapeln växte fram. En man som ofta var våldsam mot de intagna och som gärna skröt om det i personalrummet. Som använde kränkande tilltal, som satte på sig sina svarta skinnhandskar innan han gick in i cellerna. Som uppträdde korrekt mot chefer och kollegor, men som ändå väckt så stor rädsla bland arbetskamraterna att ingen vågade anmäla honom eller vittna mot honom. Konkreta övergrepp beskrevs, och i vart fall ett av dem fanns eventuellt inspelat via övervakningskameror. Namn på kollegor som kanske skulle våga prata med polisutredarna finns med i akten.

Åklagaren Kristian Augustsson beslutade att förundersökningen skulle läggas ner: ”På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den som varit misstänkt har gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.”

Den här gången har Kristian Augustsson väckt åtal. Vaktkonstapeln nekar till anklagelserna och menar, när det är hans tur att redogöra, att 19-åringen gjort så hotfulla utfall mot honom i hissen att han tvingades ta i. Det kan, säger han, ha varit så hårt att killen segnade ner på golvet. Men något knä i skrevet är han inte skyldig till, inte heller hot. Vaktkonstapeln tror inte att han sagt att killen ska till hundarna i källaren, men uttrycket används av personalen ibland så han kan ha sagt det. I så fall var det inte ett hot, utan en kommentar om att den intagne skulle flyttas.

Att ett sådant uttryck kan vara skrämmande förstår inte den åtalade.
– Det har jag inte reflekterat över, vi har ju inga hundar där nere. Det är ungefär som svininfluensan, det har inget med svin att göra, säger han när åklagaren pressar honom.

Som stöd för sitt åtal har åklagaren kallat den kollega som var med under hisstransporten ner till källaren med 19-åringen. Kollegan vittnar om att han hört en kraftig smäll och uppfattat att den unge mannen först tryckts upp mot väggen och sedan sjunkit ihop på golvet och skrikit av smärta. Men eftersom han samtidigt manövrerade hissen med en särskild nyckel stod han med ryggen bortvänd och säger sig inte ha sett vad som verkligen hände.

Kanske hoppades åklagaren på de uppgifter som kollegan uppgav under utredningen. Där beskrev han vaktkonstapeln som en person som lätt blir aggressiv i kontakten med de intagna.

Nu, i vittnesstolen i rättegångssalen, backar kollegan och säger på direkt fråga att det var just den här situationen som stressade upp vaktkonstapeln, som annars brukar vara lugn.

Två andra kollegor som var i tjänst samma dag vittnar också i domstolen. Båda berättar att 19-åringen flera gånger efter incidenten i hissen sagt att han var rädd för den store mannen. Och att han hade ont efter smällen.

En av dem har med sig vittnesstöd i tingssalen. Domaren frågar om hon är rädd för någon i rättssalen. Hon säger nej, men tycker att situationen är obehaglig.

Bakom henne på åhörarplats sitter de manliga kollegorna som kommit för att stötta vaktkonstapeln.

Fotnot: Vaktkonstapeln har under utredningen haft andra arbetsuppgifter och inte arbetat på arresten.