Stor FP-fråga inget för FP-ledaren

Under rubriken ”Våra viktigaste frågor” lyfter Folkpartiet fram jämställdhet. När Sydsvenskan ber partiledaren Jan Björklund nämna viktiga jämställdhetsfrågor ger han två exempel: fri företagsamhet och disciplin i skolan.

– Startar du ett företag inom ett traditionellt manligt område, typ en bilverkstad, och tjänar pengar så tycker alla att du är en hjälte. Men gör du det inom ett traditionellt kvinnligt område, en vårdcentral exempelvis – då blir du uthängd i pressen. Det får inte vara fult att en sjuksköterska ska äga och driva sin egen vårdcentral.

Ordning och reda i skolan är också en jämställdhetsfråga för skolministern.

– I högsta grad. Gäng av tonårsgrabbar lever rövare i skolorna, rent ut sagt. Inte sällan blir flickor sexuellt trakasserade och får höra både det ena och det andra.

Jämställdhet mellan könen blir en av de hetaste frågorna på Folkpartiets landsmöte, som inleds i Växjö idag. Fast det handlar inte om vårdcentraler eller skolor, utan om kvoterad föräldraförsäkring – så kallade pappamånader.

Pappamånaden är en klassisk folkpartistisk hjärtefråga. Den gamle FP-ledaren Bengt Westerberg hyllades av feminister när han som socialminister 1994 drev igenom den första pappamånaden.

Idag är två månaders föräldraledighet (av tretton) vikta åt den ena föräldern. Förra månaden tog Socialdemokraterna ett steg längre, och beslutade att verka för en tredelad föräldraledighet: en del öronmärkt åt förälder 1, en del åt förälder 2 och en del som kan tas ut av båda.

Nu är vissa folkpartister oroliga. Ska FP halka efter i sin gamla hjärtefråga? ”Vi kan inte leva på gamla meriter”, skrev riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson nyligen. Hon uppmanade Jan Björklund att ”våga vara lika visionär som Bengt Westerberg” och införa en tredelad föräldraförsäkring.

Fast Jan Björklund gillade inte ens den första pappa månaden, när Bengt Westerberg drev frågan.

– Föräldrarna måste själva få avgöra, säger han.

FP-ledaren suckar lite när pappamånaderna kommer på tal. Nej, han tänker inte driva frågan om att ta bort dem även om ”kvotering inte är en liberal princip”.

– Småbarnsfamiljerna har vant sig. Man ska inte hålla på och ändra hit och dit.

Trots suckarna verkar Jan Björklund inte särskilt störd av den stundande striden på landsmötet. Han räknar med att vinna, och vinna stort.

FP-ledaren utstrålar självförtroende. Hans parti har medvind. EU-valet i somras blev en framgång, med Marit Paulsen som dragplåster. Och häromdagen utsågs Cecilia Malmström (FP) till Sveriges kandidat till ny EU-kommissionär.

Jan Björklund själv har fått en del oväntat beröm på sistone: från vänsterfolk. De som annars brukar driva med honom och kalla honom majoren. Vänsterhyllningarna handlar inte om Björklunds politik, utan om retoriken. Han talar tydligt, vardagligt, engagerat. Väcker starka känslor. Når ut.

”Jag har motvilligt börjat förstå att jag gillar honom. Jag önskar att det fanns fler av hans sort; politiker som helt på egen hand kan skapa politisk diskussion”, skriver Per Wirtén i senaste numret av vänstertidskriften Arena.

Wirtén tar skolan som exempel, där Jan Björklund med personlig övertygelse lyckats vrida hela den svenska debatten.

”Oppositionen behöver en, två, tre ... hundra björklundare. Politiker som har modet att gå rakt ut i offentligheten och säga: Det här tror jag är galet, vi gör så här istället.”

Under Sydsvenskans intervju nämner Jan Björklund mycket som han tror är galet. Höga skatter och tränga las-regler (FP vill göra lättare för företagare i kris att välja vem de ska sparka).

Riktigt galet är enligt Björklund de rödgrönas förbud mot importera israeliska vapen, som Sydsvenskan berättade om igår.

– Israel är den enda demokratin i hela Mellanöstern. Alla de här länderna som stenar oliktänkande på medeltida sätt eller kastar syra i ansiktet på flickor för att de inte ska få gå i skolan – det är de länderna vi borde ha hårdare restriktioner emot.