Artiklar som berör detta
Problemskolorna synas mer
Björklund vill dela upp elever tidigt
Läsa läxor i skolan ett lyft
1. Mer individuellt arbete i skolan: Svenska lärare ägnar mindre tid åt undervisning än lärare i många andra länder. Gradvis har de fått fler andra uppgifter, till exempel administration. Det betyder bland annat att eleverna får mindre undervisning i helklass och får ägna mer tid åt att söka information och kunskap på egen hand.
– Eleverna får ta ett mycket större eget ansvar för sin planering. Det kräver en hel del akademiska förmågor och det är klart att alla barn inte klarar det. Visst ska eleven uppmuntras att själv söka kunskap. Men lärarens stöd är viktigt och det är inte meningen att eleven ska lämnas åt sig själv. Om man inte är jättemotiverad väntas man ha föräldrar som peppar på och ser till att det blir gjort. Jag tror att det är många elever som är förlorare i den här utvecklingen, men det slår extra hårt mot de som inte kan gå hem och fråga, säger Lena Olsson, undervisningsråd på Skolverket.
2. Nivågruppering – differentiering: Elever med olika förutsättningar ska undervisas i samma grupp, de som har lätt för ett ämne tillsammans med de som har svårt för det. Bara i undantagsfall ska man dela upp eleverna, säger skollagen. Men fler och fler skolor går ifrån det. Idag går cirka 40 procent av grundskoleeleverna i nivågrupperade grupper i något ämne.
– Det sker en homogenisering inte bara på skolnivå, utan även inom skol-orna. De svaga eleverna får ingen draghjälp av duktiga elever. Risken är också att lärarförväntningen blir lägre i sådana grupper. Uppdelningen har fortsatt trots att integrering är en huvudprincip, säger Lena Olsson.
3. Större segregation: 1991 kom en lag som gjorde det lättare att välja fritt mellan olika kommunala skolor. Dessutom blev det lättare att starta friskolor. Samtidigt ökade 1990-talets lågkonjunktur boendesegregationen.
Allt detta gjorde att elever idag går i mer uppdelade skolor. På den enskilda skolan har eleverna mer lika bakgrund än förut, men mellan skolorna har skillnaderna ökat. Och om skillnaden i meritvärde mellan högutbildades och lågutbildades barn är stark för den enskilda eleven, så förstärks den på skolnivån.
– En förklaring är kamrateffekter. En elev påverkas av kompisarnas kunskapsnivå. Om man samlar många svagpresterande elever på en skola finns det risk för en nedåtgående trend, säger Lena Olsson.
Skolverket konstaterar i en rapport att svenskarna generellt har fått högre utbildningsnivå under den här tiden, men: ”... de positiva effekter man kan förvänta sig av en höjd utbildningsnivå har motverkats av en ökad boende-segregation och skolsegregation.”
4. Nytt betygssystem: 1994 slutade skolan att använda betygsskalan 1 till 5 och gick över till Godkänt, Väl godkänt och Mycket väl godkänt. Och i många fall Icke godkänt. De nya målrelaterade betygen skulle sättas utefter vissa kunskapskrav. De gamla var relativa och betydde att man ibland fick betyg efter hur mycket man kunde i jämförelse med de andra i klassen.
De nya betygen spädde på de skillnader som redan fanns – tjejer drog ifrån killar till exempel. Men störst förändring var det när man såg till social bakgrund, både för enskilda elever och när man jämförde skolor.
”…föräldrarnas utbildningsnivå är den faktor som starkast påverkar betygsutfallen och har ungefär dubbelt så stort förklaringsvärde som kön och etnicitet”, skriver Skolverket.
5. Kommunen tar över: 1991 lämnade staten över ansvaret för skolan till kommunerna, och därmed också ansvaret att fördela pengar. Idag lägger vissa kommuner dubbelt så mycket pengar på undervisning som andra. Det är inte rimligt, och det påverkar hur många elever som klarar grundskolan med gymnasiebehörighet, slog Lärarnas Riksförbund fast när de kom ut med en rapport förra året.
”De tydliga olikheterna i kommunernas resursfördelning måste därför ses som ett allvarligt hot mot en likvärdig utbildning”, skrev Lärarnas Riksförbund på DN Debatt.
% är glada
% är likgiltiga