Niklas Orrenius får Olle Stenholms minnespris

– Jag hoppas att det blir ett slags kvitto på ifrågasättandet, på den självrannsakande journalistik jag tycker är så viktig, säger Niklas Orrenius om vad han hoppas att valet av pristagare ska leda till.
– Det skrivs så jäkla mycket om Sverigedemokraterna nu. Men det är inte så ofta det handlar om granskningar eller att man har pratat med dem, utan oftare om vad andra tycker om dem. Då får vi till slut ett kunskapsunderskott.

2005 skrev Sydsvenskans dåvarande chefredaktör Peter Melin en krönika där han försvarade Niklas Orrenius artiklar om den avskedade läraren och sverigedemokraten Richard Jomshof. ”Vi måste kunna berätta om personer som sparkas från sina jobb för sina åsikters skull. Men det betyder inte att vi delar åsikterna.", skrev Melin då.

Niklas Orrenius var glad för den uppbackningen redan då. Idag minns han den med extra stolthet.

Peter Melins starka engagemang för pressetiken gav honom det första Stenholmspriset 2007, ett pris han fick bara dagar före sin död. I kväll, på Publicistklubben i Stockholm, tar Niklas Orrenius emot priset av Sara Stenholm, journalist och dotter till Olle Stenholm.

Orrenius har under åren kommit att ändra sitt sätt att bevaka partiet, och känner väl igen sig i motiveringens tal om "ifrågasättande av den egna journalistrollen".
– Ett tag tyckte jag att svenska medier spelade ner och inte såg de saker som sverigedemokrater utsattes för. De fick sparken från sina jobb och det kunde ju vara ett misshandelsfall varje månad. Då handlade det för mig om att använda sverigedemokrater som en värdemätare på den svenska demokratin, på hur pass toleranta vi är mot avvikande åsikter. Nuförtiden belyses det här mycket bättre. När SD:s pressekreterare Martin Kinnunen och hans sambo misshandlades så skrevs det jättemycket.

Ifrågasättandet har också handlat om de små nyanserna i de egna texterna.
– När jag började skriva om dem hade jag en mer oreflekterad syn, jag lät mina starka känslor påverka mig. Inte på något stort sätt, men det syntes i någon formulering här och där. Ser det ut som att vi "hejar" på någon politiker så urholkar vi förtroendet för vår journalistik.

Är du färdig med ditt ifrågasättande av sättet att bevaka SD nu?
– Jag har hittat ett förhållningssätt, men jag tänker aldrig sluta ifrågasätta. Det blir än viktigare nu, när så många av läsarna har en egen röst, med alla bloggar och så. Det är inte längre så att en publicering är färdig när man har skrivit en artikel. Det uppstår väldigt ofta en debatt efteråt om det som har skrivits.

Ja, hur reagerar du när Björn Söder länkar till din analys på Twitter, så som han gjorde i går?
– Så gör alla politiker, det är inte konstigare att han gör det. Däremot har jag märkt en skillnad på mejlen jag får från sverigedemokrater. Tidigare tyckte de att all publicitet var bra, nu är det oftare att de skriver och är missnöjda med något jag har skrivit. Jag tror det handlar om att de nu har blivit så stora att de faktiskt kan tappa. Ett enprocentsparti tror nog alltid att de vinner på att få synas lite.

Hur vill du att svenska medier ska bevaka SD under valrörelsen?
– Nu handlar det mer om att granska ett parti som knackar på riksdagens dörr. Många har fortfarande en så diffus bild av vad de står för. Jag vill lyfta fram att de vill ha ett helt annat samhälle, att det svenska arvet ska fram överallt, i skolor, i konsten och kulturen.