Så blir Google större än störst

MOUNTAIN VIEW, KALIFORNIEN. Ola Rosling är 34 år och har efter två år hos Google i Mountain View, söder om San Francisco, ännu inte riktigt vant sig vid allt. Han uttalar sig uppskattande om personer som inte säger ”awesome” hela tiden, som inte ”överdriver så förbannat”. Kulturkrockad svensk. Han antyder en liten trötthet över översmarta ingenjörer som kommer direkt från universitetet och kanske ännu inte vet riktigt allt om livet.

Ola Rosling och Anna Rönnlund har hela livet tillsammans i USA. De hyr ett hus på Clover Lane i Menlo Park, alldeles precis där Google en gång grundades i ett garage på 232 Santa Margarita Avenue. De sitter vid skrivbord mitt emot varann på jobbet. Och så har de Max, fyra år, Ted, två år, och Ebba, ännu inte ett.

– Ted var åtta dagar gammal när vi skrev kontrakt med Google. Vi fick snabba på lite med personnummer och namn och sånt, så han kunde få ett visum, berättar Ola Rosling.

Jag träffar honom en lördagslunch i Palo Alto, ett stenkast från Stanforduniversitetet. Svenska vänner har just kommit på besök och det är fyra vuxna och fem små barn runt bordet på restaurangen, vars vitrockade personal ständigt bär in nya fat med kinesiska rätter enligt recept och tradition från Sichuanprovinsen.

Det är ett familjeprojekt som har fört Ola Rosling till Google: utvecklingen av programvaran Trendalyzer, som med automatiserade grafer illustrerar statistiska sammanhang. Men som gör det snyggare, effektivare och roligare än nästan all annan statistisk redovisning man kan tänka sig. (Man behöver se för att riktigt förstå: titta till exempel på webbadressen gapmin­der.org/videos/ted-us-state-department.)

Systemet har blivit känt genom Olas pappa, Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som åker världen över och föreläser om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och världshälsa. Sveriges Television har gjort en timslång dokumentär om den på ytan kanske lite excentriske Hans Rosling, som nog mest av allt ändå är en klassisk svensk akademikertyp. Bara bättre på att föreläsa, bara mer intresserad av showbiz. Det händer att han avslutar sina föreläsningar med att iförd svart brottarlinne sluka ett svärd.

Sitt internationella genombrott – det är rätt att tala i sådana termer med tanke på genomslaget – fick han via Ted.com, ett föreläsningsinitiativ, en jättekonferens där världens skickligaste talare samlas och spelas in för gratis vidarespridning på internet. Hans Roslings tjugo minuter möttes med skratt, jubel och stående ovationer. Inte riktigt det mottagande en statistiker normalt kan förvänta sig.

Barnbarnet föddes dagen efter farfars stora framträdande på Ted.com och döptes därefter.

Ola Rosling berättar allt detta med en inlevelse och hastighet som gör att han glömmer bort att äta. Han tar inte en tugga på tio minuter.

Allt började som en B-uppsats i ekonomisk historia på Göteborgs universitet. Den då lite drygt tjugoårige Ola Rosling ville inte skriva sina obligatoriska trettio sidor. Hellre göra ett datorprogram för att illustrera vad han hade kommit fram till.

Hans handledare, den för sina böcker om övergivna platser nu riksbekante Jan Jörnmark, gick med på det: ”Det är ingen som kommer att läsa din uppsats ändå.”

– Han ska ha kredd för det. Han fick mig att sätta i gång på allvar, säger Ola Rosling.

Pappa Hans var mer tveksam. Ola bad pappa så snällt han kunde om stödfinansiering för en dator. Men där var det nej. Hans ställde inte ens upp som borgensman när Ola hade ordnat ett studentlån.

– Han tyckte väl att jag fick jobba ihop till en dator själv om jag nu så gärna ville ha en. Så de första versionerna av Trendalyzer utvecklade vi på Kulturtidskriftsverkstan i Göteborg.

Men efterhand började Hans Rosling förstå potentialen i det program som sonen och sonhustrun steg för steg utvecklade. Här fanns en chans att verkligen synliggöra forskningsresultat, att verkligen visa hur världens hälsoutveckling ser ut.

Det finns myter att döda.

Hans Rosling brukar berätta om sitt grundtest: han lät studenter gissa vilka länder som har störst barnadödlighet, ställda i par mot varann. Fem exempel, av typen ”Polen eller Sydkorea”. Studenterna klarade två av fem i snitt, ”sämre än schimpanser”, som Hans Rosling säger. Han testade sina kolleger också, de snittade 2,5 och var därmed lika duktiga som aporna.

Han talar rappt och roligt: Matchar mitt ”dataset” ert ”mindset”? Jag har fakta, ni har en föreställning om hur det är. Skulle det finnas ett glapp, då är det någon som behöver uppgradera sitt system, och det är inte jag. Kolla här nu, ni kan plugga historia på universitetet i ett år eller lyssna på mig i en minut.

Familjen Rosling bildade i början av 2005 en stiftelse, Gapminder, för att sprida de kunskaper som programmet Trendalyzer gestaltade. Öppet, pedagogiskt och gratis. Vem som helst kan gå in på hemsidan och sammanställa informationen i vilken kombination som helst.

Det tog inte särskilt lång tid innan Google förstod potentialen, och bara ett år senare gjordes affär: programvaran, Ola och Anna överflyttades till Google i USA för en okänd summa pengar. Hur Trendalyzer ska tjäna pengar åt Google var inget stort samtalsämne vid förvärvet och är det inte nu heller. Ingen vet säkert. Kanske ordnar det sig, kanske inte.

I dag tar Trendalyzer hänsyn till mer än 200 faktorer för att visa och bevisa trender så långt tillbaka som år 1800. Relevanta och slående jämförelser är fortfarande hela idéns kärna.

– Trendalyzer passar ju Google väldigt bra, eftersom hårda fakta kommer först i varje läge, säger Ola Rosling.

Och grundfilosofin är så lik Googles egen att den lika gärna kunde vara författad av Googles grundare, Larry Page och Sergey Brin: ”Gapminder vill göra information mer tillgänglig och lättare att använda för omedelbar visuell analys. Vi anser att beslutsfattare, politiker såväl som utbildare på nästan alla nivåer, saknar relevanta redskap. Det finns ingen politisk agenda bakom vårt arbete. Tanken är att alla människor, oberoende av politisk hemvist, ska få gratis tillgång till befintlig statistik om världsutvecklingen för att lättare lära sig mer om samhället.”

Det är ingen överdrift att påstå att Trendalyzer är Sveriges största och hittills viktigaste bidrag till Google som företag. Google har gjort ett fåtal svenska förvärv, videokonferenstekniken från Marratech.com i Stockholm som i dag används som internt arbetsredskap för Google, är ett exempel. Svenskarna i Mountain View är få, och de identifierar sig inte nödvändigtvis genom sin nationalitet. Grundvärderingarna ska ändå vara samma för alla som jobbar för Google.

Google växer på två sätt: genom sina egna utvecklingsprojekt och genom sina snabba uppköp av andra företag. Google har varit lika piggt på att köpa stort och dyrt – till exempel Youtube för 1,65 miljarder dollar och webbannonstjänsten Doubleklick för det dubbla – som att köpa nytt och billigt. Definitionen på billigt är kanske lite speciell i sammanhanget. Mikrobloggtjänsten Jaiku.com var billig.

Fortsättning på nästa sida

444Den köpte Google för ungefär 100 miljoner kronor. Och syftet? Mest av allt att rekrytera den finländske grundaren och snilleförklarade utvecklaren Jyri Engeström.

Om man möjligen skulle förlora något på gungorna, och på karusellen, och på bergochdalbanan och på nästan allt annat på nöjesfältet också, så kan man alltså ändå räkna med att ta igen det på det spunna sockret. Google har ungefär 150 miljarder kronor i kontanter redo att användas, och verkställande direktören Eric Schmidt gjorde på sensommaren 2009 en utfästelse om att Google ska köpa ett företag varje månad.

Google erbjuder redan ungefär 250 olika tjänster.

Till stora delar är de – Writely som blev Google Docs, Measure Map som gick upp i Google Analytics – resultat av uppköp. Google har tidigt identifierat tjänster med potential. Man har också sett personlig begåvning hos människorna som utvecklat dem. Inte sällan är det det senare som fäller avgörandet.

Riktiga entreprenörer är inte lätta att anställa. De drivs av sina möjligheter till innovation, sin frihet, sin känsla av absolut delaktighet i något eget. Ska sådana begåvningar rekryteras, då får man acceptera att man måste köpa deras bolag.

En rekryteringspolitik som inte särskilt många företag kan finansiera.

Och en rekryteringspolitik som väcker en del irritation, då uppköpta verksamheter försummas eller till och med läggs ner. På Techcrunch, en webbtidskrift som punktmarkerar Google och allt som händer i Silicon Valley, skriver en artikelkommentator som kallar sig »Ohdoctah« den 12 oktober 2009:

”Google är som en ensam gammal tant som sitter hemma och beställer skräp från tv-shop ... Köper skit de inte vill ha eller behöver, och som de sedan gömmer i garderoben eller skänker till någon som inte vill ha det heller!”

Jyri Engeström har tillbringat stora delar av sin uppväxt i Kalifornien. Hans föräldrar, båda universitetslärare, tog med honom till San Diego som nioåring. Där blev han kvar tills han var femton, då han flyttade hem till mormor och morfar i Helsingfors. Som sextonåring tog han över förvaltningen av föräldrarnas villa. Han inhyste några hyresgäster och skötte gymnasiet med vänster hand medan han funderade på olika företagarmöjligheter. Hann starta och sälja en firma innan han hade tagit studenten.

– Jag är en företagsstartartyp, säger han, ”a start-up kind of guy”.

Man kan väl säga att han har lett det i bevis. Två år efter att pappren skrevs på i London och Jaiku blev Googleägt och Jyri Engeström Googleanställd har han sagt upp sig och flyttat hem till Finland igen.

”Det var min sista dag på Google i dag”, skrev han i ett inlägg på mikrobloggen Twitter den 12 oktober 2009. Och så sammanfattade han vad han skulle göra härnäst: ”make meaning”. Göra något meningsfullt.

Det finns inget Jyri Engeström kan säga eller göra som helt kan dölja hans besvikelse över hur hans skötebarn har misshandlats av Google. Men det var, förstås, inte så det började.

Jaiku är ett Twitter i miniatyr. En tjänst för mikrobloggande, där den som vill kan skriva en kort statusuppdatering, berätta var han eller hon är eller gör just nu. Man skriver via nätet eller med ett sms från telefonen. Följer dem man vill följa. Använder det för tvåvägskommunikation eller bara som egen anslagstavla. Jaikus användare får, med grundarens ord, ett slags ”socialt perifert seende”. Anar vad som pågår lite utanför det egna blickfånget.

Enkelt, snabbt och väldigt vanebildande.

– Det fanns massor av avgörande ögonblick. Så är det för alla nystartare som lyckas, tror jag. Vi började med en webbtjänst som hade både reseorienterade funktioner och så den här mikrobloggen som skulle komma att utvecklas till det Jaiku vi såg senare.

Jyri Engeström jobbade fortfarande på Nokia när han och kompisen Petteri Koponen började skissa på idén. Han sa snabbt upp sig.

– Jag ville bygga något som folk vill använda varje dag och fattade väl att vi var på väg att lyckas med det.

De åkte snart till Silicon Valley och San Francisco där riskkapital, forskning, utbildning och ständiga företagsetableringar präglar hela livet. de fick råd av kolleger och kompisar: Det är redan trångt på webbmarknaden för resetjänster av olika slag. Ni grabbar har ju jobbat på Nokia. Det ni begriper er på är mobila tjänster. Ta och åk hem och tänk lite på dem.

Det gjorde Jyri och Petteri.

Bara ett år senare var saken klar. Jaiku hade blivit en succé. Användarna rasade in varje dag, lockade av den vänliga gröna färgen och den motståndslösa och avrundade designen på sidan. Och allra mest av Jaikugemenskapen. ”Bubblan” kom den att kallas i Sverige.

För att klara anstormningen behövde Jaiku växa: starkare burkar, mer personal. De stod inför valet att antingen ta in riskkapitalister eller att sälja företaget i sin helhet. Valet blev enkelt. Google hade muskler att utveckla. Google arbetade intensivt med att bli bättre på mobila tjänster; telefonprojektet Google Android var ännu bara på arbetsbordet men skulle snabbt bli en centralpunkt i Googles innovationsarbete.

– Vi visste ju att det var så. Att de hade stor tilltro till mobila grejer. De var egentligen redan ledande tänkare på det området, säger Jyri Engeström.

Men varför Google köpte Jaiku vet han inte med säkerhet. Jag frågar om tanken har slagit honom att det var honom personligen de ville ha.

– Jo, kanske det. Men kolla på hur de agerar. Yahoo gör ju tvärt om. De köper upp sajter som Flickr eller Delicious och låter dem leva som egna varumärken. Google jobbar alltid bara med sin egen teknik. De köper något, ofta något som är relativt litet men ändå det mest intressanta i sin nisch. Sedan stänger de omedelbart ner den befintliga tjänsten och bygger om den. Jaiku har på det viset blivit Google Latitude, kan man säga.

Med den skillnaden att Google Latitude på det hela taget är okänt, åtminstone i Europa, och inte i närheten av Jaikus popularitet.

Google får återkommande kritik för att döda ”start-ups”. Användarna blir överkörda, personalen på de små bolagen försvinner in i Google.

– Och sen kommer en produkt som folk kanske inte fattar hör ihop med den ursprungliga idén. Precis så var det ju för oss, konstaterar Jyri Engeström.

Jyri Engeström arbetade vidare med Googles mobilutveckling, och hans team gjorde grundarbetet för det som skulle komma att heta Google Buzz.

Efter två år hade Jyri Engeström ändå fått nog. Tyckte att han pratade mer med mellanchefer och jurister och integritetslobbyn än med sina utvecklare. Såg hur möten liksom ploppade upp som färgglada markeringar i hans Googlekalender, möten som planerades in av andra. Och den omtalade ministad som Googles huvudkontor i Mountain View utanför San Francisco har utvecklas till, ger han inte mycket för. Det är som en stad men en förbannat tråkig stad. Det finns frisörer, visst, men ingen teater. Kanske ett piano i en korridor nånstans, men ”det är ändå inte mer än ett piano i en korridor”. Och något litet kulturskav känner han kanske också.

– Amerikaner säger ”du är sååå bra, och det är jag också!”. Vi finländare är mer ”jag är så jävla dålig, och det är du också”.

Jyri Engeström begrundar vad han just har sagt, som om han tycker att det ändå lät lite för negativt.

– Det mest stimulerande med att jobba på Google är att folk i genomsnitt är skickligare än på vilket annat företag som helst. Om du är på något av matställena på huvudkontoret är den som står före eller efter i kön förmodligen världsledande på sitt specifika område. Bäst i världen på vad de gör. En sådan miljö finns ingen annanstans.