Euron splittrar alliansen

Finanskrisens härjningar. Kronans svängningar. Greklands ekonomiska kaos.

Plötsligt har euron blivit het inför valet.

Socialdemokraterna säger ja och Vänstern och Miljöpartiet nej till att byta bort kronan. Men de rödgröna är överens på en viktig punkt: Ingen folkomröstning under nästan mandatperiod, det vill säga 2010–2014.

Sydsvenskan har talat med alla de fyra borgerliga partiledarna. De är djupt oeniga i fråga om folkomröstning.

Folkpartiet och Kristdemokraterna vill att alliansen ska utlova en ny folkomröstning i det gemensamma valmanifest som ska vara klart till sommaren.

– Finanskrisen har stärkt argumenten för att Sverige ska gå över till euron, säger FP-ledaren Jan Björklund.

– Jag hoppas vi kan ha en folkomröstning under nästa mandatperiod. Det är något vi fyra partier måste prata om för att se om vi kan få in i valmanifestet, säger KD-ledaren Göran Hägglund.

Men både Moderaterna och Centern motsätter sig ett sådant löfte i valmanifestet.

– Om vi kommer fram till att det är bra för Sverige att stå utanför euron är det rätt meningslöst att ha en folkomröstning, säger Centerledaren Maud Olofsson.

Fredrik Reinfeldt anger två villkor för att han ska lova en folkomröstning.

För det första ska det finnas en stadig folkopinion för euron. I november visade SCB:s EMU-mätning att fler svenskar var för EU-valutan än emot. Men i februari hade pendeln, enligt en Sifo-mätning, svängt tillbaka till fördel för kronan.

– För mig finns ingen anledning att förnya frågan till svenska folket förrän vi har ett entydigt underlag som visar att opinionen har svängt. Jag vill inte ha en situation där vi går till en andra folkomröstning och får samma svar, säger Reinfeldt.

Hans andra villkor är att ”hela den presumtiva ja­sidan står enad”, det vill säga att även Socialdemokraterna vill folkomrösta.

– Mona Sahlin har gett besked att det inte är aktuellt med folkomröstning nästa mandatperiod. Då måste jag lyssna. Jag vill hålla ihop jasidan. Annars tror jag inte det är möjligt att vinna en folkomröstning, säger Reinfeldt.

Det enda han vill utlova är en utvärdering av hur Sverige har påverkats av att stå utanför valutaunionen sedan den trädde i kraft 1999.

Den borgerliga oenigheten om en EMU-omröstning bottnar i partiernas olika syn på euron.

Jan Björklund är den störste EMU-entusiasten. Han har på sistone fått sällskap av Göran Hägglund.

Fredrik Reinfeldt förespråkar också ett svenskt medlemskap, även om han ser både fördelar och nackdelar.

Maud Olofsson stod på nejsidan i folkomröstningen 2003 och är fortfarande skeptisk.

Den grundinställningen speglas också i svaret på Sydsvenskans fråga: Hur har finanskrisen och Greklands kris påverkat argumenten för eller emot euron?

Jan Björklund och Göran Hägglund anser att skälen för en snabb folkomröstning och ett svenskt inträde i valutaunionen har stärkts.

Fredrik Reinfeldt menar att kronans fall i början av krisen gjorde honom än mer övertygad om nackdelarna med en liten ”skvalpvaluta”.

– Att vara en liten valuta i närheten av en stor är inget problem i soligt väder. Men när det blåser storm ökar trycket på den mindre valutan. Det var det som skedde i inledningen av finanskrisen.

Maud Olofsson tycker tvärtom. Grekland och flera andra euroländer har struntat i EU:s stabilitetspakt och låtit sina budgetunderskott och statsskulder skena under krisen, vilket urholkat förtroendet för den gemensamma valutan.

– Minns min argumentering inför den förra folkomröstningen: Ska vi ha en gemensam valuta måste alla hålla sig till regelverket. Det är ju uppenbart att euroländerna inte har gjort det nu.