Slotten fulla av stumma ord

I den nyutkomna boken "Resor i tysta rum" (Bonniers) tar författarna Per Wästberg och Anita Theorell samt fotografen Hans Hammarskiöld oss med till kulturskatterna i biblioteken på 25 privatägda svenska slott och herrgårdar.

En tredjedel av de skildrade biblioteken ligger i Skåne: Trolleholm, Skarhult, Torup, Jordberga, Charlottenlund, Borrestad, Löberöd och Trolle-Ljungby.

Författarna öppnar bibliotek, som till vardags inte är öppna för allmänheten, och går på upptäcktsfärd genom sekler av svensk kultur.
Och tro nu inte att det är fråga om tråkig katalogisering eller en högtidlig vandring bland skinnband och gamla jordglober.

Författarna har i stället låtit sin lust, nyfikenhet och upptäckarglädje styra dem bakom hyllorna och på vingliga biblioteksstegar. Därmed har resultatet blivit ett högst personligt urval, som också genomsyrats av de olika bibliotekens speciella särprägel.

Vilka var de stora boksamlarna som ställde sina bibliotek i ordning och samlade de böcker som formade framförallt 1700- och 1800-talens tänkande och vardagsliv - alltifrån fälttåg och revolutioner till hur man kunde göra såpa av braxens inälvor?
Hur användes biblioteken då och hur används de i dag?

- Betänk bara att böcker var mycket dyrare då än nu, påminner Per Wästberg. Om beställarna önskade böcker från London eller Paris fick de betala dyrt för till exempel skeppsfrakt och postskjutsar, så en enda bok kunde kosta flera tusen kronor i dagens penningvärde.

Då måste det ha rört sig om någon riktigt tung och skinnbunden lunta.
Men det fanns också "pocketböcker", det vill säga små häftade tillfällighetsskrifter, som många bibliotek är nedlusade av.
På Torup finns återfinns till exempel det lilla tummade exemplaret av Carl Jonas Love Almqvists "Jaktslottet".

Det fanns en tid då man trodde sig kunna köpa in och samla alla märkvärdigare böcker som givits ut. Men med tiden blev det förstås omöjligt och många samlare specialiserade sig i allt högre grad medan andra fortsatte att samla allt, stort som smått.
Några slottsbibliotek har speciella tyngdpunkter, Fullerö till exempel har arkitektur, Koberg har svensk dramatik och Jordberga 1800-talets romantiker.

På Torup var kvinnorna starka och de tre kvinnorna Görvel Fadersdotter Sparre, Leonora Christina och Henriette Coyet har varit förgrundsgestalter i slottets och bibliotekets historia.
Den sistnämnda samlade runt sekelskiftet 1900 ihop biblioteket på Torup. Från sin mamma hade hon ärvt en litterär talang och intresse för böcker, och hon gjorde Torup till mötesplats för författare, målare och vetenskapsmän.

Det berättas att Henriette Coyet råkade få sittplatsen intill Selma Lagerlöf vid ett teaterbesök 1929.
Henriette komplimenterade Selma för hennes djärva, gröna klänningsfärg.
Och Selma blev väldigt glad eftersom hon var van vid att alla berömde hennes böcker, men sällan hennes klädsmak.

Så inleddes en livslång vänskap och Selma Lagerlöf, som ofta gästade Torup och läste högt för gästerna i slottsparken, kallade Henriette Coyet för "hela Skånes värdinna".
På Skarhult var Martina von Schwerin (1789-1875) litterär slottsfru som höll salong och brevväxlade med samtidens poeter, bland andra Leopold, Geijer, Atterbom och Tegnér.

För Tegnér blev Martina hans "sköna biktmoder" och ett sextiotal brev från Martina till Esaias Tegnér finns bevarade.
De flesta av våra slottsbibliotek grundades i mitten eller slutet av 1700-talet.

-Vi blev förvånade över att det fanns så många av dem. Biblioteken öppnade ett fönster mot världen för adeln som satt ute på landsbygden. På frusna vintervägar rullade slädar och vagnar in med bokkistor från kontinenten. Då som nu var kunskap makt. Och därför finns många handböcker och instruktioner i allt från biodling till boskapsskötsel - eller hur man tämjer älgen till dragdjur, berättar författarna.

Biblioteken blev samlingsplatser för slottens och herrgårdarnas folk där man i aftonlampans sken läste högt och bildade sig.
I dag används biblioteken knappast så. Många samlingar har ärvts vidare och skingrats och trion Wästberg-Theorell-Hammarskiöld hade ofta känslan av att vara ute i sista minuten - många bibliotek visade sig stå rätt tomma.

Men som bevis på motsatsen berättar de om Trolleholm i Skåne där dess nuvarande herre Gustaf Trolle-Bonde är en passionerad boksamlare i vår egen tid som inriktat sig på rariteter, utsökta band och böcker med intressant proveniens och tematik.

"Han är i ständig kontakt med auktionsverk och antikvariat. Nya böcker handlar han i London eller hos Kindvalls i Eslöv. Han binder i Landskrona och London, mest kassetter åt svårhanterliga band och åt sin stora samling vykort, matsedlar, proklamationer, förordningar, lustifikationer."

"Gustaf Trolle-Bonde ropar tillbaka böcker ur de Bondeska biblioteken runt om i landet. Han antecknar i blyerts på pärmens insida varifrån en bok kommer, dess vandring, öden, pris. Han håller reda på exlibris, jämför band och stämplar."

Och han har uppenbarligen också en förmåga som få samlare har, nämligen den att göra sig av med samlarobjekt som inte längre är aktuella.
Det behöver alltså inte vara en katastrof när böcker skingras.

"Från vinden har Trolle-Bonde förpassat cirka 25 000 akademiska avhandlingar. Massvis med populära romaner har sålts eller grävts ned i markerna; böcker får inte brännas."