Här börjar livet för 100 svenska barn varje år

ÅRHUS. Det finns en donator i spermabanken i Århus som har hundra barn. Fast det vet han inte om. Donatorerna får aldrig reda på vem som får deras sperma eller var deras biologiska barn föds.

Cryos i Danmark är en av världens största spermabanker. 600 danskar, 100 svenskar och 50 norrmän föds varje år med en biologisk pappa ur spermabanken i Århus. Foto: Bo Amstrup

Peter är 26, lågmäld, blond och finlemmad. Han studerar och har ett arbete vid sidan om. För fyra år sedan beslöt han att låta frysa ner sin egen sperma, så han alltid skulle kunna få biologiska barn.
- I samma veva började jag som donator. Om jag inte kunnat få egna barn, hade jag velat få barn via en donator som liknar mig, hellre än att adoptera. Därför kändes det konsekvent att själv ställa upp.

Han har bara berättat för några få nära vänner att han är spermadonator. Inte för sina föräldrar, eftersom han är osäker på hur de skulle reagera.
- Om lagen ändras så att anonymiteten för donatorer försvinner, då slutar jag direkt.

Han går inte och kikar ner i barnvagnar för att få se sin spegelbild. Men det vore intressant att få se sina spermabarn. Verkligen. Hur de blev. Vilka de är. Hur många kan de vara nu? Kanske tjugo. De flesta säkert utomlands, funderar han.
- Jag gör det för att det känns bra att hjälpa människor som gärna vill ha barn. Vart tionde par är ofrivilligt barnlöst, en tredjedel på grund av mannen, visste du det?

Donatorerna är till 85 procent studerande. Snittåldern ligger mellan 23 och 25 år. De har syskon och många är också blodgivare. I Sverige är medelåldern 37,5 år.
Den som vill bli spermadonator ska vara mellan 18 och 50 år. Alla andra än vita män är en bristvara i Århus, men eftertraktade eftersom kunderna finns i alla färger över hela jorden.

För att godkännas som donator måste mannen ha lämnat tio godkända prov med minst 50 miljoner pigga spermier per milliliter. Donatorerna läkarundersöks var tredje månad, då de också hiv-testas. Efter två negativa prov kan sperman sändas ut till kunderna på fertilitetsklinikerna. Till dess ligger den i karantän i kylcontainrar.

Thomas är 23. Han har varit donator i tre år. Liksom Peter studerar han.
- Jag blev inte donator för att göra goda gärningar, utan för pengarnas skull. Femhundra för femton minuter är en sjyst ersättning. Och pengarna ger mig en sorts känslomässig distans.

Som donator får han 500 skattefria kronor de första tio gångerna, sedan efter mängd och spermakvalitet.
- Tack vare den inkomsten har jag varit ett halvår i Kina. Och jag har kunnat plugga utan att ta extrajobb.

Han beskriver sig som karriärfixerad, rationell och öppen. Han har en positiv hållning till livet, säger han, och trasslar inte till det i onödan. Att han är spermadonator är ingen hemlighet för familjen, vänner och bekanta.
- Jag vill gärna diskutera med folk. Andras argument är bra för mitt eget tänkande.

Han delar bostad med en antropolog och en psykolog. Anonymiteten för donatorer har de dividerat om åtskilliga timmar.
- Mina kompisar varnar mig, men jag är i grunden positiv till att kunna bli uppsökt av mina biologiska barn. Jag skulle vilja uppleva den situationen. Det är något spännande med tanken att jag har en liten armé med mina gener runt om i världen.

Han har svårare att föreställa sig hur det är att vara pappa till ett barn, som en annan man är biologisk far till.
- Det är väl inte en tanke man är förtjust i precis. Om jag inte kunde få barn skulle jag kanske adoptera. Jag vill absolut inte vara utan barn. Jag vill gärna ha många!

Thomas har en hellillebror. Brödernas skilda och omgifta föräldrar har tre eller fler barn i sina nya familjer.
På fritiden släktforskar han. Just nu efter sin biologiska farmor. Hon födde hans pappa som 18-åring, lämnade honom hos Thomas farfar, som gifte om sig.
- Varför det är viktigt att hitta henne? Det är häftigt att ha ett släktträd där alla kvistar har sin egen berättelse. Och hon har varit en familjehemlighet.

***

"Cryos - biologisk deponeringsservice" står det i porten till den röda tegelbyggnaden på Vesterport 3 i Århus, där en av världens största spermabanker håller till.
Varje dag kommer ett tjugotal donatorer för att lämna sperma. Thomas Ebbesen i receptionen hejar vänligt på dem, men när de möts på stan är det donatorerna som avgör om de hälsar på varandra eller ej.

Idén om Cryos kom till Ole Schou i en dröm när han fortfarande gick på handelshögskolan. Idag driver han en av världens största spermabanker. Foto: Bo Amstrup

Donatorn får en plastburk med lock och går in i ett av de två fönsterlösa rummen med blå dörrar. I det ena finns brits och tv. I båda plastblommor, herrtidningar och mysdetaljer som prydnadsdukar och smålampor.

Bioanalytikern Henriette Rugholm suger upp säden i så kallade strån, som sedan lagras på is. Foto: Bo Amstrup

Efter en stund kommer de ut och lämnar tillbaka burken i receptionen. Max en timme senare har en bioanalytiker fryspreparerat och fördelat sperman i fyra till tolv doser, överfört den i rör och märkt dem. Stråna, som doseringsrören kallas, förvaras nedfrysta till minus 196 grader. Troligen kan sperman lagras så i flera hundra år utan att ta skada.

I tre stora stålcontainrar förvaras runt 75 000 strån, spermadoser från företagets cirka 250 donatorer. De är märkta med donatorns nummer och en färg. De gula är reserverade av människor som vill ha ett eller flera syskon till sitt barn, med samma biologiska pappa.

Det är tjugo år sedan Sverige beslöt att den som fyllt arton har rätt att få veta vem som är hans eller hennes biologiska pappa. I ett slag sjönk antalet spermadonatorer från tvåhundra till cirka trettio. Inseminationerna blev färre och köerna växte.

Människor som inte vill vänta reser till kliniker någon annanstans för att insemineras. Bland annat därför föds varje år ungefär hundra barn i Sverige, vars biologiska pappa är en anonym spermadonator i Danmark. Cirka sextio kommer till på samma vis med svenska donatorer.
- Heterosexuella par är mest angelägna om att barnets biologiska pappa är anonym och aldrig kommer att spela en roll i deras familj. Många lesbiska och ensamstående kvinnor vill däremot att barnen ska ha möjlighet att få veta så mycket som möjligt om den man som är deras biologiske far, säger Ole Schou, som startade Cryos 1987.

Donatorerna kan inte påverka vem som får deras sperma. Mottagarna får enligt dansk lag, via sina läkare, välja donator utifrån ras, längd, vikt, ögon- och hårfärg. Och varje donator får ge upphov till högst 25 graviditeter i Danmark.
I USA får en viss donator användas en gång per 32 000 människor i en region och kan alltså ha flera tusen barn.

Oavsett all nationell lagstiftning pågår fertilitetsturismen. Med internet, öppna gränser och utbredda kommunikationer får nationella bestämmelser inte alltid den verkan politikerna avsett. Fransmän och holländare far till Belgien för insemination. Svenskar och norrmän till Danmark. Tyskland har samma bestämmelser om öppenhet som Sverige, men eftersom tyska läkare bara är skyldiga att arkivera sina journaler i tio år, kringgås lagen genom att länken till den biologiska pappan förstörs.

De första nordamerikaner som letade upp spermabanken i Århus, var ättlingar till utvandrare från Skandinavien.
- De ville ha nordiska reservdelar och var mycket specifika i sina önskemål. De uppfattade sig inte som patienter utan som kunder och krävde detaljerade besked om donatorernas utseende, intelligens och stamträd. Om släktens utbildningsnivå, eventuell konstnärlighet, fritidsintressen och allt möjligt annat, säger Ole Schou.
- Det där stötte mig i början. Jag tyckte det kändes som att specialtillverka människor och att man närmade sig rasbiologins gränser. Men jag har ändrat mig. Det är inte ofta man gör helt om i sina uppfattningar som vuxen, men det har jag gjort. Andra människor väljer ju också, och ställer krav på den de vill bli förälder med. I det perspektivet är den amerikanska modellen mer lik verkligheten än den danska.

På Cryos hemsida lotsas amerikanska kunder direkt till en sida som kräver ett lösenord de kan köpa för 25 dollar. Där presenteras donatorerna med nordiskklingande namn som Mads, Erik och Jens utförligt och flera släktled tillbaka.

Företaget exporterar sperma till knappt femtio länder runt om i världen. Sex av dem är muslimska, där insemination är förbjudet.
- När jag en gång i en intervju nämnde vilka länder det rör sig om, kallades samtliga gynekologer i ett av dem till förhör hos det landets hälsominister. Ingen läkare erkände och ingen straffades, men där pågår verksamheten i det fördolda. Kunderna är män, som när de bytt ut sin fru ett par gånger insett att barnlösheten beror på honom själv.

I förra veckan föreslog det danska Etiska rådet att lagen ska ändras så att spermadonatorer inte heller i Danmark får vara anonyma för sina biologiska barn. Och en bestämmelse som innebär att läkare inte får inseminera lesbiska och ensamstående ska bort. Eftersom lagen bara gällt läkare finns det flera kliniker i Danmark som svenska kvinnor vänder sig till. Där sköter sjuksköterskor och barnmorskor inseminationen.

Det är inte första gången Etiska rådet har uttalat sig omväxlande för och emot anonymitet och insemination av lesbiska och ensamstående. Frågan är kontroversiell och känsloladdad, och skär rakt igenom de flesta politiska partierna.
- Två gånger de senaste tio åren har vi frågat våra donatorer hur de ställer sig om anonymiteten försvinner. I första vändan svarar en tredjedel att de inte har något emot det. Men på kontrollfrågan, om de är beredda att bli uppsökta av barnen, svarar knappt tolv procent ja, säger Ole Schou.
- Jag hoppas vi får ha både anonyma och icke anonyma donatorer, så att människor själva får besluta hur de vill hantera sin barnlöshet. Varför ska någon annan bestämma det?