Förr sa man: det börjar med en nål och slutar med en silverskål. I dag
börjar det kanske snarare med en notebook och slutar med en powerbook.
När Tage Erlander dog lär hans änka ha återlämnat en kasse med pennor, block
och andra småsaker som den gamle statsministern lämnat efter sig. Det var
andra tider. Nu lär vi anställda norpa prylar för runt två miljarder varje
år.
Själv håller jag mig lite blygsamt mest till pennor och en och annan
gummisnodd. Faktum är att jag nästan varje dag bär med mig hem en penna i
bröst- eller innerfickan. Det bara blir så. Kan inte hjälpa det.
Å andra sidan. När det blir för många pennor hemma grabbar jag några nävar
och återbördar dem till arbetsplatsen. Det blir en sorts återvinning. Ett
och annat anteckningsblock slinker väl också med hem, är jag rädd. Fast
särskilt roliga block är det ju inte numera.
Aftonbladet hade förr i tiden ett idealiskt anteckningsblock. Tunt och
smidigt, passade i varje inner- och bakficka. Medan vi på Sydsvenskan hade
tjocka och fina, olinjerade block med ljusblått (vad annars?) försättsblad.
Tror till och med att jag har kvar några sådana antika block i gömmorna. På
jobbet, alltså!