Stolarna går snabbt åt i lokalen på Kristianstadsgatan, Glassfabriken är
fullsatt, fyrtio personer, mestadels kvinnor, trängs framför den lilla
scenen och för de eftersläntrande finns bara golvet kvar som sittyta.
På väggarna hänger flyers och affischer från tidigare och framtida
demonstrationer.
"Bevara Romano Trajo"
"Never trust a COP"
Och så den som handlar om kvällens möte:
"Klimat, kapitalism och COP15: Infokväll".
Kvällens föreläsare presenterar sig som Rut och David. Medan Rut startar en
gammal Macdator försöker David få det vita lakanet i taket att hänga rakt i
brist på en bättre projektorduk.
Klädd i oklanderlig rutig skjorta och jeans, och med välklippt blont hår,
skulle David vid första anblicken kunna representera vilket parti eller
förening som helst. Men nu handlar det om klimatet och uppladdningen inför
klimatmötet i Köpenhamn i december.
Rut berättar om utsläppens påverkan på miljön och om skövlade
eukalyptusodlingar i Sydamerika. Utsläppsrätter, säger hon, är bara av ondo.
– Det har kallats den största privatiseringen i världen. Det gör det möjligt
för företagen att fortsätta släppa ut på hemmaplan medan de bygger något
litet vindkraftverk på bortaplan. I bästa fall blir det ett nollsummespel
men mycket tyder på att utsläppen ändå ökar. Man kan kalla det grön
kapitalism.
Folk nickar.
Efter en timmes föreläsning om koldioxid, utsläpp och miljöpåverkan, styrs
ämnet över till klimatmötet i Danmark i december. Några olika miljörörelsers
webbsidor visas och någon antecknar i ett block.
– Det talas om 30 000 demonstranter till Köpenhamn i december och 6500
poliser, polisen har fått en massa nya befogenheter att ta till, berättar
David.
Polisens möjligheter till preventiv anhållan, visitationszoner och
maskeringsförbud, avhandlas.
– Det räcker att du har ett multitool i fickan så kan de arrestera dig, säger
Rut.
– De kommer att ha vattenkanoner, med tårgas, flikar en dansk kille in.
Han erbjuder sig sedan att informera om en helt annan demonstration.
Shut-it-down den 26 september då målet är att ta sig in på Vattenfalls
kolkraftverk på Amager utanför Köpenhamn.
Många lämnar lokalen, några sitter kvar. Luften har tagit slut och
nikotinbehovet trycker på.
Utanför har den ljumma och ljusa höstkvällen blivit mörk och kylig. En och
annan känner behov av att dra upp luvan när de går ut.