Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Bantat bistånd splittrar regeringen

Bantat bistånd splittrar regeringen

Sverige.

Det svenska stödet bantas kraftigt nästa år. Alltmer som inte är traditionellt bistånd pressas in i budgeten: jobb för asylsökande och stipendier är nytt för 2010.

Sydsvenskan inleder nu en granskning av spelet kring de svenska biståndsmiljarderna.

Det pågår en kamp i regeringen om det svenska biståndet. Den moderata ministern Gunilla Carlsson vill skrota enprocentsmålet och räkna in militära utgifter. Folkpartiet och Kristdemokraterna kämpar för att inte stödet ska urholkas.

När regeringen lägger fram sin budget om en vecka sänks biståndet för första gången på femton år.

Den 3 april 2007 skickade biståndsminister Gunilla Carlsson en UD-delegation, ledd av statssekreterare Joakim Stymne, till ett möte för världens givarländer på slottet La Muette i Paris.

Uppdrag: att övertyga andra stater om att vidga definitionen av bistånd.

På ytan byråkrati – men i verkligheten en fråga som kan betyda liv eller död för jordens fattiga.

Mötet anordnades av DAC (Development Assistance Committee), ett internationellt organ för biståndssamarbete mellan rika länder. I kommittén bestäms vad som givarländerna får kalla bistånd i sina budgetar. Därmed ofta också hur mycket pengar det i slutändan blir i hjälp till tredje världen.

Sydsvenskan har läst ett tidigare hemligstämplat protokoll från mötet på slottet. Av det framgår att svenskarna ville att DAC skulle besluta att kalla vissa militära utgifter för bistånd. Däribland minröjning och utbildning av soldater i mänskliga rättigheter.

Men Joakim Stymne fick bara med sig USA och Kanada. EU-länderna sade nej. Den svenska delegationen reste hem med oförrättat ärende.
– Det här var pinsamt för Sverige. Vi har alltid haft rykte som ett generöst givarland, säger Kent Härstedt, Socialdemokraternas talesman i biståndsfrågor.

När Gunilla Carlsson den 24 augusti i år kallade till presskonferens i Moderaternas högkvarter i Stockholm och levererade en frän attack mot ”biståndsvärlden” tolkade många det som ännu ett led i hennes försök att lägga om det svenska biståndet.

Urholka det, hävdar motståndarna.

Ministern tog en svindelhärva i Zambia som utgångspunkt. Flera miljoner svenska skattekronor var borta.
– Det är för många som tyst accepterar att skattepengar försvinner i svarta hål eller djupa fickor, sade Gunilla Carlsson.

Socialdemokraterna är övertygade om att syftet med utspelet i själva verket inte var att slå ner på korruption – utan att ifrågasätta hela biståndet.
– Gunilla Carlsson undergräver det svenska biståndet genom att gång på gång misstänkliggöra det, säger Kent Härstedt.

Men värre för Moderaterna än kritiken från vänster är det faktum att även två av de borgerliga partierna i regeringen misstror den moderata biståndspolitiken.

Inte minst Moderaternas krav på att avskaffa det mål som riksdagen slagit fast: att Sveriges bistånd ska vara 1 procent av landets bni (bruttonationalinkomst) – och ersätta det med ett ”golv” på 0,7 procent.

Birgitta Ohlsson, Folkpartiets talesperson, kallar kravet ”bullshit”.
– Det är ett svepskäl att sänka det totala biståndet, säger hon.
– Gunilla måste vara försiktig. Det är korruption vi ska jaga, inte biståndet som sådant, poängterar Holger Gustafsson, Kristdemokraternas biståndsexpert.

Just nu pågår slutförhandlingarna inom alliansen inför höstbudgeten, som finansminister Anders Borg lägger fram den 21 september. Biståndet är en av de frågor som vållar hårdast strid. Redan nu står det klart att det blir en kraftig sänkning, den första på tolv år.

Holger Gustafsson är inte glad.

– Finanskrisen slår mot de allra fattigaste människorna i världens fattigaste länder. Det är ofrånkomligt. Men att vi samtidigt ska dra svenskt bistånd från dem, det känns inte bra, säger han.

Motsättningen inom alliansen har varit inbyggd ända sedan starten. När Centerledaren Maud Olofsson bjöd hem de borgerliga partiledarna till Högfors 2004 och när KD-ledaren Göran Hägglund stod värd för det historiska alliansmötet i Bankeryd 2005 talades det tyst om bistånd.

Men inom de borgerliga partierna fanns redan då en oro för att Moderaterna tänkte gå till val med förslag att skära bort en fjärdedel av Sveriges bistånd. I valrörelsen kände sig Birgitta Ohlsson och dåvarande förre KD-ledaren Alf Svensson tvungna att vädra sina farhågor.

”Vi vägrar acceptera Reinfeldts biståndsslakt”, var rubriken på en stort uppslagen debattartikel i DN.

Efter valsegern 2006 dröjde det ett år innan den nya biståndsministern Gunilla Carlsson gjorde sitt första stora utspel. I september 2007 avslöjade hon att regeringen tänkte koncentrera biståndet från 70 till 33 mottagarländer. Vietnam, Kina och Nicaragua tillhörde förlorarna.

Den moderata planen väckte misstänksamhet bland folkpartister och kristdemokrater. Inte minst mot bakgrunden av att Gunilla Carlsson ofta återkommit till kravet att sänka målet till 0,7 procent av bni.

Men det som bekymrat motståndarna mest är att Moderaterna försökt pressa in allt fler utgiftsposter i biståndsbudgeten.

I september 2008 kallade Fredrik Reinfeldt till presskonferens i Rosenbad för att presentera en klimatsatsning. Vid hans sida fanns inte bara miljöministern Andreas Carlgren och näringsministern Maud Olofsson, utan även Gunilla Carlsson. Skälet var enkelt. Av klimatsatsningen på sju miljarder kronor under tre år skulle fyra miljarder tas från biståndsbudgeten.
– Tekniköverföring till fattiga länder är okej, men inte när man tar pengarna ur budgeten för fattigdomsbekämpning, kritiserade Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.

Trots Moderaternas ambition att skära ner har det svenska biståndet stadigt vuxit sedan 1997. Då – under Göran Perssons socialdemokratiska regering – uppgick biståndet bara till 0,7 procent av bni.

År 2006 var Sverige tillbaka på 1,0 procent och så stort är biståndet även i år: 33,9 miljarder i kronor räknat.

Att det blivit så mycket pengar beror på att Folkpartiet och Kristdemokraterna lyckats försvara enprocentsmålet och att bni har vuxit i goda tider.

Men samtidigt går numera allt större summor till annat än traditionellt bistånd. Kostnader för flyktingmottagning, skuldavskrivningar till fattiga länder och vissa utgifter för säkerheten vid nya ambassader i Kabul, Bagdad och Khartum räknas bort från biståndsramen.

Under S-regeringen gjordes sådana avräkningar på som mest 2,7 miljarder. Under alliansregeringen har det årliga bortfallet legat mellan 3,8 och 4,6 miljarder.

Nytt för nästa år är att aktivitetsbonus för asylsökande för 21 miljoner räknas in i biståndet. Dessutom tas nya statliga stipendier för högskolestudier från budgeten.

Trots misslyckandet på slottet La Muette i Paris med att få DAC att omdefiniera biståndet har Moderaterna inte gett upp tanken på att räkna militära utgifter i budgeten.

I en debattartikel i november 2008 pläderade Gunilla Carlsson för att pengar till ”fredsfrämjande insatser utförda av Afrikanska unionen” skulle kunna dras från biståndskontot. I regeringens interna diskussioner har Moderaterna luftat tankar på att vissa kostnader för den svenska insatsen i Afghanistan skulle kallas bistånd.

Men såväl FP som KD håller emot.
– Det där är inte regeringens politik. Biståndsorganisationer ska sköta bistånd. Militärer har en annan budget, säger Birgitta Ohlsson.
– Vi tycker det är enklast att säga att biståndsarbetare är civilklädda och militärer bär uniform, säger Holger Gustafsson.

När regeringen presenterar sin budget nästa måndag kommer enprocentsmålet sannolikt att ligga fast. Det är i vart fall vad det statliga biståndsorganet Sida räknar med.

Men eftersom krisen fått den svenska ekonomin att krympa blir biståndet för 2010 i kronor räknat flera miljarder lägre än i år.
– Biståndet kommer att krympa rejält. Klart man kan ångra att vi knutit det till en viss procentsats och inte ett visst antal miljarder, säger Holger Gustafsson.

I årets förhandling har ytterligare en motsättning inom alliansen blivit tydlig. Moderaterna vill satsa en större andel på budgetbistånd, pengar direkt till mottagarlandets statskassa. Kristdemokraterna och Folkpartiet tror mer på att låta civila organisationer sköta projekten. Inte minst för att byråkratin i de länder som får svenskt bistånd ofta är korrupt.
– Det är stora risker med budgetbistånd, säger Holger Gustafsson. Stora risker att pengarna hamnar i fel fickor.

Han sticker inte under stol med att han är orolig för det svenska biståndets framtid. I våras skrev han en artikel på debattsajten Newsmill där han vände sig mot den kampanj som drivs av ”biståndets antagonister”.

Syftade du på Gunilla Carlsson?
– Nej. Men nära Moderaterna finns en debatt som misstänkliggör biståndet.

Birgitta Ohlsson pekar ut den högerbetonade tankesmedjan Timbro som en av domedagsprofeterna.
– Det finns väldigt starka krafter i Sverige som vill se en massiv biståndsslakt, säger hon.

På den där presskonferensen i Moderathögkvarteret i Stockholm den 24 augusti fick Gunilla Carlsson frågan: Är du en biståndsminister som inte tror på bistånd?

Hon undvek att ge ett rakt svar.
– Många älskar bistånd. Många hatar bistånd. Jag varken älskar eller hatar det. Jag vill att de fattiga ska få det bättre.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu