Barn raggar ofta barn på nätet

MALMÖ. – Bilden av både förövare och offer är för ensidig. Vi tycker att barnen ska vara små änglar och att de som begår övergreppen ska vara monster och onda jävlar, säger Vernon Jones.

Han är socionom och världsledande auktoritet på internetbaserade sexualbrott. Och på nätförförelse, så kallad grooming.

Tillsammans med psykologen och forskaren Ethel Quayle föreläste han på söndagen på temat sexuella övergrepp mot barn via internet. Deltagare var forskare i ämnet, men också socialtjänstemän och representanter för rättsväsendet. Just det folk som behöver lära sig mer om hur barn som drabbas av nätförförare ska få hjälp.

Nätförförelse, grooming, blev aktuellt i och med den pågående rättegången i Malmö mot Alexandramannen.

Den 30-årige mannen står inför rätta för flera fall av våldtäkt, men också för andra sexualbrott mot unga. Enligt åtalet raggade han tonåriga flickor under pseudonymen Alexandra – en kvinna som vann flickornas förtroende. Han hade kontakt med över tusen flickor. I rättegången vittnar mer än sextio av dem mot honom.

Vi står inför en explosion av antalet nätförförelser, anser både Vernon Jones och Ethel Quayle. Och sexattacker på barn kommer att bli allt svårare att upptäcka.

– I stället för att hålla hela trafiken i ett chatrum så går man över till privat kommunikation, som msn-chatt, säger Vernon Jones.

Det räcker inte med lagstiftning som förbjuder nätförförelse, eller att polisen jagar pedofiler. För dels står offren ändå värnlösa mot attackerna, dels kommer man inte åt de barn som begår övergrepp på andra barn.

– Tidigare undersökningar visar att andra barn står för 30 till 35 procent av sexövergrepp på barn, säger Vernon Jones.

– Och tillgängliga undersökningar visar att hälften av alla uttalade sexförslag som barn får via nätet kommer från andra barn.

I ytterligare en tredjedel av förslagen gick det inte att bestämma vare sig kön eller ålder. Att barn står för hälften av fallen är en skattning, men den bästa tillgängliga.

– Dels måste alla inblandade informeras bättre för att komma åt det här: föräldrar och myndighetspersoner, politiker och rättsväsende, säger Ethel Quayle.

– Domare måste lära sig att det inte är frågan om sex med samtycke när någon har blivit förförd via internet. Bilden är mycket mer komplex.

Barn som använder internet måste få ett skydd, en beredskap, menar Vernon Jones.

– Sex och porr på nätet är här för att stanna. Våra barn kommer att möta den här världen, då måste de vara förberedda, säger han.

Vernon Jones efterlyser dels att nätsex plockas in i skolornas sexualundervisning, dels att alla länder får lagar som förbjuder nätförförelse (se faktaruta).

Utbudet av offer för nätförföraren bottnar i ungas behov av bekräftelse, spänningssökande och osäkerhet på den egna sexualiteten. Med antagen identitet kan man leka med hur det är att vara homosexuell, till exempel. Det är en lek som man håller hemlig, menar experterna. Utan kunskap och utan någon att vända sig till den unge bli ett lätt offer.

Ethel Quayle betonar att de flesta kända förövarna inte tidigare begått några sexbrott, de är inte dömda pedofiler, utan på ytan helt normala, välfungerande människor.

– Men det vill man inte tro. Man vill inte tänka på att någon av oss skulle kunna göra det här. Vi försöker pressa bort det från oss själva. Men det är vanliga människor som gör det här. Människor som du och jag.