– Risken är att det börjar ställas för höga krav på de små barnen, säger Lena
M Olsson, undervisningsråd på Skolverket som ansvarat för en omfattande
genomlysning av landets förskolor.
Lena M Olosson ser det som oroande att småbarnens individuella prestationer
allt mer blir föremål för personalens bedömningar, främst när förskollärarna
tar fram individuella utvecklingsplaner (IUP).
Sedan 2006 har IUP varit obligatoriskt i grundskolan. Det är ett hjälpmedel
för skolbarn som arbetar mot bestämda inlärningsmål. Enligt Skolverket är
det inte en lika självklar hjälp för dagisbarn med högst varierande
utvecklingstakt.
Likväl har utvecklingsplanerna spillt över från skola till förskola eftersom
de ofta drivs av en och samma kommunala förvaltning. Enligt Skolverkets
kartläggning använder sig numera 48 procent av de svenska förskolorna av
individuella utvecklingsplaner. Och andelen tycks fortsätta att öka.
De flesta förskolor kartlägger i dessa planer barnens språk och sociala
mognad. De testar den motoriska och känslomässiga utvecklingen. I en
tredjedel av planerna bedöms dessutom förskolebarnens matematiska och
skapande förmåga.
Många förskolor använder olika typer av observationsmaterial för att
personalen ska skapa sig en bättre uppfattning av barnens färdigheter. De
ger ofta subjektiva värdeomdömen om barnens personliga egenskaper. I fyra
kommuner har Skolverket hittat tydliga uppnåendemål och betygsliknande
bedömningar.
– Det strider helt klart mot läroplanen. Det finns inga nivåer i läroplanen
för vad en treåring ska klara eller inte klara, säger Lena M Olsson.
Enligt henne kan rätt använda utvecklingsplaner vara en hjälp på förskolor,
men det finns uppenbara risker. Barnen kan känna av att de misslyckas,
föräldrar kan känna sig skuldbelagda.
– Utvecklingsplanerna tenderar att bli betygsliknande. De bedömer barns
utvecklingsnivå och innehåller personliga omdömen. Det hör inte hemma i
sådana planer, säger Lena M Olsson.