Stockholm. Vården av vissa cancerformer ska i framtiden mera fördelas mellan
olika regioner och landsting, har regeringen och Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) enats om.
Medicinsk forskning, inte minst om cancer, har i rasande takt blivit dyrare
och dyrare. Även den svenska cancerforskningen ska centraliseras och
Hägglund säger att det också finns ekonomiska tankar bakom.
– Ja, i den meningen att vi kan inte prestera toppresultat på varje enskilt
sjukhus i Sverige utan att det blir orimligt dyrt.
– Här vill vi säkerställa att vi kan ha en kliniknära forskning på hög
internationell nivå, fortsätter han.
En genomgång av centraliseringen av delar av den framtida cancervården ska nu
göras och vara klar för beslut den 1 september 2013.
– Då ska man kunna ha åstadkommit en fördelning av vad som ska ske var, säger
Hägglund.
Han understryker att kompetensen om vanliga sjukdomar, som bröst- och
prostatacancer, även i fortsättningen ska vara spridd över landet. Det är de
ovanligare cancerformerna som ska centraliseras, där få patienter får
behandling som kräver stor kompetens och avancerad teknisk utrustning.
– Den verksamheten kommer vi att behöva bedriva på relativt sett få platser
för att nå högsta möjliga kvalitet, säger Hägglund.
Studier har visat på att närhet till hemmet och anhöriga är viktigt under
behandlingen för personer som drabbas av svår sjukdom. Om cancervården
skulle centraliseras mer kommer fler att få bo på annan ort under sina
behandlingar.
Cancerfonden stödjer reformen av cancersjukvården. I början av april släppte
Cancerfonden en rapport som slog fast att hundratals sjukas liv skulle ha
kunnat räddas om vården vore mer centraliserad.
Enligt fonden skulle bland annat många kvinnor med äggstockscancer varje år
kunna räddas i Sverige genom mer specialiserad kirurgi.
Ett identifierat problem i svensk vård är bristen på patologer – specialister
på sjukdomslära och diagnostik.
I torsdags gav därför regeringen Marie Beckman Suurküla, tidigare bland annat
sjukhusdirektör vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, i uppdrag att se över
svensk patologi med sikte på att ge förslag som ska stärka och höja
kompetensen på området.
Hägglund pekar på dagens brister:
– Det här kan leda till att människor får vänta orimligt länge på en
bedömning, att det fördröjer diagnoser och att det görs så sent att det
faktiskt påverkar sjukdomsförloppet.