Carlgren vill kunna höja miljömålen

KÖPENHAMN . Om två månader tar Sverige över ordförandeklubban i EU. Då får Andreas Carlgren en nyckelroll i spelet om ett globalt klimatavtal, som även USA, Kina och Indien måste skriva på.

Sverige ska leda Europa som ska leda världen.

Insatserna är skyhöga: ett kraftfullt avtal är nödvändigt för att hindra att jordklotet förvandlas till ett översvämmat växthus.

– EU måste hålla ihop om vi ska lyckas, säger Andreas Carlgren.

Innan Sverige tar över vid halvårsskiftet ska han besöka samtliga 27 EU-länder. Hälften är redan avklarade.

Sydsvenskan träffar miljöministern i Köpenhamn, där han möter sin danska kollega Connie Hedegaard och talar vid ett seminarium på svenska ambassaden.

Han är klädd i grå kostym och rosa slips med svarta prickar. För gråklädda diplomater och Greenpeacefolk i Fjällräven berättar han om uppdraget: ”Det här är en väldigt, väldigt stor uppgift för Sverige.”

EU-länderna har enats om att minska utsläppen av växthusgas med 20 procent till 2020. Om alla de stora utsläppsbovarna skriver på Köpenhamnsavtalet höjs ribban till 30 procent.

Men nya larm visar att växthuseffekten slår till snabbare än forskarna i FN:s klimatpanel IPCC förutspådde så sent som 2007. Har EU satt målen för lågt?

– Vi ska ha ett globalt klimatavtal som går långt. Men även om vi uppfyller vad experterna sagt så visar det sig sannolikt vara för lite om några år, säger Andreas Carlgren.

– Isen i Arktis smälter snabbare än man räknat med. Havsnivåerna stiger fortare. Problemet är att EU är så ensamt om att ha höga mål. I framtiden kan vi alla behöva skruva upp ambitionen.

För att det ska bli möjligt vill Andreas Carlgren bygga in flexibla mekanismer i Köpenhamnsavtalet.

– Vi ska förse avtalet med rattar som vi kan skruva upp målsättningarna med alltefter, förklarar han.

Avgörande för ett globalt klimatavtal är att USA, Kina och Indien, men även snabbväxande ekonomier som Brasilien, Mexiko och Sydafrika skriver på. Den svenska regeringen har nu täta kontakter även med dessa länder. Nyligen besökte Carlgren Washington tillsammans med EU:s miljökommissionär Stavros Dimas. Där träffade han Barack Obamas klimatexperter Todd Stern och Carol Browner.

Vilken vilja finns det i de länder som släpper ut mest växthusgaser att ta itu med problemen?

– I USA har Obama investerat betydande politiskt kapital i klimatet, säger Carlgren.

– Kina är nu världens största utsläppsnation. Kineserna kommer aldrig att ta ledningen i klimatkampen. Men de vill inte heller hamna utanför.

– Indien är ett mycket osäkert kort.

Nu skakas världen av en djup ekonomisk kris. Kanske vissa stater då hellre räddar jobben än miljön – för att man helt enkelt inte anser sig ha råd med båda?

– Det kan komma. Men jag ser det inte än. Tvärtom kliver USA fram och ökar investeringarna på energiområdet som ett sätt att lyfta landet. Jag hoppas att det här är året då världen visar att gröna investeringar, en grönare ekonomi, är vägen ur den ekonomiska krisen.

Andreas Carlgren pekar ut tre huvudfrågor som måste knäckas i FN:s klimatförhandlingar:

Hur mycket ska de rika länderna minska sina utsläpp?

EU har utgått från expertråden från FN:s klimatpanel. Till 2020 måste utsläppen ner med 30 procent och till 2050 med uppåt 90 procent.

– USA är med på det långsiktiga målet. Men det kortsiktiga tycks de inte beredda att anta, säger Carlgren.

Vilka krav ska ställas på de fattiga länderna?

EU vill se minskningar med 15–30 procent i förhållande till hur mycket koldioxid u-länderna skulle ha släppt ut om inget gjorts. De fattiga länderna kommer alltså tillåtas öka sina utsläpp jämfört med i dag.

– U-länderna har inte råd att minska sina utsläpp i absoluta tal.

Hur ska klimatinvesteringarna betalas?

Intäkterna från utsläppshandel ska bekosta den största delen. EU har redan öppnat en koldioxidmarknad och vill att den ska bli global.

– Den stora frågan är hur snabbt USA kan bygga upp sin utsläppshandel. Där är jag hoppfull. Lagstiftning är på gång, säger Andreas Carlgren.

Om EU ska leda världen så har den svenska regeringen bestämt att Sverige ska ta täten i Europa. I vårens klimatproposition lovar regeringen att minska utsläppen av koldioxid med 40 procent till 2020. Det ska ske med höjda klimatskatter och stora inve­steringar i vindkraft och klimatvänlig teknik.

Men den rödgröna oppositionen anklagar regeringen för att smita undan sitt ansvar. Uppåt en tredjedel av investeringarna görs utomlands. Treglasfönster i Storbritannien och kolkraftsrening i Kina betalas med svenska pengar och räknas av på Sveriges utsläppskonto.

Andreas Carlgren suckar djupt.

– Jag tycker inte den sortens klimatdebatt är meningsfull. Sverige har nu en viktig internationell roll. Inget annat land är i närheten av våra höga ambitioner att minska utsläppen på hemmaplan.

Nyligen öppnade regeringen för nya kärnkraftverk i Sverige, sedan centern (som Andreas Carlgren tillhör) släppt sitt motstånd.

Nu bekräftar miljöministern att kärnkraften måste spela en roll när Sverige gör sig kvitt beroendet av fossila bränslen.

– Kärnkraften spelar inte den största rollen. Det gör de förnybara energikällorna. Men kärnkraften kommer att vara en del av lösningen.

Hur känns det för en centerpartist och gammal kärnkraftsmotståndare?

– Man måste ta kärnkraftens säkerhetsproblem på största allvar. Men för mig är det självklart att klimathotet är så stort att vi måste fokusera på vad som kan rädda världen.