MALMÖ. I sitt arbete ser hon slagna kvinnor nästan dagligen. Men rollen är
halvt på distans och det är först i rättssalen som hon ställs öga mot öga
med den det gäller: den slagna kvinnan.
Ett möte som kan bli laddat eftersom kvinnan och åklagaren kan ha olika syften
med att ha lyft frågan.
– Många ringer polisen bara för att få ut honom ur huset. De vill bli av med
honom för stunden. Sedan, dagen efter, menar de att allt är lugnt igen,
berättar Lena Körner.
Efter arton år i yrket som åklagare i Malmö, och som specialist inom
relationsvåld, vet hon att det där lugnet oftast är en illusion.
För en tid sedan satt Lena Körner i Malmö tingsrätt och blev själv utmålad som
fienden – både av den misstänkte och av den slagna kvinnan.
– Paret gick in i rättssalen hand i hand och inför rätten intygade hon hur
snäll han var. I stället var det jag som försökte förstöra deras familj, men
i det fallet fanns det dokumenterade skador, säger Lena Körner.
Bevisningen gjorde att tingsrätten gick på åklagarens linje och fällde mannen
för hustrumisshandel.
När kvinnan närmade sig telefonen och sa att hon skulle ringa polisen drog
hennes man kniv.
”Våga du bara”, hotade han.
Kvinnan – som just hade fått en örfil, blivit stampad på foten och knappt
kunnat andas efter att han tryckt sina händer mot hennes hals – vågade inte.
Men dagen därpå, när mannen var borta och saken hunnit sjunka in, lyfte hon
luren.
Den första polispatrullen som besökte parets hem hittade få spår av
misshandeln. Förvisso fanns det några blåmärken på hennes kropp,
konstaterade polisen, men de var inte så tydliga att de skulle gå att
fotografera av.
Tjänstgörande jouråklagare bedömde dock att det sannolikt rörde sig om en
misshandel och anhöll honom i sin frånvaro.
I den bästa av världar hade ingen funnit sig i att bli slagen. Men Lena Körner
har efter sina år som familjevåldsåklagare, insett att det finns de som gör
det. Frågan ”varför?” har hon en hel del tankar om.
– Många beskriver det som en fantastisk kärlekshistoria, med passion och
blommor; om drömprinsen på en vit springare. Men sedan kommer det successiva
nedbrytandet; att bara vara tillsammans hela tiden. Vänner och familj
förskjuts, i stället ska det bara vara ”vi”, och sedan kommer det första
slaget. Det behöver inte vara så stort. Det räcker med en örfil. Därefter
kallar han henne hora och när hon inte sticker eller anmäler efter det
accelererar det. Då är kvinnan nedbruten psykiskt och han har henne i sin
makt.
Trots att den överväldigande delen av ärendena rör män som slår sina fruar
vill Lena Körner inte se våld inom relationer som en fråga om män kontra
kvinnor.
– Jag ser det snarare som ett snett maktförhållande i en relation. Det kan
peka åt båda hållen och handlar inte om kön på det sättet, säger hon.
Det skulle dröja nära två veckor innan polisen hittade den misstänkte
hustrumisshandlaren.
Med honom i arresten ökade trycket på Lena Körner. Hon hade plötsligt tre
dagar på sig att samla underlag till en eventuell häktning.
I timslånga förhör berättade kvinnan att hon blivit slagen, åtminstone en gång
i veckan i över ett år.
Vändpunkten kom som en blixt från en klar himmel, berättade kvinnan. En dag
gjorde mannen klart för henne att det var han som skulle bestämma i hemmet.
Det var en regel som han skulle upprätthålla med våld.
De nya uppgifterna gjorde att Lena Körner kunde uppgradera ärendet till grov
kvinnofridskränkning, som kan ge ett hårdare straff.
Samtidigt begärde hon mannen häktad för att vinna ytterligare två veckors
utredningstid.
Lena Körner tror att det kan finnas flera anledningar till att män tar till
våld mot personer som de älskar.
– Antingen har mannen ett extremt kontrollbehov, säger hon. Eller så handlar
det om en man som är misslyckad i sig själv och i sin mansroll och inte
känner att han har kontroll över situationen.
I ungefär vartannat fall som når polisen har familjevåldsåklagarna något att
gå vidare på. Ofta stupar det på att det inte finns någon teknisk bevisning
– något som visar att kvinnan blivit slagen.
När ord står mot ord, sitter åklagaren i en svår situation. Än värre är det i
de fall där kvinnan helt enkelt drar tillbaka sin anmälan. Om det inte finns
någon ytterligare bevisning kan åklagaren inget annat än att lägga ner
förundersökningen.
– Många känner en sådan skam över att ha misslyckats med sin relation och sitt
förhållande. Att bli slagen är så förnedrande. Det tar lång tid innan de
berättar för sina föräldrar och vänner. De känner att det är deras fel och
att de valt fel man. De skäms över det och hoppas i stället att det ska lösa
sig.
I polishuset på Porslinsgatan i Malmö har det blivit dags för
häktningsförhandling. Lena Körner plockar ihop handlingar på sitt kontor och
tar cykeln den knappa kilometern mellan åklagarkammaren till polishuset.
I dokumentationen finns det förvisso inga intyg som styrker att kvinnan
skadats, men det som har framkommit i förhör får henne ändå att tro att det
finns något att hämta i ärendet.
Inför häktesdomaren bedyrar den misstänkte mannen sin oskuld. Han säger att
han aldrig ens har rört sin kvinna.
– Jag ska säga som det är, säger han. Jag har älskat henne så mycket att jag
har bildat familj med henne.
– Varje gång jag kommit hem från jobbet har hon hälsat mig välkommen med
värme. Och jag har uppfört mig varmt tillbaka.
På frågan om varför den han älskar uppgett så för polisen, svarar mannen:
– Hon kanske har någon annan som hon älskar och då hittar hon på detta för att
kunna dra sig ur.
– Det absolut bästa är att gå efter första slaget. Pang bom. Men det är inte
så många som gör det och de anmäler nog inte heller, säger Lena Körner.
Hon lyfter fram två saker som viktiga för att en utredning ska bli lyckad:
Att de första förhören sköts av socialt kompetent personal, som får kvinnan
att känna sig avslappnad.
Att första patrullen är noggrann i sitt arbete och dokumenterar kvinnans
skador.
– Genom att ha bra dokumentation avlastar man kvinnan. Då är det plötsligt
inte hon som anmäler honom längre, utan polisen.
Samarbetet med polisen har utvecklats på senare år och förbättrats kraftigt,
menar Lena Körner. Att allt fler ärenden når domstol och att förövarna
oftare än förr ställs till svars för systematisk misshandel i stället för
enstaka händelser är ett tecken på det, tycker hon.
Det finns dock saker som ännu måste förbättras. Exempelvis förhörsmetoderna av
männen:
– Om de kan erkänna vad de har gjort kan man behandla dem och koppla in
kriscenter för män så att de kan komma ut ur det själva.
Efter bara någon minuts övervägande har häktningsdomaren tagit beslut på
Porslinsgatan.
Lena Körners framställan har bedömts så övertygande att ordföranden anser att
mannen ska häktas. Polisen får därmed två veckor på sig att utreda brottet
utan att han kan påverka utredningen.
Lena Körner väckte ett par veckor senare åtal mot mannen och efter rättegången
väntar han nu på sin dom.