Från början såg det ganska enkelt ut. Mitt i Almedalsveckan avgick Sven Otto
Littorin med omedelbar verkan som arbetsmarknadsminister. Han hänvisade till
privata skäl, tog upp mediernas granskning av hans vårdnadstvist, och sade
att han ville skydda sina barn, som han då namngav. Därefter följde en
debatt, präglad av viss självrannsakan, där medierna frågade sig om man
verkligen hade skrivit så mycket om tvisten. Svaret var nej. Den som lyfte
fram barnen i offentligenheten var ju Littorin själv, (som Medierna i P1
också visade i sin granskning idag).
Historien tog sedan en helt annan, betydligt mer komplicerad, vändning.
Aftonbladet gick i torsdags ut och hävdade att skälet till att Littorin
egentligen avgick var att han konfronterats av tidningen om uppgifter om ett
brott. I det läget valde vi på Sydsvenskan att inte skriva om saken.
Aftonbladets uppgifter var vaga, vi kunde inte ta ställning till
påståendena. Moderaterna lade locket på och hävdade att Littorin inte längre
arbetade för dem. Littorin själv gick under jorden, och det enda som han
lämnade efter sig var några kryptiska formuleringar på presskonferensen som
bara spädde på spekulationerna kring varför han avgick.
Idag har Aftonbladet preciserat sina anklagelser, och låter en kvinna träda
fram som hävdar att Littorin 2006 köpte sex av henne. I detta läge befinner
man sig som utgivare i ett knivigt läge: å ena sidan kan vi inte granska
uppgifterna själva, vi har bara Aftonbladets uppgifter att tillgå. Å andra
sidan påverkar uppgifterna ofrånkomligen valrörelsen på en rad olika sätt.
De har således stort allmänintresse. Inte minst väcks frågor om regeringens
krishantering vid Littorins avgång och om dess transparens och trovärdighet.
Det faktum att Fredrik Reinfeldt, och inte Littorin själv, idag på en
blixtinkallad presskonferens kommenterade uppgifterna från Aftonbladet,
visar att affären har politiska dimensioner. Enligt Reinfeldt nekar Littorin
till anklagelserna. Men frågorna är fortfarande fler än svaren.
Det hade varit orimligt att inte berätta om anledningen till denna
uppseendeväckande politiska krishantering på regeringsnivå. Det betyder inte
att Sydsvenskan på något sätt tar ställning i skuldfrågan. Det är viktigt
att framhålla.
Daniel Sandström chefredaktör och ansvarig utgivare