Hur kan lagen om åldersdiskriminering användas?
Vi har bett juristen Paul Lappalainen kommentera några anmälningar till DO.
1 En man med invandrarbakgrund har sökt tjänst på en mångkulturell
enhet i en kommun. Han har jämfört meriterna och anser att han är bättre
kvalificerad än en yngre person som fick jobbet. Anmälaren tror att det
beror på åldersskillnaden.
– Jag har själv varit med om samma sak. Jag kom hit med en juristutbildning
hemifrån och skaffade en till i Sverige. Då är det inte konstigt om man är
35–40 år när man söker jobb här. Arbetsgivaren svarar att de måste ta hänsyn
till personalens ålderssammansättning. Enligt lagens förarbeten är det just
sådana svepande hänvisningar till ålder som ska förbjudas.
2 En 70-årig aktiv politiker klagar över att politiska partier inför
nya val inte nominerar äldre politiker till valbara platser, ibland inte ens
”som utfyllnadsgods” på listan till kommunfullmäktige.
– Politiska anställningar faller under lagen men inte politiska uppdrag. Inget
land har en lag som skyddar mot åldersdiskriminering i politiska partier.
Jag tror väljarna har större möjligheter att påverka sina partier, som man
har gjort med kravet på varannan damernas.
3 En ung man undrar om förbudet för Arbetsförmedlingen att inte ge
starta eget-bidrag till personer under 25 år är förenligt med den nya lagen.
– Detta är en fråga som man måste titta närmare på. Man kan fråga sig om
behovet är större för en 26-åring än för en 24-åring.
4 En man född på 1980-talet ifrågasätter kollektivavtal som ger olika
många semesterdagar beroende på ålder.
– Kollektivavtal som diskriminering är ett svårt kapitel. Frågan är om
särbehandlingen har ett berättigat syfte och vem som bestämmer vad som är
berättigat. Ytterst är det domstolen som avgör vad det är.
5 En kvinna flyttas från sina tidigare arbetsuppgifter till mindre
kvalificerat arbete när hon fyllt 65 år och vill fortsätta jobba till 67 års
ålder.
– Om allt annat är lika är det svårt att inte se detta som diskriminering.