Dödligt pilregn skräddarsys åt USA

Svensk krigsmateriel får bara exporteras om det krävs för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller på annat sätt är ”säkerhetspolitiskt önskvärt”.

Det har riksdagen slagit fast.

Men vid Saab Bofors Dynamics fabrik i Karlskoga tillverkas specialbeställda flechettegranater – enbart för USA:s armé.

ADM 401 är till för ”mjuka mål”. Det betyder människor.

När den detonerar slungas en skur med över tusen små, sylvassa pilar ut och sliter sönder allt i sin väg.

I sin reklambroschyr för granaten – som avfyras med den svenska storsäljaren granatgeväret Carl Gustav – visar företaget två krigsmålade soldater i en djungel. Det är i snårskog, men också i stadsmiljö som i krigets Irak, som granaten lämpar sig bäst.

Där har också amerikanska soldater använt den med framgång.

”Synnerligen effektiv mot ett fientligt anfall”, lovar Saab Bofors Dynamics hugade köpare.

– Granaten är utvecklad för den amerikanska armén primärt. De vill ha en effektiv ammunition mot en fiende som dyker upp plötsligt i en djungel eller en urban miljö, förklarar informationsdirektören Anders Florenius.

Men det svenska försvaret har inte köpt någon flechetteammunition till sina Carl Gustav.

Inköpsmyndigheten FMV har faktiskt inte ens varit intresserad av ADM 401.

– Exporten borde därmed strida mot riksdagens riktlinjer. Där står ju att man bara får exportera om det är bra för försvaret eller säkerhetspolitiskt önskvärt, säger Rolf Lindahl, Svenska Freds expert på vapenhandel.

Men tillståndsmyndigheten ISP (Inspektionen för strategiska produkter) har gett klartecken till Saab Bofors Dynamics att leverera flechettegranater på löpande band.

På vilket sätt är det ”säkerhetspolitiskt önskvärt” för Sverige?

– Man har sett det som att ADM 401 ingår i granatgeväret Carl Gustavs ammunitionsportföIj, förklarar ISP:s generaldirektör Andreas Ekman.

Eftersom det anses ligga i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att odla de goda relationerna med USA genom att sälja Carl Gustav gäller detsamma flechetteammunitionen – trots att den utvecklats enbart för den amerikanska arméns räkning.

Den 9 juni förra året höll de tre palestinska beduinkvinnorna Selmiya, Hekmet och Nasra al-Malalha på att förbereda familjens måltid i ett tält som stod uppställt en bit från det tätbefolkade Gaza City.

Se hela grafiken här

Då detonerade utan förvarning en granat en bit från deras tält och spred ett dödligt regn av tusentals små pilar omkring sig.

Tältduken slets sönder och de tre kvinnorna dödades omedelbart. Flera släktingar sårades.

”Hela tältet var fullt med blod efteråt”, berättade Hekmats make Salem för människorättsorganisationen Human Rigths Watch.

Israels regering bad senare om ursäkt för att oskyldiga civila fått sätta livet till.

Det finns internationella regler mot särskilt otäcka vapen.

Haagkonventionen från 1907 slår fast att soldater inte får utsättas för onödiga skador och onödigt lidande.

Ett tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen från 1977 säger att vapen måste kunna göra skillnad mellan militära och civila mål. Soldater ska dödas. Civilbefolkningen skonas.

Men vad händer när en israelisk stridsvagn skickar iväg en flechettegranat i ett tätbefolkat område?

Vad händer när en amerikansk soldat i Irak avlossar sin Carl Gustav med en ADM 401-granat och 1100 sylvassa pilar slungas ut i en dödlig kon med tolv meters bredd?

– Juridiskt sett är det avgörande hur ammunitionen används. Är det bara soldater som dödas av pilarna är det inte förbjudet. Men slår det mot både civila och militära så strider det mot internationell rätt, säger Malin Greenhill, folkrättsexpert på Röda Korset.

Både Amnesty och Human Rights Watch har länge fördömt användningen av flechetteammunition.

Risken för civila skador är ”oacceptabelt hög”, slog Hanny Megally, direktör vid HRW, fast i ett uttalande strax efter att de tre beduinkvinnorna dödats i Gaza City.

En gång i tiden tillverkade de svenska vapensmedjorna trampminor i tusental.

De kom från Bofors i Karlskoga, Liab i Lindesberg och statliga FFV i Eskilstuna.

Men en internationell opinion fick nog av bilder på barn i Libanon, Kambodja och Somalia som fått benen söndertrasade och dömts till att hoppa runt på kryckor resten av livet.

Det höjdes krav på ett stopp och 1999 trädde Ottawakonventionen om förbud mot trampminor i kraft.

Över 140 länder, däribland Sverige, har undertecknat konventionen.

Men de tre största producentländerna USA, Ryssland och Kina vägrar. Trampminorna behövs för att skydda våra egna trupper, låter det från Washington, Moskva och Peking.

På undersidan av det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen kan man ibland se två spetsiga och lite kantiga behållare med fenor.

Det är ett vapen som heter Bombkapsel 90 – av fabrikanten populärt döpt till ”Mjölner”, efter åskguden Tors hammare som krossade allt i dess väg.

Mjölner är en klusterbomb.

När den avfyrats och närmar sig målet sker en ny detonation och 72 mindre sprängladdningar sprids över ett område stort som sexton fotbollsplaner (250 gånger 400 meter).

Ett effektivt vapen mot en fiende som gömmer sig i en snårskog, en stad eller drar fram över ett slättlandskap.

Men klustervapen är minst sagt kontroversiella. Ofta stryker inte bara soldater med utan också civila. Blindgångare blir liggande och orsakar död och lidande på samma sätt som gamla trampminor som glömts bort i terrängen.

I februari i år möttes 46 nationer i Oslo för att skriva under en deklaration om att man vill verka för ett rättsligt bindande internationellt stopp för klusterbomber. I maj enades riksdagens utskott – sedan moderaterna, centern, kristdemokraterna gjort en kovändning – om att Sverige ska stödja deklarationen.

Men det dröjde bara några timmar innan dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg gick ut i medierna med ett förtydligande: Förbudet ska inte gälla Bombkapsel 90.

Ty Oslodeklarationen talar om klusterbomber med ”oacceptabla konsekvenser” för civilbefolkningen. Och det gäller inte Mjölner.

– Det är en typ av klustervapen med hög tillförlitlighet som inte lämnar den här typen av blindgångare omkring sig som riskerar att skada oskyldiga civila, hävdade Odenberg.

Röda Korset – som världen över lagt ner stort arbete på att ta hand om offer för minor och blindgångare – tror inte att Bombkapsel 90 är ett ”säkert vapen” som kan göra skillnad på soldater och civila.

– Sverige kan inte med trovärdighet driva på mot ett internationellt förbud för klusterbomber om vi har kvar Bombkapsel 90 i Jas Gripens beväpning, säger Malin Greenhill.

Den svenska vapenindustrin tillverkar inga regelrätta klusterbomber. Mjölner produceras av tyska Dasa, som ingår i multinationella Eads (European Aeronautic Defense Space Company).

Men den svenska regeringen anser att Bombkapsel 90 behövs i Jas Gripens beväpning för att landets territorium ska kunna försvaras.

Sverige är motståndare till klusterbomber – när det är andra som använder dem.