Efter dagens domslut finns minst tre möjliga scenarier

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson döms i dag till minst elva års fängelse för understöd till terrorism i Etiopien.

Protester väntas från Sverige, EU och USA.

Sen handlar det långt mer om politik än juridik.

Faller korten rätt för svenskarna finns goda chanser att de är hemma i Sverige om en inte allt för avlägsen framtid.

Schibbye och Persson reste till Etiopien i somras för att granska svenska Lundin Petroleum och övergrepp mot befolkningen i provinsen Ogaden. Det är samma oljebolag som Carl Bildt var styrelseledamot i fram tills han blev utrikesminister 2006, vilket gör affären extremt känslig för Sveriges regering.

Svenskarna har erkänt att de reste in i landet illegalt med den terroriststämplade ONLF-gerillan, som kämpar mot premiärminister Meles Zenawis regim i Addis Abeba för ett självständigt Ogaden.

Men Schibbye och Persson tog sig in i landet för ett journalistiskt uppdrag, inte för att stödja gerillan. Problemet är Etiopiens terroristlagstiftning är så gummiartad att vem som helst riskerar att dömas – om det passar regimens syften.

Carl Bildt har fått hård kritik för att inte ha agerat tillräckligt kraftigt, bland annat av sin företrädare, diplomaten Jan Eliasson (S).

Häromdagen skrev Bildt på sin blogg att Sverige har ”ett starkt och betydande intresse av goda relationer med Etiopien”.

Vad menade han?

Meles Menawis har styrt det övervägande kristna Etiopien sedan 1991. Till en början införde han flerpartisystem, men med åren har kritiken växt och efter valet 2005, då hundratals demonstranter dödades och tusentals fängslades, anses han allt mer diktatorisk. I en rapport från svenska UD heter det att ”respekten för mänskliga rättigheter allvarligt har försämrats”.

Samtidigt flödar biståndet över Etiopien. Sverige bidrar årligen med en kvarts miljard. Under Meles Menawis tid har vi skickat nio miljarder kronor till Etiopien. USA och Storbritannien har skänkt mångdubbelt mer. Ändå är Etiopien ett av världens fattigaste länder.

Nu höjs röster för att Sverige ska dra in biståndet.

Det är här som Bildts uttalande om Sveriges och västvärldens intresse av ”goda relationer med Etiopien” kommer in i bilden.

Skälet till att väst pumpar in bistånd i Etiopien är inte bara en vilja att lyfta befolkningen ur fattigdom mot välstånd och demokrati. Utan också att Etiopien är en viktig allierad i kampen mot den globala islamistiska terrorismen.

Precis som USA och EU stöttade diktatorn Hosni Mubarak i Egypten och stödjer kungahuset Saud i Saudiarabien – trots uppenbara brott mot mänskliga rättigheter – backar man upp Meles Menawi mot att han i gengäld håller stången mot militanta islamister i regionen.

För tre år sedan gick Etiopiens armé in i grannlandet Somalia, ivrigt påhejade av USA.

I höstas avslöjade Washington Post att USA bygger upp en bas i Etiopien för sina drönare, de obemannade flygplanen som blivit amerikanarnas favoritvapen i jakten på terrorister.

Det är mot denna bakgrund man ska se spelet kring Martin Schibbye och Johan Persson.

Efter dagens domslut finns minst tre möjliga scenarier:

Svenskarna kan överklaga fram till den 10 januari. Gör de det kan den (sken)juridiska processen dra ut på tiden ytterligare något år.

UD undersöker om Schibbye och Persson kan få avtjäna straffet i Sverige. Det förutsätter att Etiopien går med på det. Men då uppstår ett dilemma. De båda journalisterna har ju inte begått något brott enligt svenskt synsätt. Då vore det märkligt om de skulle sitta i svenskt fängelse.

En tredje möjlighet är att Etiopiens regering benådar svenskarna. Då har Meles Menawis regim fått visa hårdhet mot ”terrorismen”, men samtidigt sin goda vilja mot väst.

Den utgången skulle inte bara få Martin Schibbye och Johan Persson att dra en suck av lättnad – utan också Carl Bildt: ”Se där, diplomatin har fungerat!”