Svensklektionen med 7C på Gunnesboskolan i Lund startar med att Dennis Jusufovic blir framkallad till katederplatsen.
– Dennis har hittat ett nytt program för tankekartor. Kan du visa vad det heter och var du laddade ner det? ber läraren Senait Bohlin.
Alla eleverna kan följa med på sina egna skärmar när Dennis googlar fram programmet.
– Det är viktigt att ni laddar ner gratisversionen, säger Senait.
Innan de börjar med dagens uppgift, att skriva en recension på en folksaga, behöver de diskutera igenom funktioner i ett annat program som de nyss börjat använda. Hur ändrar man typsnitt och textstorlek? undrar ett par elever. Senait vet inte.
– Jag har precis laddat ner programmet, så jag är i samma läge som ni, eller kanske ännu längre bak, säger hon, men menar på att snart kommer någon att ha listat ut hur man gör – då kan resten också få lära sig.
Eleverna har haft sina personliga datorer sedan i höstas.
– Datorerna har gjort underverk för samlärandet, säger hon. Eleverna är mer benägna att lösa problem ihop. Det är helt tydligt att jag inte leder utvecklingen utan vi gör det tillsammans. Min roll är mer att se vilka som behöver hjälp och vilka som är piloter och kan hjälpa de andra.
Hon tycker att datorn gjort världen större.
– Vi kan lätt koppla upp Obama som håller tal eller hitta stället där Usama bin Ladin sköts på Google Maps. I och med att alla har verktyget kan vi fördela gracerna och hjälpas åt att ta reda på saker, säger hon.
Dennis Jusufovic och hans bänkgranne Amanda Waldeck tycker att det har blivit lättare att hålla ordning på sitt arbete med allt på samma ställe.
– Vi har typ dödat dem, säger Amanda om de anteckningsböcker de inte längre har.
De har använt datorn i nästan alla ämnen, inklusive att jobba med uppgifter om jäst på hemkunskapen, göra tredimensionella ritningar i slöjden, samt spela in uttal och skicka till läraren i franska. Men det enda prov de hittills haft på datorn gick fel.
– Datorn rättade helt fel så läraren fick gå in och rätta om, säger Dennis.
Mycket av det eleverna gör publiceras i deras personliga bloggar på nätet som vem som helst kan läsa. Där finns både text, film och grafik upplagt.
– Det blir mer på riktigt. För många höjer det motivationen och finishen, säger Senait Bohlin.
Den vidareutbildning lärarna får har mest handlat om att behärska tekniken. Det efterfrågas först. Sedan kommer den viktiga frågan: Hur använder jag det här i min undervisning?
– När lärarna väl släpper skräcken över att inte vara bäst i klassen på tekniken, handlar frågorna mer om skolutveckling, hur man använder digitala redskap i undervisningen. Det blev mycket viktigare än man trodde från början, säger forskaren Martin Tallvid.
Den slags kurser är det ont om. Både Microsoft och Apple har sett suget och försöker sälja in utbildningar till skolorna. På Gunnesboskolan satsar man mycket på att lärarna ska lära varandra, precis som eleverna gör i klassrummet. Bland annat har alla lärare fått i uppgift att göra en filmpresentation av de nya kursplanerna som kommer i höst.
– Jag tror mer på det än på så kallade utbildningar, säger Jonas Hällebrand som har ansvar för hur datorerna används i undervisningen på skolan.
Elevernas skoldag är slut, och när de går hem kommer kanske det enda som Dennis Jusufovic inte tycker är så bra.
– Fler sitter inne med datorn nu när de kommer hem. Det borde man kanske begränsa, säger han.