Den gula hjullastaren tar sats. Sedan brakar den in med skopan i berget av
kasserade tv-apparater. Lastmaskinen fyller skopan till brädden och lyfter
upp sitt byte mot himlen. En bildskärm med utfläkt innanmäte dinglar över
kanten när hjullastaren kör bort och tippar ner lasset till den jättelika
maskinen som slår sönder alla tv-apparater och datorskärmar.
Här på KS Recycling i Malmö hamnar all elskrot som skåningarna lämnar in till
återvinningscentraler och butiker. Mängderna insamlat elektronikavfall ökar
otroligt snabbt. När Sysav drog igång verksamheten 1992 samlade de in drygt
femtio ton på ett år. Numera kommer det in över femtio ton elskrot – varje
dag.
– Dagens tv-apparater håller inte länge. Efter tre år är det dags att kasta,
suckar Ekrem Recica.
Ekrem Recica har jobbat på firman sedan 1995 och har sett hur flödet av
kasserade apparater har vuxit till en störtflod.
– När kunderna och folket hörde att vi tog emot trasiga grejer kom de hit och
lämnade. De slutade slänga i skogen och ställa ut på gatan, säger Recica.
Många företag skickar också hit elektronik som ska förstöras. En del apparater
är helt oanvända när de kastas in i krossen. Här hamnar till exempel varor
som polisen och tullen har beslagtagit. Ibland kommer hela pallar med
splitternya apparater från exempelvis Ullared och Elgiganten.
– Det kommer massor som fungerar. Men vi testar aldrig något, vi tar sönder
allt. Vi är jättenoga med det, säger arbetsledaren Nezir Popara.
En truck ilar förbi med en hel bur elskrot i klorna. Trucken gör en tvär
sväng. Med ett stort brak tippas lasset ner över ett sorteringsbord. Glas-
och plastskärvor flyger när trucken backar över en skanner och försvinner
mot nästa lagerhall med skrotcontainrar.
Drygt hälften av elavfallet består av datorskärmar och tv-apparater. När de
har krossats till lagom stora bitar rullar de in på ett löpande band till
sorteringsanläggningen. Här inne är bullret öronbedövande från ylande
gaffeltruckar, tv-apparater som krossas och plastskärvor och metallskrot som
kastas ner i olika plåtcontainrar.
Till sist är det bara glasskärvor från bildrören kvar, som rullar ut på det
löpande bandet.
Plast med flamskyddsmedel skickas tvärs över gatan, till brännugnarna i Sysavs
gigantiska sopförbränningsverk. Andra sorters plast skyfflas in i balpressen
och kommer ut som färdiga paket.
– Det här går på export. Plasten ska användas för att bygga nya produkter i
Kina och Hongkong, säger Jaakko Savolainen, vd på KS Recycling.
Elektronikavfallet som kommer till KS Recycling sorteras i ett tjugotal olika
fraktioner, som säljs på världsmarknaden. Cirka 80 procent går på export.
Den största marknaden är Kina. Samma fraktfartyg som kommer hit från Kina
med billig elektronik stävar alltså tillbaka med lastutrymmet fyllt av
plast- och metallskrot från kasserade produkter.
Lagen säger att avfall bara får skickas till länder inom EU. Material som kan
återvinnas får sälJas vart som helst.
– Vissa produkter är farliga eller svåra att återvinna. Då måste vi betala.
Men största delen får vi betalt för.
– Vi säljer till Europa, Indien, Pakistan, Kina och Turkiet. Det kan gå
vartsomhelst, överallt i världen. Vi säljer till den som betalar mest, säger
Jaakko Savolainen.
När ni skeppar skrot till Kina, Indien och Pakistan – hur kontrollerar ni
att det verkligen återvinns? Och att miljö- och arbetsförhållanden är
acceptabla i de länderna?
– Vi får alltid betalt. Inte skulle de betala för att ta emot sopor.
– Sedan kontrollerar vi alltid slutkunden. Barnanställda och sådant är ett
problem i de här länderna. Återvinningsbranschen har haft liknande problem
som andra företag med tillverkning och leverantörer i Asien. Men vi måste ha
koll på det. Just i dag ringde faktiskt min chef: han var i Kina och kollade
upp någon ny plastköpare.
Vi går förbi en lång mur av trälårar som står uppstaplade längs en vägg. Varje
låda innehåller drygt tvåhundra kilo kasserade tonerkassetter. Vi svänger
höger och kommer in i nästa hangar, som domineras av ett stort
sorteringsband.
– Det kommer in allt möjligt, säger Jaakko Savolainen och pekar på en gympasko
i barnstorlek som rullar fram på bandet.
Vissa månader plockar personalen sönder datorerna, kretskort för kretskort.
Ibland körs datorerna bara genom fragmenteringen och grovsorteras.
– Det beror på världsmarknadspriset på olika metaller just den månaden. Är det
lönt att sortera manuellt?
De miljöfarliga produkterna läggs i särskilda containrar: batterier,
radioaktiva brandvarnare, motorsågar som ska tömmas på olja.
Jaakko Savolainen går fram till stålvagnen med kvicksilveravfall. Han nyper
loss sladden från en ringklocka som suttit vid någon ytterdörr i Skåne.
Längst ut på sladden sitter ett glasrör, där en droppe kvicksilver flyter
omkring.
– Brytare till gamla ringklockor och kaffekokare har ofta kvicksilver i sig.
Det krävs lite specialkunskap för att känna igen de här farliga grejerna och
sortera ut dem, säger han.
Jaakko Savolainen har arbetat tio år i återvinningsbranschen. Han började vid
ett sorteringsband i Finland, men efter utbildningen har han jobbat sig
uppåt. Här i Sverige ser han att folk lämnar in mycket större andel av sina
kasserade apparater än i Finland.
Kurvan över hur mycket elavfall folk slänger stiger brant. Förra årets
finanskris orsakade ett litet hack i kurvan. Nu är inflödet av
elektronikavfall uppe på nya rekordnivåer igen.
– Snart kommer julgransbelysningarna. Stora, massiva bollar med julljus. En
lampa är sönder, då kastar folk alltihop. Det är lättare och billigare att
köpa en ny, säger Jaakko Savolainen.
Du som ser alla apparater som slängs – vad vill du ge för råd till vanligt
folk?
– Det är viktigt att köpa elgrejer som håller länge och har bra kvalitet. Jag
brukar säga att fattiga människor har inte råd att köpa billiga apparater.
Man ser hur mycket skit det kommer hit från lågpriskedjorna. Eller olika
leksaker. Sådana grejer är helt värdelösa. Folk använder dem i två veckor.
Och sedan går de sönder.
Jaakko Savolainen knappar på sin mobiltelefon. Han har just fått ett viktigt
meddelande.
– Världsmarknadspriset på koppar är jättehögt just nu.
Vad innebär det?
– Då säljer vi. Så mycket vi någonsin kan.