Redan under Maud Olofsson genomgick det gamla bondeförbundet en våldsam förvandling – som skrämde bort kärnväljare utan att locka nya.
Annie Lööf har styrt partiet i elva månader. En månad längre än Håkan Juholt klamrade sig fast som S-ledare. Efter de senaste avslöjandena är frågan hur mycket längre det blir.
Det jublades friskt när Lööf valdes till partiledare på Centerstämman i Åre den 23 september i fjor och fick ett stort fång astrar i famnen. Tidernas yngsta ordförande skulle ge partiet ett lyft mot de höjder man nådde under Thorbjörn Fälldin på 1970-talet.
Men lyftet uteblev. Istället fortsatte raset. I opinionsmätningarna balanserar Centern nu runt fyra procent – och riskerar att åka ur riksdagen i nästa val.
Under sitt knappa år i toppen år har Annie Lööf gjort bort sig rejält ett par gånger. I Ekots lördagsintervju i april tyckte hon att Sverige mycket väl kunde exportera vapen till Kina – trots att det är uteslutet på grund av ett EU-embargo.
I sitt tal i Almedalen i juli dömde hon ut allianssamarbetet som ”tappat fart”. En nystart behövs, tyckte Lööf, och bjöd hem partiledarkompisarna till småländska Maramö för att skapa alliansen 2.0. Uppenbarligen ville Lööf upprepa sin företrädares succé från 2004, då de borgerliga ledarna for till Högfors och Maud Olofsson fick äran av att ha sytt ihop alliansen.
Problemet var att Lööf glömt att förankra sin inbjudan i de andra partierna. Från Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund och Göran Hägglund hördes enbart – tystnad.
När skandalen med Tillväxtverkets frikostiga representation detonerade för ett par veckor sedan sparkade Lööf generaldirektören Christina Lugnet. Sedan avslöjades att Lööf själv festat på skattebetalarnas bekostnad med sin personal på näringsdepartementet – en julfest med temat ”glamour” för 616 000 kronor. Två KU-anmälningar har Lööf fått på halsen för att hennes stab förhalat utlämnandet av offentliga handlingar.
Inom Centern är många besvikna. Det muttras om att Moderaterna sugit musten ur alliansens småpartier.
Nu sätter folk sitt hopp till ”Framtidsbygget”.
Det är ett rådslag som drog igång i vintras och ska utmynna i ett nytt idéprogram – klart att spikas på en extra partistämma i mars 2013.
”Bristen på förnyelse har skapat Centerns kris”, hävdar Per Ankersjö, ordförande i idéprogramgruppen.
Men Centern har redan genomgått en våldsam förnyelse.
På 1990-talet samarbetade partiet under Olof Johansson med Ingvar Carlssons och Göran Perssons socialdemokratiska regeringar. Sedan det bröts har Centern gått stadigt åt höger och övergett flera profilfrågor.
• Förr ville Centern avveckla kärnkraften, en hjärtefråga för Thorbjörn Fälldin. Men Maud Olofsson gjorde upp i alliansen om att kraftföretagen får bygga nya reaktorer för att ersätta de gamla.
• Centern var länge skeptiskt till EU och stod på nejsidan i folkomröstningen om euron. Maud Olofsson utvecklades till en frustande EU-federalist som förespråkade mer och fördjupat samarbete.
• Förr var Centern ett glesbygdsparti som slogs för att ”Hela Sverige ska leva”. Nu förknippas partiet mest med Stureplan.
• I den ekonomiska politiken och synen på arbetsmarknaden har Centern raskt sprungit högerut. I dag är det Centern som argumenterar för sänkt skatt för höginkomsttagare och sämre anställningsskydd medan Moderaterna håller emot.
Sett i det perspektivet var valet av Annie Lööf – som hyllat den nyliberala ”järnladyn” Margaret Thatcher och motionerat om platt skatt – en logisk följd.
Många tycker dock att Centern är på fel väg. Pär Granstedt var tung C-riksdagsman på 1990-talet och kallar sig nu ”samhällsanalytiker”. I ett inlägg i partiets framtidsdebatt varnar han för den ”drastiska ideologiska omorientering” som pågår: ”Från det gröna, decentralistiska socialliberala parti som samlade en fjärdedel av väljarkåren bakom sig, till ett högerliberalt parti som vädjar till individualistisk egoism med löften om största möjliga utrymme för privat konsumtion på egna villkor.”
Förra året kandiderade 51-årige Anders W Jonsson från Sveg mot Annie Lööf. Han förlorade och fick nöja sig med att bli vice ordförande och gruppledare i riksdagen.
Jonsson kallar sig ”socialliberal”. Tappar partiet tålamodet med Lööf kan han bli en trygg, lite grå krislösning för Centern – precis som Stefan Löfven blev för Socialdemokraterna.
Men Annie Lööf är inte uträknad. I nästa vecka far hon till Harpsund, där Fredrik Reinfeldt samlar regeringen för kräftskiva och upptakt för höstens budgetförhandling.
Trots ett skakigt första år är det troliga trots allt att Annie Lööf leder Centern till valet 2014.