Antalet svenska barn som får amfetaminliknande medicin mot sin adhd ökar
snabbt. I år behandlas dubbelt så många som 2006.
Ändå borde fler barn medicineras, säger experterna, som menar att ett barn av
tjugo behöver behandlas.
– Jämfört med andra länder ligger vi fortfarande lågt, säger Hans Forssberg,
professor i pediatrisk neurologi vid Karolinska institutet.
Det senaste decenniet har inneburit en behandlingsrevolution för hyperaktiva
barn – alltså barn som fått diagnosen adhd.
Det avspeglar sig inte minst i statistiken. I år kommer över tio miljoner
dygnsdoser av centralstimulerande medel att skrivas ut i Sverige.
Det är femton gånger mer än för åtta år sedan, och dubbelt så mycket som 2006.
Och än är sannolikt inte gränsen nådd för hur många barn som kan behöva
medicineras. I alla fall inte om man lyssnar på vad läkarvetenskapen och
Attention, ett riksförbund för adhd-sjuka, säger.
– Vi räknar med att runt fem procent av alla barn har någon form av adhd, med
en topp i sju-åttaårsåldern. I dag skriver vi ut till ungefär två procent,
säger Hans Forssberg.
I USA, där förskrivningen av de narkotikaklassade läkemedlen Ritalin och
Concerta är friare, behandlas idag uppemot åtta procent av barnen – alltså
nästan vart tionde barn.
– Ändå kan vi konstatera att många som skulle må bra av dessa mediciner inte
får dem i dag, säger Hans Forssberg.
En anledning till ökningen kan vara att nya mediciner tillkommit. Amfetamin är
inte längre huvudalternativet, utan metylfenidat (den aktiva ingrediensen) i
Concerta.
Concerta godkändes i november 2002 och har sedan dess vuxit blixtsnabbt. Till
saken hör att de centralstimulerande medicinerna är synnerligen effektiva.
Nästan alla som får dem blir hjälpta – i alla fall i den meningen att de
blir av med sin hyperaktivitet och sina koncentrationssvårigheter.
Motståndarna mot denna medicinering av adhd-problematik har snarare haft andra
utgångspunkter – som att medicinerna används för att få fogliga barn, som
ett sätt att disciplinera stökiga ungar.
Debatten har särskilt gällt den specifikt svenska diagnosen damp, en
underavdelning till adhd-diagnosen.
Debatten har stundtals varit stenhård mellan de båda lägren. Debattklimatet
har därtill knappast gynnats av en antimedicin-lobbying från grupper lierade
med scientologkyrkan, framför allt genom den pseudovetenskapliga
organisationen Kommittén För Mänskliga Rättigheter, KMR.
Å andra sidan har uppmärksamheten kring frågan om ”bokstavsbarnen” bidragit
till att sprida kunskap om att behandling finns att få.
– Tidigare har det funnits hela landsting som saknat kapacitet att utreda och
behandla psykiska funktionshinder, som adhd, konstaterar Anki Sandberg,
ordförande i Riksförbundet Attention, som också fördubblat sitt medlemstal
de senaste två åren.
Hans Forssbergs förklaring är att barnpsykiatrin nu gjort upp med ett
psykodynamiskt perspektiv – alltså att söka förklaringar i barnets miljö och
uppväxt.
– Samtidigt är ju inte medicin den enda lösningen. Hela miljön kring ett barn
med adhd behöver fungera stödjande, säger Hans Forssberg.
Läs mer! På Sydsvenskans vetenskapsblogg, http://vetenskap.sydsvenskan.se
, kan du kommentera och reagera på dagens artikel.