Extremister lockar vilsna tonåringar

MALMÖ. I en källarlokal på Bennets väg sitter en 23-årig före detta småkriminell brottartalang som vill införa sharialag i Sverige. Han ser talibanernas Afghanistan som ett idealsamhälle och kallar Usama bin Laden hjälte.

Faik Rustemi, som även kallar sig Omar Shehidi, arbetar för en muslimsk väckelse bland ungdomar i Rosengård. Bjuder in föreläsare. Missionerar för gamla kompisar som håller på med droger och brott. Det gäller att passa på vid rätt tillfälle.

– När de är ensamma. När de är ledsna. Annars säger de bara att jag blivit dum i huvet.

Faik Rustemi propagerar för ”sann islam”. Inga kompromisser. Som islam praktiseras i stora moskén på Islamic Center skrattar han åt.

– Bejzat Becirov, chefen där! Han är väl inte ens muslim. Kvinnor och män blandas hur som helst.

Även den lärde schejk al-Qaradawi från Qatar, vars fatwor i tv-kanalen al-Jazira utgör rättesnöre för så många Malmöbor, är allt för tillåtande för Faik Rustemi.

– Qaradawi säger att det är okej att lyssna på musik fast det är haram. Han säger att man kan ta studielån med ränta. Ränta! Alla muslimer vet att det är haram.

Han är uppväxt i ett muslimskt hem, men vill inte beskriva sina föräldrar och syskon som muslimer. De tar inte religionen på allvar. Visst, ibland går de till moskén. Men det gäller att leva muslimskt också. Hijab för kvinnor, ingen musik, bön fem gånger om dagen. Alltid Allah först.

– Man kan inte välja vissa delar. Sanningen är sanningen.

Faik Rustemi är talesman för Tuff, Troende unga framtida förebilder, en organisation som finns i Göteborg och Malmö. Medlemmarna i Tuff ägnar sig mycket åt att diskutera vad som är halal – tillåtet – och vad som är haram – förbjudet.

Tuffs favoritföreläsare är den 22-årige göteborgaren Anas Khalifa, Abu Malik kallad. Han kommer till Malmö en gång i månaden för att predika i Abu Bakr As-Sideeq-moskén på Ramels väg. Tuff lånar lokalen av Islamiska kulturföreningen. Ett hundratal ungdomar brukar komma för att lyssna.

Anas ”Abu Malik” Khalifa drar folk. Han är inte som gamla imamer, som ibland verkar ha levt hela sina liv försjunkna över Koranen. Han är ung, han skrattar, han pratar förortssvenska, använder slangord. Kallar folk för ”mannen” och ”brorsan”.

Liksom Faik Rustemi har Anas Khalifa en värstingbakgrund, som han gärna berättar om.

– Abu Malik är bäst. Han vet hur det fungerar för oss unga i förorten, säger Faik Rustemi.

Och så har han det rätta budskapet förstås. Som när han säger att man inte kan vara kompis med kristna eller judar om man är muslim.

– Man ska avskilja dem från sitt hjärta helt och hållet därför att de tillber annat eller andra istället för Allah, sade Anas Khalifa inför en grupp ungdomar i höstas.

Kärleken till Allah går före allt, säger Anas Khalifa i föreläsningen som finns utlagd som en ljudfil på internet. De verkligt troende är de som sätter Allah före sina närmaste, ”även om de skulle råka vara din pappa eller din son”.

”Kuffar” är ett nedsättande ord som används om icke-muslimer av Anas Khalifa och hans lärjungar. Kuffar betyder ungefär otrogna.

– Det är förbjudet att ha kuffar eller kristna eller judar eller andra som nära vänner, säger Anas Khalifa i sin föreläsning.

Muslimer ska inte beblanda oss med dem, säger han.

– Varför? För att en människa blir som den närmaste till honom.

Anas Khalifa fortsätter:

– Betyder det att om du träffar en kristen eller jude att du ska slå honom, hota honom? Nej. Det är inget krig mellan dig och kristna och judar på din skola exempelvis. Utan du hatar honom för Allahs skull. Du hatar att han inte tror på Allah. Men du vill från ditt hjärta att han ska älska Allah. Alltså får du arbeta med dem, prata med dem, för att du vill att Allah ska vägleda dem.

Faik Rustemi drar sig i skägget och pillar lite på mp3-spelaren framför sig. Han lyssnar inte på musik – ”det är ju haram”. I spelaren finns koranrecitationer av lärda imamer.

Över en kopp te, med ett par journalistkuffar på andra sidan bordet, uttrycker sig Faik Rustemi mer försiktigt än Anas Khalifa. Men budskapet är detsamma.

– En kristen vän kan påverka dig negativt, leda dig bort från Allah. Det är bara tillåtet att umgås med honom om ditt syfte är att omvända honom till islam, säger Faik Rustemi.

Han längtar från Sverige, till ett muslimskt land. Det är omöjligt för honom att erkänna svenska lagar – de enda lagar som betyder något är de som slås fast av islam.

– Jag skulle aldrig kunna jobba som polis i Sverige. Självklart vore det mycket bättre med sharialagar.

Vår fotograf – Hussein El-Alawi, själv muslim – har suttit och skruvat på sig länge. Nu kan han inte hålla sig. Han tittar Faik Rustemi i ögonen:

Du vill ha sharialag i Sverige? Du vill att man hugger handen av tjuvar?

Faik Rustemi blir lite överrumplad. Han säger att det måste finnas utrymme för förlåtelse. Om tjuven är väldigt fattig kanske han kan få behålla sin hand efter första stölden.

– Men lag är lag. Om det inte finns någon ursäkt måste islams lagar följas.

Nyligen var Faik Rustemi på sin första pilgrimsresa till Saudiarabien. Han lyser upp när han talar om resan. Att enbart vara omgiven av muslimer, av bröder. Att bli bjuden på mat av främmande människor, att få sängplats, uppleva gästfriheten. Nu vill Faik Rustemi flytta till Saudiarabien och har sökt in till ett universitet i Medina för att studera Koranen.

Men inte ens Saudiarabien är ett riktigt bra land, menar Faik Rustemi. Dyrkan av kungahuset har gått för långt. Allah är viktigare, det har många saudier glömt.

När vi frågar vilket land som kommit närmast en perfekt islamisk stat kommer svaret blixtsnabbt:

– Afghanistan. Innan USA invaderade. Det var på riktigt. Talibanerna levde verkligen efter islams lagar.

Det är svårt att riktigt ta in Faik Rustemis ord. Man träffar sällan Malmöbor som håller på talibanerna. Men han menar allvar. Rapporter om talibanernas blodiga övergrepp och kvinnoförtryck viftar han bort som västerländska mediefabrikationer.

När Faik Rustemi gift sig vill han att hans fru ska ha burka.

– Jag är svartsjuk.

Apropå kvinnor vill Faik Rustemi klargöra en sak. Det gäller hedersmord. Det finns så mycket fördomar mot muslimer. Hedersmord är absolut ingen muslimsk grej, säger Faik Rustemi.

Nej visst, säger vi, mumlar något om att ”det är väl en kulturell grej”.

Faik Rustemi nickar:

– Om en kvinna är otrogen får hon piskrapp bara.

Återigen den där overkliga känslan. Driver han med oss? Hederspisk? Någon av oss säger ordet högt, som en fråga till Faik Rustemi:

Hederspisk?

– Ja, hon blir piskad. Det gäller även mannen, om han är otrogen. Han får också piskrapp. Islam säger så. Det är lag.

Enligt Faik Rustemi pågår det krig mellan väst och den muslimska världen. I det kriget är Usama bin Ladin en hjälte.

– Visst är han det. Men det var inte han som låg bakom elfte september, det vet ni va? Det var amerikanerna själva. Det finns massor av bevis för det.

Bin Ladin har ju själv tagit på sig ansvaret för elfte september.

Faik Rustemi ser knipslug ut.

– Han hade sina skäl. Islam säger: när det pågår ett heligt krig är det tillåtet att ljuga.

Efter mötet med Faik Rustemi diskuterar vi som skriver den här artikelserien intensivt: Hur ovanlig är han? Är han en ensam extremist? Finns det många unga Malmöbor som har bin Ladin som hjälte och som vill införa sharialagar i Sverige?

Under arbetet med artikelserien blir det allt tydligare att de flesta ungdomar i Skånes tusentals muslimska hem inte är särskilt religiösa. Deras liv kretsar sällan kring Koranen. Som för de flesta svenska ungdomar är det dataspel, diskon, läxor, MTV och idrottsträningar som gäller.

Det finns ingen samlande kraft för unga muslimer i Malmö, klagar Ali Ibrahim, imamen som jobbar som kultursekreterare på Rosengårdsskolan. Ingen karismatisk ledare.

Men då glömmer han Anas ”Abu Malik” Khalifa.

Han är välkänd bland troende ungdomar i Malmö och Lund. Hans föreläsningar diskuteras livligt på internet, inspelningar med hans förkunnelser är vitt spridda.

På anslagstavlan i moskén i Lund, i Parentesens källare, sitter en lapp där man kan beställa Anas Khalifas Rosengårdsföreläsningar på dvd.

När vi ber Islamiska kulturföreningen – en av Malmös källarförsamlingar – att få träffa några troende unga muslimer skickar föreningen fram ordförandens sjuttonårige son Ali. En yngling lika extrem som Faik Rustemi, ska det visa sig.

Vi träffas en lördag i samma moské där Anas Khalifa brukar predika när han är i Malmö. Ali är en blyg kille med lockigt hår som ser yngre ut än sin ålder.

– Här på Rosengård vill alla ungar bli gangstrar, säger han.

– Det börjar redan när de är små: de gör affischer på datorn och klistrar in bilder på sig själva som efterlysta och ”most wanted” och sånt.

Ali vill inte bli gangster. Han vill bli som Anas Khalifa: en lärd muslim. Han vill viga sitt liv åt Allah. Liksom Faik Rustemi drömmer han om att studera i Saudiarabien.

Livet för en djupt troende muslim i Malmö är outhärdligt, förklarar Ali. Han går på ett gymnasium i Malmö. När hans lärare delar ut betygen och tackar för terminen vill hon kramas.

– Du vet, hon är ung, läraren. Inte en gammal mormor.

Ali vet att det är haram att krama sin fröken, men gör det i alla fall. Till skillnad från Faik Rustemi kan Ali inte förmå sig att säga ifrån.

– Det är hemskt, varje dag. Jag måste gå med nedböjt huvud och titta i golvet hela tiden.

Golvet?

– Ja, du fattar inte hur svårt det är. Tjejerna. De flesta som går i min klass är ju svenskar, och... De har ingenting på sig. Bara magar, tajta toppar... Det är som att de går runt nakna. Jag vore ingen god muslim om jag tittade.

Det finns andra problem också. I undervisningen.

– Jag läser ju natur. Det är bara evolution. Allt bygger på Darwin, och jag måste lära mig det för att få bra betyg. Fast jag vet att det är fel. Det är ju Allah som skapat allt.

Ali vill flytta till Saudiarabien så fort han tar studenten. Hans pappa gör motstånd, vill att han ska utbilda sig till läkare. Sedan kan han bli imam.

Är din pappa orolig att du ska bli terrorist i Saudiarabien?

Ali skrattar.

– Nej, de rekryterar inte i Saudiarabien. Inte just där jag ska vara i alla fall. Men... jag vill inte prata om terrorism. Det blir fel vad man än säger. Många av mina kompisar... jag vet att Säpo håller koll på dem. Jag vill inte bli en av dem.

Ali gör likväl klart att han tycker att självmordsbombningar är acceptabla, både i Palestina och i Irak.

– Det är jihad. Då är det tillåtet.

Islamiska kulturföreningen – församlingen som lånar sin moské till Tuff – har en studiegrupp för unga flickor. Flera av flickorna brukar gå på Anas Khalifas föreläsningar.

I ett av hans tal som finns utlagt på nätet får han frågan om flickor får chatta med pojkar på Internet. Khalifas svar är förbjudande:

”Kära syster: den här mäktiga religionen som du har mellan dina händer har varnat dig väldigt, väldigt hårt för dessa relationer som är mellan de två könen, mellan man och kvinna, utanför äktenskapet. Detta leder utan tvekan till saker som inte är tillåtet. Det är haram.

I en annan föreläsning avråder Anas Khalifa kvinnor från att klippa sitt hår kort:

”Du får inte klippa håret på ett sådant sätt att du liknar en kaffirkvinna. För profeten säger att den som imiterar ett folk är en av dem.

Tjejerna i studiegruppen blir lite konfunderade när de hör Anas Khalifas utsagor om kristna vänner, chattning och hårklippning. Sådant har han inte talat med dem om.

– Det är klart att man får klippa håret kort. Men om det är för att man ska likna en man... då kanske det inte är tillåtet, säger Arwa Alkaisi, en av tjejerna.

Anas Khalifas ord om att muslimer inte får vara nära vänner med kristna eller judar låter konstiga, tycker de unga kvinnorna. Men artonåriga Hanin Touman tror sig förstå hur han menar:

– Man kan vara vän med en kristen, men det får inte påverka ens egen religion. Och om jag är vän med en kristen är det min uppgift att prata med henne om islam, att försöka få henne att bli muslim, säger Hanin Touman.

Arwa Alkaisi:

– Abu Malik kan kanske verka lite sträng i sitt budskap. Men han är en vanlig kille, han är kul. Han berättar roliga historier. Han får oss att skratta.

När Sydsvenskan får tag på Anas Khalifa tonar han ner sitt konfrontatoriska budskap. Han hävdar att han gör en social insats.

– Jag släpar bort ungdomarna från gatan och ger dem ett budskap att leva för, säger han.

Han upprepar sin stränga förkunnelse: musik är haram, pojk- och flickvänner är haram, det är fel för en muslim att ha icke-muslimska vänner:

– Det är inte så kul för en hiphopare och en punkare att leva samman. De har ingenting gemensamt, säger han.

– Om någon vill vara nära dig måste ni utgå från samma grej.

Anas Khalifa vill att alla människor ska följa Koranen lagar.

Men så långt som till att göra sharia till svensk rätt vill han inte sträcka sig.

– Sverige är inte ett muslimskt land. Det går inte att införa sharialagar här.

De flesta islamska föreningar för unga är med i paraplyförbundet Sveriges unga muslimer (Sum), där Mehmet Kaplan i Stockholm är talesman. Han skrattar sorgset när han hör att Sydsvenskan vill diskutera Tuff.

– Tuff är inte typiska för unga svenska muslimer. Vissa av dem är som svenskars värsta nidbild av muslimer, säger Mehmet Kaplan.

De senaste tolv åren har Sveriges unga muslimer ordnat en årlig nationell konferens, dit nära tusen unga svenskar åker för att diskutera frågor om islam och livet som svensk muslim.

Men Sums konferenser är omstridda. Stränga muslimer gillar inte att flickor och pojkar blandas i samma lokaler och att vissa lyssnar på musik.

Varje år, berättar Mehmet Kaplan, står ett tiotal demonstranter med flygblad utanför konferenslokalen och protesterar. De tycker att konferensen är för liberal, att det är fel att försöka skapa dialog mellan muslimer och det svenska samhället och mellan sunniter och shiiter.

– Jag tycker man kan jämföra dem med rasistiska högerextremister, säger Mehmet Kaplan.

– De är som nationaldemokraterna: en liten högljudd gren som försöker upplysa om att vi andra är inne på ”fel väg”. De har till och med samma åsikter som svenska högerextremister: de talar om en judisk, sionistisk världskonspiration som styr allt.

Sveriges unga muslimer har under en tid uppmärksammat Tuff och förkunnaren Anas Khalifa.

– Muslimer som hörde honom reagerade: ”de här människornas budskap är ju att vi inte ska vara en del av det svenska samhället”.

Det är i utsatta bostadsområden som Rosengård i Malmö som extremisterna – ”de muslimska skinheadsen” – kan växa sig starka, enligt Mehmet Kaplan. Platser med vilsenhet, hög kriminalitet och få muslimer som är etablerade i samhället.

– Det finns inga starka muslimska mainstreamorganisationer i Malmö. Det är en delad stad och de olika moskéerna har dålig kontakt med varandra, säger Mehmet Kaplan.

Det finns krafter i Malmö som hjälper muslimer att leva i samklang med det svenska samhället och ändå utöva sin religion.

Tjugotvååriga Imene Mettichi är lärare för en studiecirkel som riktar sig till muslimer och som tar upp vardagsfrågor för svenska muslimer.

– Det går att hitta en väg att vara en rättrogen muslim i det svenska samhället. Man behöver inte bli kristen eller sekulariserad, säger hon.

Att muslimer vill införa islamska lagar i Sverige skrattar hon åt.

– Det var det dummaste! Tvång är absolut mot islam. Man måste själv få välja.

Sådana tankar bryr sig inte Faik Rustemi eller de andra tuffingarna i Tuff om. Demokrati fungerar inte. De är övertygade om vad som är rätt. Piskrapp för äktenskapsbrott. Heliga krig. Kamp mot kuffar.

Som Tuffs talesman Faik Rustemi skrev på en islamisk webbplats:

”SPRING till dom HÖGSTA BERGEN, men ni kommer ALDRIG kunna undgå Allahs straff och vrede, döden kommer nå er var ni än är. Beviset för detta i denna tid är orkanen Katrina och orkanen Rita! Hela städer under vatten och fullt med krokodiler och döda kroppar. Dom trodde dom var stora, att deras stora byggnader skulle skydda dom men dom hade FEL som dom alltid haft i gångna tider. Ni kuffar är aldrig säkra! ALLAHS vrede är över er! Allt ni har framför er är den brinnande elden som kommer plåga er i evigheter!”