Stockholm. Eller varför inte köpa en Mr Rabbit, dildon som blivit omåttligt
populär tack vare tv-serien Sex and the city och som ett internetbaserat
företag säljer.
Årets Europride i Stockholm är större än någonsin och alla vill vara med på
festivalområdet Pride Park på Södermalm som slog upp portarna under onsdagen.
En av storbankerna frestar med gratis vatten i den olidliga hettan. Banken är
inte ute efter att kränga tjänster. Bara visa att den är öppen för alla.
Men visst är förhoppningen att i längden locka fler kunder, sammanfattar en
anställd som också berättar att även en av konkurrenterna fick upp ögonen
för Pride.
Men platserna räckte helt enkelt inte till.
Inte långt ifrån sexleksaksförsäljarna, precis bredvid tältet med Feministiskt
initiativ, håller Jun Wizelius från Malmö på att rada upp färgglada
fjäderboor, glasögon, kylskåpsmagneter och en massa annat. Med lite
kompishjälp lyckas hon få ordning på prylarna så att allting är redo när de
första besökarna kommer.
Det är tredje året i rad Jun Wizelius säljer produkter från sin Malmöbaserade
butik Miss Juniversum, tidigare Kitsch.
Flamingorna brukar sälja bra.
Under några år i början av 2000-talet var hon med och arrangerade evenemanget.
Stommen är den samma, men festivalen växer för varje gång. Hon är glad att
situationen för hbt-folket i Östeuropa uppmärksammas i år.
En annan klar förbättring är att seminarierna är fler och att de har flyttats
från den mindre Södra teatern till Stadsteatern och Kulturhuset i Stockholm.
Två punkter ur gårdagens program är en debatt om bemötande inom vård och
omsorg och bibelanalys ur queerteoretiskt perspektiv.
Jun berättar att många av hennes vänner skippar festen för uppbyggliga
diskussioner under Pridedagarna. Men hon är också medveten om att en oinvigd
förknippar festivalen med transor i uppseendeväckande kläder, dåligt
schlager och allmänt raggande. Kritikerna klagar på att en stereotyp bild av
hbt-världen basuneras ut och att för mycket handlar om sex. Det kan Jun
Wizelius delvis hålla med om, men hon anser att fördelarna överväger trots
allt.
– Men samtidigt hoppas jag att Pride är ett steg i riktningen mot ett samhälle
där majoriteten ska acceptera även de som är avvikande.
Just supergay-stereotypen är skälet till att 26-årige Richard Szedelyi från
Malmö undvek Pridefestivalen.
– Mitt intryck är att det är på blodigt allvar för vissa, men jag har inget
som helst behov att skylta med min sexuella läggning. Det är bara en liten,
liten del av min personlighet.
Han bestämde sig att följa med kompisen Jun för att göra studiebesök och
konfrontera sina fördomar.
Det mest extravaganta i hans klädsel är en diskret text ”queer option” på
kepsen.
– Om jag kom från en liten stad då kanske jag också hade fjollat till mig och
sjungit YMCA, säger Richard och syftar på en av gayrörelsens mest omtyckta
låtar av amerikanska Village People.
Likformningen märks också i musikutbudet, anser Richard Szedelyi. Artisterna
som BWO, Right Said Fred och Wizex förstärker bara klichébilden.
Lite skämtsamt jämför han hela evenemanget med Skånemässan där olika företag
kränger sina produkter i montrar och besökarna betalar för att ta del av
utbudet.
Han utesluter dock inte möjligheten att den ständigt pågående festen och alla
människor får honom omvänd.
En sak han inte tvivlar på är att Prideparaden på lördag, som väntas blir
locka tusentals deltagare och åskådare, blir bra.
– Det viktigt att visa svenssons att det finns människor som avviker från
normen. Det är en politisk demonstration för att alla ska ha rätt att känna
sig trygga.