– Jag trodde att det skulle lyckas men inte så fort, säger han.
Tysabri är en ny bromsmedicin mot MS (multipel skleros). Den godkändes i
augusti förra året. Den är så dyr att neurologiska kliniken vid Umas, där
Fredrik Andersson är patient, inte hade råd att ge den till honom.
Då anslog politikerna i Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd 40 miljoner
motsvarande behovet för hela Skånes MS-patienter.
Verksamhetschef Marco Brizzi sade fortfarande nej. Nu var skälet att själva
medicineringen skulle kosta för mycket.
Tysabri ges i dropp och är så kraftfull att den kan orsaka livsfarliga
biverkningar. Patienterna måste övervakas både under droppet och flera
timmar efteråt för att säkerheten ska vara fullgod. Dessutom krävs extra
magnetröntgenundersökningar och andra kontroller. Den extra årskostnaden för
varje patient beräknas till 60 000 kronor.
– Vi har hundra patienter som skulle behöva samma medicin de närmaste åren.
Det skulle kosta oss sex miljoner kronor i ett läge där vi måste spara flera
miljoner, säger Marco Brizzi.
Han såg bara en möjlighet att hjälpa sina MS-patienter, att ta från sina
strokepatienter. Det vill han inte. För många av dem får inte heller den
vård de behöver.
– Vi saknar plats för alla på vår strokeenhet. Omkring hundra patienter per
år måste läggas på andra platser. Det betyder sämre överlevnad och
rehabilitering för dem.
Båda patientgrupperna är högst prioriterade i sjukvården och enligt Brizzi
är den bästa möjliga vården både en mänsklig och ekonomisk vinst för
samhället. Men hela samhället bidrar inte till klinikens kostnader.
– Genombrottet för vården av hjärnans sjukdomar har kommit i en tid när vi
har ont om pengar i sjukvården. Om det hade kommit samtidigt som
genombrottet för hjärt-kärlsjukdomarna skulle ingen ha ifrågasatt
kostnaderna. Det är fruktansvärt orättvist.
Fredrik Anderssons bekymmer är att han har blivit immun mot sin gamla
bromsmedicin interferon. Sjukdomen förvärras stadigt. Han ges kortison som
lindrar sjukdomen men ingenting som hejdar den. Förra året fick han sex
skov, perioder då sjukdomen förvärras. Innan dess hade han ett skov per år.
De första symtomen kom 2001 med en synnervsinflammation. Den gick över men
kom tillbaka. Röntgen av skallen gav ingen förklaring. Sedan domnade ena
benet. När känseln försvann även i ena handen skickades Fredrik till
handkirurgen, där han opererades två gånger för inklämda nerver. Han kom
tillbaka till neurologen, där hans läkare konstaterade att det var fel
behandling.
– Jag har fått kompensation från patientnämnden men, tja, handen domnar ju i
alla fall, säger Fredrik Andersson med en lätt uppgiven gest.
Sommaren 2004 dog hans pappa. Efter det blev han så dålig att han måste
läggas in. Styrkan i benen har inte återkommit. Balansen är rubbad.
Livet har förändrats. Fredrik kan inte längre bygga musikinstrument som han
brukade. Han är omskolad från byggnadsarbetare till skyddsombud.
Han gillar sitt nya jobb. Han accepterar att sjukdomen kräver anpassning
till nya villkor. Han sitter inte hemma och deppar.
Det är inte det.
– Om jag bara kan få stopp på sjukdom kan jag leva med den. Det är inget
problem, säger han.
Fredrik Andersson är inte rädd för eventuella biverkningar av Tysabri.
Alternativet skrämmer honom mer.
Han är 33 år. Familjen väntar barn i juni, en pojke. Dottern Zoe är sju år.
– Vi har haft svårt att få ett andra barn, till slut gick det. Man måste
kämpa, säger han.
Så han skrev till socialminister Göran Hägglund och till den förra
socialministern Ylva Johansson. De svarade artigt men gjorde inte mer. I
stället ingrep den skånska kd-politikern Berit Wirödal, vice ordförande i
hälso- och sjukvårdsnämnden. Hon och Umas chef Ann-Sofi Bennheden löste
knuten.
De bestämde att Neurologiska kliniken får redovisa sina extra kostnader för
behandlingen med Tysabri till hälso- och sjukvårdsnämnden.
– Jag kunde inte acceptera att MS-patienterna skulle bli utan medicinen, när
vi hade gett extra pengar till den. Om det finns stora omkostnader i samband
med medicineringen måste vi ta hänsyn till det, säger Berit Wirödal.
Neurologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund har ansvar för lika
många MS-patienter som Malmökliniken och har hittills haft samma restriktiva
hållning till den dyra behandlingen.
Sjukhuschefen Bent Christensen är beredd att låta kliniken ta upp den igen
så fort han får ett beslut från regionen.
– Det är bra att vi särredovisar kringkostnaderna så vi får en uppfattning
av hur stora de är. Men som jag förstår det får vi inte kompensation för dem
och det betyder att jag måste ställa större sparkrav på andra kliniker.