MALMÖ. Den moderna filosofin brottas med samma fråga. De gamla
teorierna om individuellt ansvar räcker inte till.
– Vi behöver ett nytt sätt att tänka. Hur översätter man ett kollektivt
ansvar till ett individuellt ansvar? Den frågan har blivit viktigare för
filosofin, säger Johan Brännmark, doktor i praktisk filosofi vid Lunds
universitet.
Nyligen lät Svenska Dagbladet Sifo undersöka om svenskar är villiga att
flyga mindre för att minska de klimatpåverkande utsläppen. I undersökningen
framgick att fyra av tio svenskar har tänkt sig att göra en semesterresa med
flyg under nästa år.
Av dessa kommer över hälften, 53 procent, att stå fast vid sin flygresa. De
kan inte tänka sig att välja något annat sätt att resa. I samband med
reportaget i SvD intervjuades Kristos Gogov från Huddinge, som planerat att
resa till Dubai för att ”förkorta vintern lite”.
– Jag tänker på hur jag påverkar klimatet, sade han.
– Men vad gör man åt det? Man tänker inte långsiktigt.
Detta är resonemang som filosofen Johan Brännmark känner igen och har viss
förståelse för. I en tid som präglas av extrem individualism är det svårt
för tankar om kollektivt ansvar att slå igenom.
Även filosofin står i viss mån handfallen, berättar han över kopp kaffe på
S:t Knuts torg i Malmö. Men de senaste åren har det börjat hända saker.
– Man har börjat tänka mer i termer av individer i relation till de
kollektiv de ingår i. Bara en sådan sak som att ett kollektiv kan ha ansvar
– och vad innebär det i så fall för de enskilda medlemmarnas ansvar?
Varför är de verktyg som filosofin tidigare erbjudit otillräckliga?
– Filosofin är ju aldrig helt separerad från det samhälle som den bedrivs i.
De problemställningar som filosofer tenderar att hitta svar på eller sätt
att tänka kring är problem som ses som relevanta och viktiga i samtiden.
Johan Brännmark ger ett exempel från den senaste gången filosofin hade
riktigt stort inflytande på en samhällsomvandling: på 1700-talet, då
filosofers tankar influerade revolutionerna i Amerika och Frankrike.
– De stora problemen bland den framväxande medelklassen på den tiden var
kungens makt att beskatta dem, att inskränka deras frihet, att de inte fick
diskutera som de ville, adelns privilegier¿ Det var ju inte den stora
massans problem, men det var problemen hos den grupp som så att säga bar
tänkandet. De moderna, liberala idéerna konstruerades i respons till den
tidens problem.
Han tar en smutt espresso och fortsätter:
– Men det är ju inte nödvändigtvis de problemen som är de mest akuta idag.
Klimatförändringarna var ett ytterst begränsat problem på 1600–1700-talet,
när grunderna till det som är vårt politiska och moraliska tänkande idag
växte fram.
– Det tror jag är en förklaring till att vi är lite handfallna inför det här
med klimatförändringarna. De kategorier, principer och idéer som vi har att
förstå världen igenom – de är konstruerade för ett annat samhälle, där
människan inte hade samma möjlighet att påverka den naturliga miljön.
Johan Brännmark började läsa filosofi i Lund på det tidiga 90-talet. Sedan
dess har det kollektiva ansvaret blivit ett allt viktigare begrepp för
filosofiämnet.
– Det finns ett område som kallas social ontologi, där filosofer som
Margaret Gilbert och Raimo Tuomela har börjat processen att tänka på
relationen mellan individer och kollektiv.
”Har börjat processen”, säger Johan Brännmark. Filosofi är ett långsamt
ämne, där antikens tänkare från över tvåtusen år fortfarande är aktuella.
Men ekosofin då, norrmannen Arne Naess tankar som inspirerat miljörörelsen?
Johan Brännmark drar lite på svaret. Ekosofi står inte högt i kurs bland
etablerade filosofer.
– Ekosofin tenderar att se på ekosystem på nästan samma sätt som på en
individ. Det är problematiskt. Det är en annorlunda typ av entitet än en
enskild människa eller ett djur, som kan känna smärta och lycka. Det är
dåligt för ett enskilt djur att lida – men är det dåligt för ett ekosystem
att förändras? Och vad är problemet om en djurart dör ut? Ekosoferna har
inte lyckats visa det.
Någon som läser den här artikeln tänker kanske: ja, där sitter filosoferna
och finmejslar ut vad som är sanning medan världen går åt helvete. Och Arne
Naess, som vill agera, fnyser de åt. Vad säger du till dem?
– På ett kortsiktigt plan tror jag att filosofi som appellerar till känslor,
slagordsfilosofi, kan vara kraftfull. Men den filosofi som kan få det
riktigt stora genomslaget är den som mer kryper in i vårt tänkande. Som de
liberala idéerna från 1700-talet. Där tror jag att den mer finmejslade
filosofin kan betyda mer än slagordsfilosofin. Den kan få en legitimitet och
ett anseende som gör att den i längden kan påverka tänkandet mer.
Men det är ju bråttom, enligt naturvetarna.
– Det är bråttom – men det är svårt att säga exakt hur bråttom det är. Och
för en ny typ av tänkande att slå rot så tror jag tyvärr att det inte finns
några ”quick fixes”. Men säg att om hundra år så har vi nått en punkt där
det är självklart för enskilda individer att ta ett miljöansvar. Då skulle
jag fortfarande tro att det spelar roll.
Fast i vardagen behöver man inte ta omvägen via filosofins finsnickerier,
menar Johan Brännmark. Sunt förnuft kan räcka långt.
– Om man frågar människor ”ska vi resa till Thailand” så svarar många nej.
Men om människor frågar sig själva ”ska jag resa till Thailand” kommer fler
att svara ja.
Vi och jag måste närma sig varandra i människors medvetande, säger filosofen
och börjar promenera mot sina hemkvarter i Sofielund.