Flera hinder grusar Sveriges EU-planer

Statsminister Fredrik Reinfeldt hoppas bli klimathjälte och bana väg för nya medlemmar i EU. Men den ekonomiska krisen och en folkomröstning på Irland kan spoliera hans planer. Den 1 juli tar Sverige över ordförandeskapet i unionen.

Fredrik Reinfeldt kan om två veckor bli den siste regeringschefen som fattar ordförandeklubban i Europeiska rådet.

Om allt går som planerat röstar Irland ja till Lissabonfördraget med nya spelregler för unionen.

Enligt det nya fördraget ska EU i framtiden ledas av en ”president” – en permanent ordförande.

Men i höst står Sverige i centrum. Och Fredrik Reinfeldt är uppfylld av uppdragets vikt.

– Världens blickar riktas mot Sverige. Hur vi hanterar ordförandeskapet kommer att för lång tid prägla omvärldens bild av vårt land, säger han.

På ett tidigt stadium formulerade regeringen fem prioriteringar för ordförandeskapet.

Sverige ska leda EU som ska leda världen mot ett klimatavtal vid FN-konferensen i Köpenhamn i december.

Sverige kommer att dra igång ett Östersjösamarbete.

Sverige tänker ge utvidgningen med nya medlemsstater en skjuts.

Sverige vill nystarta den så kallade Lissabonprocessen (ej att förväxla med Lissabonfördraget) för tillväxt och jobb.

Sverige ska driva på för en samordnad migrationspolitik inom unionen.

(Läs mer om de fem frågorna på höger sida.)

De stolta planerna kan lätt omkullkastas. Fredrik Reinfeldt sticker inte under stol med att han är orolig.

Hotet stavas global ekonomisk kris – som utlöser såväl främlingsfientlighet som egoistisk politik i medlemsländerna.

Statsministern säger sig vilja värna ”den grundläggande Europatanken med samarbete och fri rörlighet” för såväl människor som varor.

– Mot detta blåser protektionistiska och främlingsfientliga vindar. Det är inte samma krafter, men de rörs ihop, tycker jag. Det är någon sorts rädsla. Vi lever i en tid med dålig ekonomi och hotade jobb. Då uppstår lätt den typen av tankar, säger Reinfeldt.

Under det svenska ordförandeskapet kommer krisen att sysselsätta Reinfeldt och finansminister Anders Borg långt mer än de tänkt från början.

Effekterna av den globala finansiella härdsmältan sipprar in i nästan varje fråga som EU-ordföranden ska hantera.

I klimatförhandlingarna måste Reinfeldt och miljöminister Andreas Carlgren lägga kraft på att förmå krisdrabbade EU-medlemmar i östra Europa att betala vad det kostar att uppnå miljömålen.

De dåliga ekonomiska tiderna kan leda till en kärvare europeisk invandringspolitik.

Krisen tycks dessutom få många européer att dra öronen åt sig vad gäller EU:s fortsatta utvidgning. Rädslan att lågavlönade arbetare från nya medlemsstater ska ta jobben gör att allt fler röster höjs för att stänga dörren till unionen för de länder som vill in.

Enligt EU:s arbetsordning ska ordföranden samarbeta med två tidigare ordförandeskap. Det betyder för Sveriges del Tjeckien och Frankrike, där president Nicolas Sarkozy säger blankt nej till Turkiets medlemskap i unionen.

Men det är inte bara krisen och nya vindar som kan grusa regeringens planer för utvidgningen. Utan också en folkomröstning på Irland.

En gång tidigare har irländarna förkastat Lissabonfördraget. I oktober gör premiärminister Brian Cowen ett nytt försök att trumfa igenom det.

Misslyckas det kastas EU åter ut i en institutionell kris, eftersom de nya och smidigare beslutsreglerna anses nödvändiga för att EU ska kunna växa ytterligare.

Faller fördraget måste EU-kommissionen dessutom anpassas till det gamla Nicefördraget och krympas. Varje medlemsland får inte längre en egen kommissionär. Att leda det kattrakande som då kan uppstå blir ingen lätt uppgift för regeringen.

Hur arbetar en EU-ordförande för att nå sina mål?

Fredrik Reinfeldt betonar föga förvånande ”EU-samarbetet som motmedel mot extremister”. Till EU-ordförandeskapets privilegier hör att sätta agendan för samarbetet. Men dagordningen kan lätt rivas upp av plötsliga händelser.

Dessutom kan en EU-ordförande inte hänsynslöst driva sina egna hjärtefrågor. Den som leder EU förväntas arbeta med hela unionens bästa för ögonen. Ett lyckat ordförandeskap kännetecknas av att ordföranden samlar de 27 medlemsstaterna runt en minsta gemensamma nämnare.

Lyckas Fredrik Reinfeldt med det kan han skörda framgångar även på hemmaplan. För Göran Persson ledde EU-ordförandeskapet 2001 till ett rejält lyft i opinionen.

Blir hösten 2009 en succé för Sverige lär Fredrik Reinfeldt sitta med trumf på hand inför valet 2010.

Fem viktiga frågor under Sveriges EU-ordförandeskap

Migrationen: Asylpakt utvecklas

EU ska få ett gemensamt asylsystem oc h asylkontor. EU-länderna ska solidariskt dela på bördorna när Europa tar emot stora flyktingströmmar.

Det är en av grundtankarna i den gemensamma migrationspolitik för EU som ingår i det så kallade Stockholmsprogrammet. Det är en femårig plan för ökat rättsligt samarbete som justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström nu filar på och som rör allt från asyl- till domstolssamarbete.

Finanskrisen och osäkerheten kring Lissabonfördraget gör att Stockholmsprogrammet inte blir så ambitiöst som regeringen hoppades. En första fingervisning kommer den 15–16 juli när Ask och Billström tar emot sina EU-kolleger i Stockholm.

Stockholmsprogrammet ska ange ramarna för EU-ländernas polis- och tullsamarbete, räddningstjänst, straff- och civilrättsliga samarbete, asyl, migration och viseringspolitik för åren 2010–14. Det bygger vidare på det så kallade Haagprogrammet från 2005 och på den asylpakt som EU:s regeringschefer antog i höstas.

Utvidgningen: Strid om Turkiet

Veckan före EU-valet ställde Frankrikes president Nicolas Sarkozy in ett besök i Sverige.

”Fullspäckat schema”, löd den officiella förklaringen. Men i franska Le Figaro läckte en annan sanning ut: Sarkozy hade retat upp sig på Carl Bildts uttalande om att Turkiet måste bli medlem i EU.

Sverige är Turkiets bästa vän. En unik brygga mellan den kristna och den muslimska världen kan byggas. Under ordförandeskapet vill regeringen ge de kärvande medlemsförhandlingarna en skjuts.

Men motståndet i Europa är stort och i täten finns både Sarkozy och den tyska förbundskanslern Angela Merkel.

Turkiets öde avgörs inte i höst. Däremot hoppas regeringen slutföra förhandlingarna med Kroatien. Därefter står de övriga länderna på Balkan på tur: Makedonien, Serbien, Bosnien, Montenegro, Albanien och Kosovo, som dock ännu inte erkänts av alla EU-stater.

Den ökade skepsisen i Europa mot fortsatt utvidgning gäller inte Island. Islänningarna väntas lämna in sin ansökan i sommar och kan räkna med fribiljett in i EU.

Jobben: Nystart för stora planer

EU-länderna ska senast nästa år bli världens mäktigaste ekonomiska stormakt. Den ambitionen har misslyckats kapitalt.

I höst ska tre ministrar – Anders Borg, Maud Olofsson och Sven Otto Littorin – justera EU: s storslagna framtidsplan för jobb, tillväxt och konkurrenskraft.

I Bryssel talar man sedan nio år tillbaka om att stärka unionen och medlemsländerna genom den så kallade Lissabonprocessen. EU-länderna har skyndat på med att avreglera, avskaffa gränshinder och genomföra reformer för att göra EU:s till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi år 2010.

Men en finanskris kom emellan. Flera EU-länder har dragit på sig allt för stora statsskulder.

Den 1 juli försöker Sverige få i gång en nystart under mottot ”Hållbar tillväxt”. Det ska bli en översyn av Lissabonstrategin. Det svenska ordförandeskapet vill få in tre nya hörnstenar – hållbara offentliga finanser, en mer aktiv jobbpolitik och en friare rörlighet av tjänster inom EU – om Europa en gång för alla ska bli världsekonomins dragmotor.

Klimatet: EU-bråk kan bli globalt

Klimatutsläppen ska minska under de närmaste tio åren. Men med 20 eller 30 procent? Eller rent av 40 procent? Bara i Europa – eller även i USA, Kina och Indien?

Det är några av ödesfrågorna när miljöminister Andreas Carlgren ska ena EU-länderna kring en gemensam hållning inför FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december.

Men han arbetar i motvind.

– Det finns en växande tvekan. Det finns en risk att EU får problem med att nå enighet. En del EU-länder är inne i en djup kris. Man kan förstå att det påverkar viljan att agera, säger Carlgren.

Sverige är det EU-land som får betala mest per capita för att EU:s klimatutsläpp ska minska. Polen, Italien och Tyskland har redan lyckats banta sina kostnader rejält. Andra länder försöker nu följa efter och försöker undanta kolkraftverk och andra stora koldioxidläckor från EU:s utsläppsauktioner.

Det kan även bli bråk mellan EU-länderna om vem som ska betala klimatåtgärder i u-länderna. Om EU-bråket inte stoppas kan klimatstriden i Köpenhamn snabbt bli global.

Östersjön: Unionens nya projekt

EU-länderna tänker skapa nya jobb och ökad tillväxt genom ett ökat samarbete kring Östersjön. Samtidigt görs Östersjön till ett pilotområde i arbetet för en bättre havsmiljö och gemensam havsövervakning.

– Östersjön ska vara ett exempel för hela unionen i hur utvecklingen kan vändas i ett förgiftat hav, säger miljöminister Andreas Carlgren.

Tillsammans med näringsminister Maud Olofsson ska han lansera Östersjöstrategin. Idag bor 23 procent av EU:s befolkning i regionen, men den står bara för 16 procent av EU:s totala bnp. Nu blir sjöfart, transporter och energi nyckelområden i samarbetet. Den framtida bron över Fehmarn Bält blir en viktig symbol.

EU har länge haft en strategi för ett nära samarbete mellan Medelhavsländerna. Nu får unionen en liknande Östersjöstrategi. Därmed förs Ryssland närmare de åtta EU-länderna kring Östersjön – både handels- och miljömässigt.

EU kommer även framdeles att stötta de projekt för avloppsrening som genomförs kring Kaliningrad och Sankt Petersburg.