Flickor hotas av muslimska åsiktspoliser

MALMÖ. När Shirin var fjorton år valde hennes mamma att fly från Iran med sina tre tonårsdöttrar. De stod inte ut med det kvinnoförtryck som utövas där i islams namn.

Men i Malmö har de till sin fasa fått uppleva samma sorts förnedring.

De trakasseras av muslimska män och kvinnor, som ständigt ifrågasätter deras klädsel, deras matvanor och hela deras livsstil.

– Jag kallar mig muslim och tror på Gud, men jag är ingen praktiserande muslim. Jag vill själv bestämma hur jag lever mitt liv. Ingen annan ska få pracka på mig sin livsstil, säger Shirin.

Hon är en liten späd tjej i tajta jeans, pösig dunjacka och moderiktiga skor. Hon är hårt sminkad och har ett stort burrigt hårsvall.

Shirin är trött på det ständiga tjat hon får höra från muslimska skolkamrater – både killar och tjejer – om att hon inte uppfyller Koranens alla stränga levnadsregler.

De kommer fram till Shirin på hennes gymnasieskola i Malmö och påpekar att en sann muslim minsann inte äter fläskkött på skolbespisningen, att den som tror på islam absolut inte får dricka öl och vin eller att en rättrogen kvinna inte får klä sig som Shirin i kjol och linne. De tycker att en flicka från Iran måste bära slöja:

”Du klär dig i korta kjolar och sminkar dig. Uppträd inte som en hora. Ta på dig slöjan!”

– De säger att jag som muslimsk kvinna inte ska visa armarna och axlarna. Jag blir irriterad. Men jag bryr mig inte. De kan inte tvinga mig, säger Shirin.

Men visst bryr hon sig. Shirin är märkbart störd över att både hon och andra tjejer på skolan som valt att leva västerländskt ständigt trakasseras av åsiktspoliser, som påpekar att deras klädstil och levnadssätt är ”haram” – förbjudet enligt islam.

Men Shirin är ändå tacksam för att hon inte hamnat i samma kvinnofälla som sin storasyster.

– Hon har gift sig med en arabisk man. Hon har det verkligt svårt. Han förbjuder henne att bära kjol. Hon får inte bada, inte simma. Hon får inte ens ta killar i hand när hon ska hälsa.

Shirins familj är stolt över att hon är en ung kvinna som vill vara självständig och bestämma över sitt eget liv. Hon får starkt stöd av sin mamma och sin pojkvän – ett förhållande som skulle fördömas starkt om hennes muslimska skolkamrater kände till det.

– Det är orättvist att Shirin ska få höra sån här skit, säger pojkvännen.

– Ja, det är synd om Shirin, säger mamman. Hon är hela tiden jättetyst i skolan. Och hon kommer ständigt i bråk med andra tjejer, ibland också med pojkarna.

För fem år sedan tog Shirins mamma ett livsavgörande beslut: hon flydde från Teheran till Sverige för att komma undan en tillvaro där hon blivit sin mans egendom.

Hon berättar hur förtrycket mot Irans kvinnor ökar. Det finns ett ökat tryck att inte bara separera män från kvinnor i arbetslivet. De ska dessutom skiljas åt i gatulivet, i parker, i bussar och på tåg.

Nu uppmuntrar Shirins mamma alla sina tre döttrar att stå emot det grupptryck de utsätts för av fundamentalister i Sverige.

– Jag säger till Shirin att hon måste stå på sig och göra som hon själv vill.

Rektorn på Shirins gymnasieskola blir förvånad när Sydsvenskan ringer upp och berättar att flera av hans elever trakasseras för att de inte lever renlärigt muslimskt.

– Jag har inte hört talas om att det förekommer. Det kan inte vara något stort problem. Här tillåter vi alla trosinriktningar, säger han.

Men fenomenet med åsiktspoliser är utbrett. Det blir tydligt när man studerar chatsidor på internet där unga fundamentalistiska män talar om för muslimska kvinnor hur de ska uppföra sig.

”Som vanligt är det kvinnans klädsel som ska granskas och hennes personlighet bedöms utifrån det, vare sig hon har korta kjolar eller slöja. Varför är det hårdare krav på att tjejer ska klä sig anständigt mer än vad kraven är på killar? ” skriver en ung kvinna på diskussionforumet sindbad.se

Hon får omedelbart svar:

”Kvinnan ska täcka sig för att skyddas mot männens lustar!”

Sydsvenskan har talat med en rad både yngre och medelålders kvinnor som berättar om hur de kan översköljas av kritik från muslimska män och kvinnor på gatan, i matbutiken, i tvättstugan eller på föräldramötet i skolan för att de inte följer en sträng uttolkning av Koranens levnadsregler.

Många är så rädda för att utsättas för hot och repressalier att de inte vågar framträda med namn och bild.

Nalin Pekgul, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet, väckte uppmärksamhet när hon flyttade från Stockholmsförorten Rinkeby för att slippa undan det religiösa grupptrycket.

Hennes erfarenhet är långt ifrån unik.

– Vi blev kallade ”hora” och för att vara mot islam, säger en ung kvinna som nyligen lämnade Rosengård tillsammans med två väninnor som ville leva västerländskt.

En bosnisk kvinna berättar hur en somalisk grannfru ständigt varnar henne för att hon kommer ”att brinna i helvetet” på grund av sin livsstil. ”Allt du gör nu kommer du att straffas för efter döden”, säger hon.

Hon återger också ett samtal som hennes trettonårige son fört på gården med en jämngammal muslimsk pojke:

– Är din mamma hora? undrade kamraten.

– Nej, svarade sonen.

– Men din mamma har ju ingen slöja. Hon går ut i kort kjol och korta byxor. Det är ju underkläder!

Det är naturligtvis lättare för en flicka att motstå trycket från muslimer med en fundamentalistisk kvinnosyn om flickan har stöd från den egna familjen.

Men ofta kommer motståndet mot att leva västerländskt från flickans egna föräldrar och syskon. Och det är inte lätt för en ung kvinna att frigöra sig från sådana påtryckningar.

Fatima är en ung muslimsk kvinna som nyligen börjat studera vid universitetet i Lund. Hon är mån om att själv få bestämma över sitt liv, men hon vet att det ständigt finns åsiktspoliser som följer hennes rörelser:

– Som kvinna är man alltid ansvarig inför andra för vad man gör. Det finns alltid ögon som tittar på mig i den muslimska gruppen. Det går mycket skvaller och rykten. Skvallret når lätt fram till den egna familjen, säger hon.

Trots att hennes pappa kräver att hon lever sitt liv enligt sträng muslimsk praxis och att hon absolut måste bära hijab när hon befinner sig utanför hemmet har Fatima valt att kasta slöjan under studenttiden i Lund.

– Det är viktigt för tjejer att bevara sin heder. Men det sjuka är att det är helt olika regler för killar och tjejer. Man är strängare med oss tjejer. Killarna får ha flickvänner, men vi får inte ha pojkvänner. Det är något som tjejer måste smyga med.

Trots att Fatima egentligen inte attraheras av ett utsvävande liv med pojkvänner, diskobesök och krogliv så är hon ändå angelägen om att få bryta sig loss från den inbundenhet som hon upplevt under uppväxtåren.

Redan som trettonåring tog hon på sig slöjan. Numera använder hon sin hijab bara när hon träffar sin pappa.

– Det är inte så att alla muslimska tjejer vill gå på krogen, gå på diskotek eller på andra sätt ägna sig åt uteliv. Det som lockar är att man vill ha kontroll över sig själv, säger Fatima.

– Man vill ju inte bara vara kontrollerad av andra. Det är en schablonbild att muslimska tjejer vill gå på disko. Vad vi vill ha är mer av frihet.

Islamologen Anne Sofie Roald, forskare vid Malmö högskola och själv troende muslim, hävdar att det finns många flickor som accepterar männens förtryck ”till hälften”:

– De godtar ofta förtrycket eftersom de är socialiserade in i detta sätt att tänka. De känner i princip att de inte har något val därför att de vet att de får problem om de inte inrättar sig i detta ”hed erssystem”.

Hon anser att männens påtryckningar mot de unga kvinnorna ofta blir närmast löjeväckande i och med att de framförs av män som inte själva lever i enlighet med islam.

– Det kan ofta vara kriminella män som super till och beter sig allmänt illa och som ändå ställer krav på att deras systrar och kvinnliga släktingar ska leva renlärigt, säger Anne Sofie Roald.

Det är inte ovanligt att muslimska kvinnor tar på sig hijab och börjar leva striktare efter fundamentalistiska levnadsregler i Sverige än vad de gjort i sina tidigare hemländer. Det beror ofta på att männen inte litar på vad de har för sig i en för dem okänd svensk miljö.

Farideh Arman är aktiv i en stödförening för utsatta muslimska kvinnor i Malmö. Hon förvånas över att det svenska samhället i så hög grad tolererar förtryck i islams namn:

– Jag har haft kontakt med flera unga kvinnor från Afghanistan som flyttats till skyddat boende därför att mannen enligt islamsk lag påstår sig ha rätt att göra vad han vill i hemmet.

– Männen påstår att de även i Sverige måste få leva med den kultur som gäller i hemlandet. Men jag skiter faktiskt i deras kultur när det gäller kvinnors rätt och unga tjejers rättigheter, säger Farideh Arman.

Fotnot: Både Shirin och Fatima är fingerade namn.