Kvinnan säger att vi kan kalla henne Solen. Sydsvenskan träffar henne i ett
vackert tegelhus i centrala Lund.
– Det är ett gammalt hus som stinsarna använde när det gick en järnväg här,
berättar Solen.
Nu är huset samlingslokal för Riksföreningen för social och mental hälsa,
RSMH, i Lund. Bredvid Solen i en liten soffa sitter Ann-Sofie Bhatti. Hon
har också erfarenheter av ECT, eller elchocker som hon och Solen vill kalla
det. Men till skillnad från Solen har Ann-Sofie Bhatti inte fått
behandlingen under tvång.
– Första gången var i början av 1980-talet. Men jag tyckte inte om det. Jag
skulle egentligen ha fått det åtta gånger under ett par veckor, men efter
fyra gånger sa jag nej. Och då slapp jag fler behandlingar.
Hon upplevde inte att hon mådde bättre.
– Fast omgivningen tyckte det. Jag var emot behandlingen från början men
personalen uppmanade mig att prova i alla fall.
Däremot fick hon svårt att andas och problem med minnet. Även om det kom
tillbaka efter ett tag.
Solen som fått mellan 200 och 300 elchocker sedan tonåren tycker att minnet
blivit mycket sämre.
– Jag har flera gånger glömt bort mitt telefonnummer och min adress och
tvingats lära mig det på nytt.
De har båda olika psykossjukdomar och tillhör inte den patientgrupp som
läkarna menar att ECT har bäst effekt på. Ändå har de fått behandlingen
upprepade gånger.
Solen berättar att ingen någonsin försökt förklara för henne vad elchockerna
gör med henne. Själv tror hon att hjärncellerna dör av behandlingen och att
hon fått så många att hjärnan inte hunnit bygga upp sig igen.
– Det är svårt att tänka på att jag kanske blir sjuk igen om ett halvår och
då får nya elbehandlingar utan att ha något att säga till om.
Solen tycker att läkarna är onda och kallar dem för häxor och trollkarlar.
Hon tycker det är svårt att prata om de elchocker som hon fått, men vill
ändå berätta om behandlingen.
– Den som ser någon få elchocker tycker nog att det är väldigt obehagligt.
Händer och fötter spärras upp i kramper. Därför får man inte ha skor på sig.
De tar även av en alla metallföremål. Innan de har satt nålen med sömnmedel
i mig så har jag sagt att jag inte vill ha fler elchocker. Men de lyssnar
inte.
Ann-Sofie Bhatti säger att personalen på sjukhuset inte vill illa, men att
de inte vet bättre.
– Patienterna blir ibland kränkta och hånade. Ofta beror det nog på att
personalen är stressad och då kan det komma ett förfluget ord. Jag tror ändå
inte att de ger något som de själva inte tror på.
Hon berättar att hon flera gånger hört läkare säga att de inte skulle tveka
att ta emot ECT om de själva blev deprimerade.
– Men de kanske inte blir deprimerade, säger Ann-Sofie Bhatti.
– Inte med 60 000 kronor i månadslön, lägger Solen till.