Bristen på stöd har lett till att mitt barn har fått byta skola. Det svarar 30
procent av föräldrarna i en undersökning som Attention, riksförbundet för
personer med adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har
gjort under hösten bland sina medlemmar.
– När det inte funkar i skolan för de här barnen så drabbar det även många
runtomkring. Äktenskap kraschar, föräldrar tvingas gå ner i arbetstid och
det påverkar barnens klasskamrater, säger förbundets intressepolitiska
ombudsman Anna Norrman.
Många föräldrar hon träffar ser det som en ständig jakt för att få
tillräckligt med stöd i skolan.
– För att få hjälp handlar det om att presentera ditt barn så dåligt som
möjligt. Det är deprimerande för många, säger Anna Norrman.
Hos Skolinspektionen fördubblades 2010 antalet anmälningar om missförhållanden
i skolan. Mest ökade anmälningarna om särskilt stöd till elever.
Skolverkets överklagandenämnd har i flera fall gått på föräldrarnas linje och
underkänt skolors åtgärdsprogram för elever med ahdh.
Enligt skollagen ska alla barn få den hjälp i skolan de behöver, oavsett om de
har en medicinsk diagnos eller inte. ”Eleven behöver inte ha någon diagnos
för att få stöd. Det är behovet av stöd som styr”, står det exempelvis på
Malmö kommuns hemsida. Skolansvariga i flera sydvästskånska kommuner säger
till Sydsvenskan att det är deras utgångspunkt.
Men den bilden delas inte av alla.
En ny studie vid Göteborgs universitet visar att diagnoser väger tungt när
rektorer ska besluta om stöd till eleverna. Flera läkare och forskare säger
till Sydsvenskan att jakten på hjälp i skolan är en starkt bidragande orsak
till att både föräldrar och skola trycker på för att få en diagnos.
– Det har blivit ett nästan magiskt begrepp – ”vi måste begära en
neuropsykiatrisk utredning”, säger Anna Lundh, forskare och överläkare inom
barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm.
Eftersom adhd har arton olika diagnoskriterier så kan tio barn med adhd ha
helt olika behov i skolan. Det kan leda till att barnet inte får stöd som är
anpassat för dem.
– Diagnoserna är sjukvårdens verktyg. Jag skulle önska att skolorna litade mer
till sina egna funktionsbeskrivningar av barnet, säger Anna Lundh.
Särskilt stöd är så mycket mer än specialklasser och stödpersoner.
Riksförbundet Attentions hållning är att barnen i så stor utsträckning som
möjligt ska gå i vanliga klasser. Tekniska hjälpmedel och läxhjälp kan vara
ett tillräckligt stöd får många.
– Vi är kritiska till konceptet att peka ut de här barnen som onormala. De
skolor som anpassar undervisningen och klarar de här barnen höjer resultatet
för alla. Det handlar om att ha tydliga strukturer. Det gynnar de andra
barnen också, säger Anna Norrman vid Attention.