På Grännas huvudgata börjar outletbutikerna slå igen efter sommarsäsongen.
Staden vid Vätterns kant är en typisk turistort där säkra hösttecken är
tomma affärslokaler och att alla polkagrisaffärerna säljer ut sina lager:
Ribbaskolan översvämmas av jättelika rödvitrandiga klubbor som eleverna köpt
för två kronor styck.
När turisterna försvunnit finns Grännaborna kvar. För ett par år sedan hade
barnen härifrån sämst behörighet till gymnasiet av alla tolv skolorna i
Jönköpings kommun. Och det var inte för att kommunens andra skolor gjorde
strålande resultat.
I lokaltidningen hade Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete på
högskolan i Jönköping, stuckit ut hakan och sagt att han visste hur man
gjorde för att få alla elever godkända. Så politikerna gav honom ett
uppdrag: Gör det då. Du får en skola och fem år på dig.
I ett års tid har nu Ribbaskolan i Gränna arbetat efter Tomas Kroksmarks
huvud. Och i hans värld måste lärare få en tydligare koppling mellan arbetet
och forskningen, för att bli bättre lärare och därmed få eleverna att
prestera bättre.
– Att ha en vetenskaplig syn på sitt arbete betyder att man vet vad man gör.
Läkarna forskar i tjänsten, men den forskning som görs om skolan är inte
gjord av lärarna själva, och resultaten blir helt ointressanta för dem,
säger han.
Därför ville han att alla lärare på Ribbaskolan skulle forska på halvtid,
utöver deras vanliga jobb. Jämte teoretiska studier har alla fått välja
ämnen att skriva en akademisk uppsats om. Det måste vara ett ämne där de kan
forska på den egna arbetsplatsen.
Starten på projektet blev allt annat än bra. Två av tre rektorer, och en del
lärare, valde att flytta till andra skolor. Protesterna var högljudda: hur
skulle man hinna göra både och?
För att det ska gå ihop har rektorerna valt att all tid till
kompetensutveckling – och för lärare är det mycket – ska användas till
studierna. Dessutom har övriga arbetsuppgifter minskats något. Men ändå
förväntas man lägga tre timmar i veckan av sin fritid på studierna. Lärarna
på Ribbaskolan har därför haft en arbetstid på 48 timmar i veckan det
senaste året.
– Jag har hela tiden varit positiv till projektet, men har ändå funderat på
hur mycket det är värt. Tiden är knapp och det drabbar min familj, säger
Birgitta Lundberg, lärare i årskurs fyra.
Det har kostat. Men det har också smakat. I onsdags lade en rad lärare fram
sina första forskningsresultat. På väg upp till examinationen är Birgitta
Lundbergs kollega och forskningspartner, Klara Kerekes, inte alls nervös,
bara stolt.
– Jag har blivit en bättre lärare för jag har blivit medveten om vad jag gör,
säger hon.
Tillsammans med Lea Erixson och Karin Frostfeldt har de valt att fokusera på
ett moment i matten. Hur ska inlärningen gå till för att eleverna ska lära
sig talföljder så bra som möjligt?
De har forskat på sina egna elever. Först testade de förkunskaperna, sedan
satte de ihop en lektion och undervisade en klass om just talföljder. Hela
lektionen filmades, och efteråt testades elevernas nya kunskaper.
– Det var inte så upplyftande, säger Lea Erixson.
De fyra lärarna analyserade vad eleverna missuppfattat och vad de själva måste
göra annorlunda. Så ändrade de på lektionen och genomförde den igen, den här
gången med en ny klass. Testet efteråt visade en klar förbättring. Men de
var inte klara – de skruvade ännu lite mer på lektionen och genomförde den
med en tredje klass. Resultatet blev ännu bättre.
Och även om övningen bara handlar om en liten del av matteundervisningen, har
de fått upp ögonen för det som de tycker är det viktigaste av allt: att se
vad som är det kritiska i varje moment, vad eleverna måste lära sig för att
förstå helheten. Den kunskapen har de kunnat använda i annan undervisning
också, när de går igenom poesi eller ska prata om vulkaner.
– Man skulle önska att alla lärare fick gör något sånt här, säger Karin
Frostfeldt när de fyra sitter uppradade på examinationen och opponenterna
frågar vad de lärt sig.
Ämnena i lärarnas uppsatser varierar brett: sjundeklassares förväntningar på
sin skoldag, den fysiska aktivitetens betydelse för lärande, elevers
strategier vid ordinlärning.
Målet för Ribbaskolans projekt är att alla elever ska ha godkänt i alla ämnen.
Men alla insatser läggs på lärarna. Med uppgraderade lärare är tanken att
eleverna blir bättre.
– Jag tror att detta är nödvändigt för att höja lärarnas status. Man blir
säkrare i sin roll. Det stärker ens professionalitet inför föräldrar,
elever, politiker. Alla som ser på skolan får en annan bild av vad en lärare
gör och hur en lärare arbetar. Vi måste bli bättre på att berätta vad vi kan
och vilka teorier och vilken forskning det bygger på, säger Christin Lund.
Elevernas resultat har snabbt gått uppåt, och skolan har plötsligt många
sökande till varje ledigt lärarjobb.
Det här läsåret läser alla vidare. Målet är att alla lärare innan
projekttidens slut ska ha en masterexamen, som ger rätt att forska vid
högskola eller universitet. För är det något läraryrket behöver för att bli
bättre och attraktivare, så är det att bli mer forskningsinriktat, tror
Tomas Kroksmark. Han berömmer regeringen för arbetet att återinföra
lektorer, forskarbehöriga lärare, och forskarskolor för lärare.
– Den tilläggskompetensen för lärare är skolans ödesfråga 2011, säger han.
Läs mer: "Varför
vill ni ha en vetenskaplig skola?"