– Riksdagens forskningspolitiska ambitioner riskerar att inte bli uppfyllda,
säger Rutger Banefelt, biträdande enhetschef på Riksrevisionen.
Förra året fick svenska universitet och högskolor dela på nästan 30 miljarder
kronor till forskning och forskarutbildningar. Det är mer än någonsin. Och
mer är på väg – regeringen har aviserat en ökning på flera miljoner kronor
under åren som kommer.
Men 11 miljarder har inte blivit använda, visar Högskoleverkets årsrapport för
2009. Det är också rekord och en kraftig uppgång från tidigare år. De
senaste tio åren har summan av oanvända forskningsmedel fördubblats, och
bara det senaste året har 1,5 miljarder mer lagts på hög.
– Här är det en mycket stor summa pengar som inte har nått ut utan ligger och
väntar. Just att det har ökat var en viktig sak som bidrog till vårt beslut
att starta en granskning, säger Rutger Banefelt.
Riksrevisionens uppdrag är att kontrollera att riksdagens och regeringens
beslut verkställs. Och riksdagen har slagit fast att forskning är viktigt
för Sverige. Riksrevisionen ska ta reda på om de pengar som riksdagen satt
av faktiskt används till forskning. Utredningen ska vara färdig i november.
– Det här kan vara ett effektivitetsproblem. Ambitionen är att hitta några
framträdande orsaker till att det ser ut på det här viset, om det finns
krångel, administrativa hinder, som hindrar pengarna att komma ut till
angelägna forskningsprojekt, säger Rutger Banefelt.
Mats Benner, professor i forskningspolitik på Lunds universitet, tycker att
granskningen borde rikta sig mot politikerna också. En hastigt omlagd och
luddigt formulerad politik på forskningsområdet har gjort att lärosätena
inte hunnit med, menar han.
– Staten har bestämt sig från en dag till en annan att gå från många små
forskningsprojekt till färre men större. Man har varit snabb och lite
ogenomtänkt när man spikat ihop satsningarna, och ingen vet hur man ska ta
sig an det långsiktiga ansvaret, säger han.
Det är också osäkert vem som bestämmer över pengarna, universitetens ledningar
eller forskarna? På Lunds universitet har konflikten varit tydlig. Och
regeringens riktlinjer, som säger att båda parter är ansvariga för pengarna,
fördröjer processen snarare än snabbar på den.
Resultatet blir konservativa och försiktiga lärosäten som inte anställer folk
i den fart de egentligen behöver. Men det är inte alltid bra att ha de stora
spenderbyxorna på från början, säger Mats Benner.
– Från ett politikerperspektiv vill man snabbt få ut stora pengar, eftersom
det ser bra ut, men från ett forskarperspektiv vill man planera mer
långsiktigt. Om man snabbt skall sätta igång i stor stil är risken att det
blir felsatsningar och pengar i sjön, säger han.
Enligt Högskoleverket är universitetens decentralisering en annan förklaring.
Förr togs alla ekonomiska beslut centralt, och ledningen kunde parera
underskott på en institution med överskott på en annan.
Men de senaste 15–20 åren har de enskilda institutionerna fått mer ansvar för
sin egen ekonomi. Då kan man inte få till stånd att man balanserar
resultaten mot varandra. Alla vill skaffa en egen buffert och då ökar
pengarna som läggs på hög.