Antalet ensamkommande flyktingbarn ökade kraftigt i hela Europa förra året. I
Sverige har diskussionen främst handlat om var de ensamkommande barnen och
ungdomarna som söker asyl ska bo.
I Norge, där antalet asylsökande barn ökade med 75 procent i fjor, har
regeringen stramat upp lagstiftningen för att minska flyktingströmmen.
Det har gett effekt.
I slutet av 2009 och början av 2010 har det kommit betydligt färre barn.
– Regeringen tror det beror på att man har infört tidsbegränsade
uppehållstillstånd för dem som är minst sexton år. När de fyller arton
skickas de ut ur landet, säger Hanne Mathisen på FN:s flyktingorgan UNHCR.
Den norska regeringen har också bestämt att barn som inte anses ha starka
humanitära skäl att stanna ska skickas tillbaka till det EU-land där det
först sökte asyl, enligt den så kallade Dublinförordningen.
Därutöver diskuterar de att införa nya läkarundersökningar i de fall det är
oklart om flyktingbarnen är under arton år. Redan i dag röntgas tänder och
handleder, men ett förslag är att även göra en pubertetsbedömning utifrån
barnens könsorgan.
Beslutet fattas av den norska regeringen inom några veckor. Idén har
kritiserats hårt av humanitära organisationer, FN och från politiskt håll.
– Det här visar tydligt hur långt ned man är villig att gå i Norge. Vi har den
stramaste asylpolitiken någonsin och att börja undersöka testiklar och bröst
är bara pricken över i. Jag tror inte att förslaget blir verklighet, men det
visar skrämmande tydligt hur vi närmar oss den danska nivån på
flyktingdebatten, säger Kari Helene Partapuoli på Antirasistisk senter i
Oslo.
Att samtliga läkarundersökningar är frivilliga förändrar inte saken eftersom
barnen i praktiken inte har så mycket val, anser Kari Helene Partapuoli.
Förra året kom ungefär 2 250 barn och ungdomar ensamma till Sverige och sökte
asyl.
På Migrationsverket i Malmö gör man inte längre några medicinska
undersökningar för att avgöra deras ålder:
– Vi slutade helt med att röntga tänder och handleder för något år sedan
eftersom vi tycker det är en osäker metod. Bedömningen har ofta ett
åldersspann på två–tre år och då har vi ingen nytta av den. Vi
djupintervjuar istället de sökande när vi är osäkra på om de är under arton
år. Och vi väljer konsekvent att hellre fria än fälla, säger informatören
Fredrik Bengtsson.
Utöver skärpt lagstiftning och hårdare åldersgranskningar planerar den norska
regeringen att bygga en form av barnhem i Kabul, Afghanistan, och i irakiska
Irbil. Om barnen saknar asylskäl och man inte hittar deras familjer kan de
skickas till så kallade omsorgscenter som finansieras av Norge.
– Förhoppningen är att deras familjer ska leta upp dem och hämta dem där, men
vi är inte lika övertygade om att det verkligen blir så. Frågan är om man
verkligen ser till barnens bästa med de här planerna, säger Hanne Mathisen
på UNHCR.
Pål K Lønseth, statssekreterare på det norska justitiedepartementet, tycker
det är väl så humant att låta barnen bo på institution i Afghanistan som i
Norge:
– Materiellt har de det bättre i Skandinavien, men de känner inte till språket
och saknar nätverk. På ett omsorgscenter kan de få en utbildning de har
nytta av i hemlandet och det är större chans att hitta deras anhöriga, säger
Pål K Lønseth, som hoppas att det första centret kan öppna redan i år.
I Danmark sökte bara 469 ensamkommande flyktingbarn asyl ifjol. Regeringen
tycker ändå att det är för många. I förra veckan beslöt politikerna att
asylsökande barn bör kunna skickas till någon form av barnhem i Afghanistan
och Irak.