Efter ett tre timmar långt möte på onsdagskvällen kom regeringen,
representerad av barn- och äldreminister Maria Larsson (KD), överens med S,
MP och V om att beloppet ska utbetalas. Datum är inte klart. De drabbade får
också ett erkännande och en ursäkt.
Överenskommelsen välkomnas av en mycket glad Anne Skånér, ordförande i
Riksförbundet samhällets styvbarn.
– Jag är så glad, det är fantastiskt och helt otroligt, säger Skånér till TT.
Hon säger att dagens beslut betyder mycket för de drabbade.
– Det innebär att väldigt många människor som känt sig ifrågasatta äntligen
har fått ett erkännande, och det är jätteviktigt. Det här ger signaler till
Sveriges kommuner att man måste ta barnfrågorna på allvar.
Anne Skånér berättar att hon jobbat med frågan om ersättning till fosterbarnen
i snart sju år.
– Det var bara så onödigt att det skulle behöva bli den här krumbukten. Men nu
är det äntligen klart.
Barn- och äldreminister Maria Larsson säger till TT att hon är glad över att
det gick att nå en gemensam överenskommelse med oppositionen.
När regeringen först sade nej till att betala de drabbade 250 000 kronor
vardera, var hennes motivering att det inte gick att sköta på ett
rättssäkert sätt.
Men nu går det alltså att göra?
– Vi får göra avsteg från de vanliga principer som har rått på det här
området. Staten går nu in och tar ett ansvar som är utöver det vanliga,
genom att särbehandla den här gruppen. Därför att det viktigt att göra detta
i en bred politisk överenskommelse.
Vad som väntar nu är att nya sekretessregler kommer att prövas i en kort
remissrunda. Därpå ska Lagrådet avgöra om den nya lagtexten håller. Går det
bra får riksdagen regeringens proposition snarast möjligt, lovar ministern.
Riksdagsledamot Lena Hallengren (S), vice ordförande i riksdagens
socialutskott, tycker att det är välmotiverat att göra avsteg från principer
i det här fallet.
– Det är en väldigt specifik situation, säger hon till TT.
Överenskommelsen innebär att oppositionspartierna kommer att vara med om att
skriva lagrådsremiss och proposition. I arbetet ingår att tydliggöra för den
nämnd som granska fallen, hur bedömningarna för ersättningen ska göras. Det
gäller till exempel hur begreppet "allvarlig art" ska tolkas.
– Men det får inte förtydligas på ett sätt som gör att man snävar in gruppen
mer än vad upprättelseutredningen har beskrivit, säger Lena Hallengren.